Maka 7
1 Falisieni n ba leni libalimaama bangakaaba yaaba n den ñiani jelisalema bi den taani ki cua Jesu kani.
Och till honom församlades de Phariseer, och någre af de Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne voro.
2 bi den laa ke Jesu ŋoadikaaba ke bi di kaa nidi.
Och då de fingo se, att somlige hans Lärjungar åto bröd med menliga, det är, med otvagna händer, straffade de det;
3 ki sua falisieninba leni jufinba kan je kaa nidi bonŋanla nani kumaasuagu n bili maama.
Ty de Phariseer och alle Judar äta icke, utan de alltid två händerna, hållande de äldstas stadgar;
4 bi ya ñiani u dogu po, bi kan je kaa candi bi yula, bi go pia maasuadi bonbuolibuoli yaala n tie ku diegu nni ñintiadi kuli.
Och när de komne äro utaf torget, äta de icke, utan de äro tvagne. Och mycket sådant är, som de hafva tagit sig uppå att hålla, som är, att två dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord.
5 falisieniba leni libali maama bangikaaba den buali Jesu: be yaa po ke a ŋoadikaaba naa ŋoa ku maasuagu tuona baa yen nidi ki ba yuandi ki je
Sedan frågade honom de Phariseer och de Skriftlärde: Hvi vandra icke dine Lärjungar efter de stadgar, som de äldste uppåbudit hafva; utan äta bröd med otvagna händer?
6 Jesu den yediba, yinba pala lie danba ne. Esayi den tuodi ki pua sawali i po ki yedi: ya nibuoli n yene, bi kpiagidi nni leni bi ŋoana yo ama ke bi pala fuoagi leni nni.
Då svarade han, och sade till dem: Väl hafver Esaias propheterat om eder, I skrymtare, som skrifvet är: Detta folket ärar mig med läpparna; men deras hjerta är långt ifrå mig.
7 laa ciagidi buolu tie famma kelima bi tuodi bi nisaaliba balimaama.
Men fåfängt dyrka de mig, lärande den lärdom, som är menniskors bud;
8 ki nan yie utienu yaa bali maama ama ki ŋoa binisaliba ya maasuagu. Jesu go den gua yedi ba,
Ty I bortkasten Guds bud, och hållen menniskors stadgar, som är, att två krukor, och dryckekar; och mycket sådant gören I.
9 ibonlindi utienu balimaama ki bua kaa tuniyi maasuagu tuona.
Och han sade till dem: Skönliga bortkasten I Guds bud, på det att I skolen hålla edar stadga.
10 kelima musa den yedi, kpiagi a ba leni a na; yua nsuoli o ba lan ya ka o na bi ba kpa o.
Ty Mose hafver sagt: Ära din fader och dina moder; och: Den der bannar fader eller moder, han skall döden dö.
11 Ama yi yen yedi i yula yua n yedi o ba bi o na, min bi pia yaala ki bi ba todi ŋa tie Utienu yaali yo.
Men I sägen: En menniska må säga till fader och moder: Corban; det är sagdt: Gudi är det gifvet, som dig af mig skulle hafva kommit till nytto;
12 yi kan cedio wan n tieni liba o ba leni o na po. lani woni
Och tillåten så icke, att han något gör sinom fader, eller sine moder;
13 yi bolindi Utienu maama kelma yi maasuagu po, yi go yen tiendi bonbotoe.
Och gören Guds ord omintet med edar stadga, som I uppålagt hafven. Och mycket sådant gören I.
14 Jesu go den yini ku niligu ki yedi ba, yin cengi mani ki go bandi
Och han kallade till sig allt folket, och sade till dem: Hörer mig alle, och förstår.
15 yaala n ye nii ni ka ba joagini o nisaalo, ama yaali ñia o nii nni.
Intet går utanefter in i menniskona, det henne besmitta kan; men det som går utaf menniskone, det är det som besmittar menniskona.
16 yua n pia a tuba ki ba cengi o n cengi.
Den der hafver öron till att höra, han höre.
17 O den foagidi leni ku niligu, ki kuni denpo, o ŋoadikaaba den boali O laa kpandjama n bundi yaala,
Och då han skiljdes ifrå folket, och kom i huset, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen.
18 O den yedi ba yi moko die pia yanfuoma? yii bani ke yaala n koa o nisaalo nni ka ba joagini o.
Och han sade till dem: Ären I också oförståndige? Förstån I icke ännu, att allt det utanefter ingår i menniskona, det kan icke besmitta henne?
19 kelima li naa koa li pali nni ka, ama ku tugi nni yo, ki ban yaa ñia.
Ty det går icke in i hennes hjerta, utan i buken; och hafver sin naturliga utgång, der all mat med rensas.
20 O go den yedi yaali n ña onisaali niini lani n ba joagini o.
Och han sade: Det utaf menniskone går, det besmittar menniskona;
21 kelima o nisaalo pali nne ke ti yantiabiadi ña, lani tie miconconma buoli kuli, mi nikpaanma,
Ty innanefter, utu menniskors hjerta, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp,
22 bu subu, mi ligi boa kandikaama, ku tugitongu, i janbi, ti tuonjoagindi, li nunponbiadili, i kulinkundi, ti japaadi, mi yanluoma.
Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galenskap;
23 laa bonbiadila kuli ña o nisaalo nni, ki go joagindi o.
All denna onda stycke gå innanefter ut, och de besmitta menniskona.
24 Jesu n den ñani likani ki den gedi Tili leni Sidoni yaa diema, O den koa diegu ba nni kaa boa o ba n bandi ke O ye likani.
Så stod han upp dädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor; och gick in uti ett hus, och ville att det ingen veta skulle; och kunde dock icke blifva fördold.
25 kelima yaa pua ke ki cicibiadiga den ye o bisalo nni, den gaa Jesu laabaalo, ki cua ki ba O nintuali, ki miadi O, ke O, ke wan n deli ki ñani ga; o biga miali yema nni.
Ty en qvinna, hvilkens dotter hade en oren anda, straxt hon fick höra om honom, kom hon, och föll ned för hans fötter.
26 o pua yeni dentie gileka fenisa yua.
Och det var en Grekisk qvinna, utaf Syrophenice, och bad honom, att han ville utdrifva djefvulen af hennes dotter.
27 Jesu den yedi: cedi abila nda jee ki guo kelima laa ŋani ban ta bi bonjekaala ki teni a sangbanbila. o pua yeni den yedi Jesu.
Men Jesus sade till henne: Låt barnen först mätta varda; det är icke höfveligit, att man tager barnens bröd och kastar för hundarna.
28 oo odiedo: ama asankpanbila yeni langi ya sajojogidi n baali abila taana tiipo.
Då svarade hon, och sade till honom: Ja, Herre; dock äta hundarna, under bordet, utaf barnens smulor.
29 Jesu d en yedi o laa maama po gedi ki ciciligi yeni ñani abisalo niini.
Då sade han till henne: För detta talets skull, gack; djefvulen är utgången af dine dotter.
30 wan den kuni den po o den n ban sua ke obisaalo ciciliga ñani ke o dua uduanu po.
Och då hon kom i sitt hus, fann hon djefvulen utgången vara, och dottrena liggande på sängene.
31 Jesu den ñani Tyli ki tagini ki caa sidoni galile kpennu Dekapola ya diemani
Och då han åter utgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han till det Galileiska hafvet, midt genom de landsändar vid de tio städer.
32 bi den cuani o kani o womo ke o go bidi. ki den mia O wan sii ki pagi o.
Och de hade fram för honom en döfvan, den der ock en dumbe var; och bådo honom, att han ville lägga handena på honom.
33 Jesu den ta o womo yeni ki piadi leni o, ki tieni o nabina o tubanni ki go si o lanbu leni o ñinsandi,
Då tog han honom afsides ut ifrå folket, och satte sina finger i hans öron, och spottade ut, dermed han tog på hans tungo;
34 ki fuo ki jiini ki yedi Efalata; lani n bua ki yedi: luodi.
Och såg upp i himmelen, suckade, och sade till honom: Hephethah; det är sagdt: Upplåt dig.
35 laa yuo laa yuo o tuba den luodi o lanbu n lodi, ke o ji den maadi bonŋanla.
Och straxt öppnades hans öron, och hans tungos band vardt löst, och han talade redeliga.
36 Jesu den yedi ba, yin da yedi li ba kuli o ba. ama baa den fidi ki kubi bi ŋoana kelima
Och böd han dem, att de skulle ingom sägat; men ju mer han det förböd, ju mer de förkunnade det.
37 li den bagiba hali boncianla ke bi tua: o bontieni kaala kuli ŋani, o teni ke a woma gba, ke amuula maada.
Och de förundrade sig öfvermåtton, sägande: Allt hafver han väl beställt; de döfva låter han höra, och dumbar tala.
