< Ἰώβ 28 >
1 ἔστιν γὰρ ἀργυρίῳ τόπος ὅθεν γίνεται τόπος δὲ χρυσίῳ ὅθεν διηθεῖται
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 σίδηρος μὲν γὰρ ἐκ γῆς γίνεται χαλκὸς δὲ ἴσα λίθῳ λατομεῖται
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 τάξιν ἔθετο σκότει καὶ πᾶν πέρας αὐτὸς ἐξακριβάζεται λίθος σκοτία καὶ σκιὰ θανάτου
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 διακοπὴ χειμάρρου ἀπὸ κονίας οἱ δὲ ἐπιλανθανόμενοι ὁδὸν δικαίαν ἠσθένησαν ἐκ βροτῶν
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 γῆ ἐξ αὐτῆς ἐξελεύσεται ἄρτος ὑποκάτω αὐτῆς ἐστράφη ὡσεὶ πῦρ
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 τόπος σαπφείρου οἱ λίθοι αὐτῆς καὶ χῶμα χρυσίον αὐτῷ
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 τρίβος οὐκ ἔγνω αὐτὴν πετεινόν καὶ οὐ παρέβλεψεν αὐτὴν ὀφθαλμὸς γυπός
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 οὐκ ἐπάτησαν αὐτὴν υἱοὶ ἀλαζόνων οὐ παρῆλθεν ἐπ’ αὐτῆς λέων
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 ἐν ἀκροτόμῳ ἐξέτεινεν χεῖρα αὐτοῦ κατέστρεψεν δὲ ἐκ ῥιζῶν ὄρη
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 δίνας δὲ ποταμῶν ἔρρηξεν πᾶν δὲ ἔντιμον εἶδέν μου ὁ ὀφθαλμός
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 βάθη δὲ ποταμῶν ἀνεκάλυψεν ἔδειξεν δὲ ἑαυτοῦ δύναμιν εἰς φῶς
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 ἡ δὲ σοφία πόθεν εὑρέθη ποῖος δὲ τόπος ἐστὶν τῆς ἐπιστήμης
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 οὐκ οἶδεν βροτὸς ὁδὸν αὐτῆς οὐδὲ μὴ εὑρεθῇ ἐν ἀνθρώποις
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 ἄβυσσος εἶπεν οὐκ ἔστιν ἐν ἐμοί καὶ θάλασσα εἶπεν οὐκ ἔστιν μετ’ ἐμοῦ
Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 οὐ δώσει συγκλεισμὸν ἀντ’ αὐτῆς καὶ οὐ σταθήσεται ἀργύριον ἀντάλλαγμα αὐτῆς
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 καὶ οὐ συμβασταχθήσεται χρυσίῳ Ωφιρ ἐν ὄνυχι τιμίῳ καὶ σαπφείρῳ
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 οὐκ ἰσωθήσεται αὐτῇ χρυσίον καὶ ὕαλος καὶ τὸ ἄλλαγμα αὐτῆς σκεύη χρυσᾶ
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 μετέωρα καὶ γαβις οὐ μνησθήσεται καὶ ἕλκυσον σοφίαν ὑπὲρ τὰ ἐσώτατα
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 οὐκ ἰσωθήσεται αὐτῇ τοπάζιον Αἰθιοπίας χρυσίῳ καθαρῷ οὐ συμβασταχθήσεται
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 ἡ δὲ σοφία πόθεν εὑρέθη ποῖος δὲ τόπος ἐστὶν τῆς συνέσεως
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 λέληθεν πάντα ἄνθρωπον καὶ ἀπὸ πετεινῶν τοῦ οὐρανοῦ ἐκρύβη
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 ἡ ἀπώλεια καὶ ὁ θάνατος εἶπαν ἀκηκόαμεν δὲ αὐτῆς τὸ κλέος
avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 ὁ θεὸς εὖ συνέστησεν αὐτῆς τὴν ὁδόν αὐτὸς δὲ οἶδεν τὸν τόπον αὐτῆς
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 αὐτὸς γὰρ τὴν ὑπ’ οὐρανὸν πᾶσαν ἐφορᾷ εἰδὼς τὰ ἐν τῇ γῇ πάντα ἃ ἐποίησεν
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 ἀνέμων σταθμὸν ὕδατός τε μέτρα
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 ὅτε ἐποίησεν οὕτως ὑετὸν ἠρίθμησεν καὶ ὁδὸν ἐν τινάγματι φωνάς
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 τότε εἶδεν αὐτὴν καὶ ἐξηγήσατο αὐτήν ἑτοιμάσας ἐξιχνίασεν
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 εἶπεν δὲ ἀνθρώπῳ ἰδοὺ ἡ θεοσέβειά ἐστιν σοφία τὸ δὲ ἀπέχεσθαι ἀπὸ κακῶν ἐστιν ἐπιστήμη
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»