Thaburi 94
1 Wee Jehova, o Wee Mũrungu ũrĩa ũrĩhanagĩria, Wee Mũrungu ũrĩa ũrĩhanagĩria-rĩ, cangarara.
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Arahũka, Wee mũtuanĩri ciira wa andũ othe a thĩ; kĩrĩhe andũ arĩa etĩĩi o kĩrĩa kĩmagĩrĩire.
Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Wee Jehova-rĩ, nĩ nginya rĩ andũ arĩa aaganu megũtũũra makenete, nĩ nginya rĩ andũ arĩa aaganu megũtũũra marũũhagia?
Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Maaragia ndeto cia mwĩgaatho; andũ arĩa othe meekaga ũũru, o maiyũrĩtwo nĩ mwĩtĩĩo.
Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Mahehenjaga andũ aku, Wee Jehova, makahinyĩrĩria igai rĩaku.
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 Mooragaga mũtumia wa ndigwa, na mũndũ wa kũngĩ; mooragaga ciana iria itarĩ maithe.
Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 Moigaga atĩrĩ, “Jehova ndangĩona; Ngai wa Jakubu-rĩ, ndangĩrũmbũiya.”
Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
8 Mwĩmenyererei inyuĩ arĩa mwagĩte ũũgĩ mũrĩ gatagatĩ-inĩ ka andũ; inyuĩ andũ aya akĩĩgu, mũgaakĩũhĩga rĩ?
Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Ũrĩa wombire gũtũ-rĩ, ndangĩigua? Ũcio wombire riitho-rĩ, ndangĩona?
Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Ũcio ũrũithagia ndũrĩrĩ-rĩ, ndangĩherithania? O ũcio ũrutaga andũ-rĩ, ndarĩ ũmenyo?
Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 Jehova nĩoĩ meciiria ma mũndũ; ĩĩ, oĩ atĩ meciiria mao nĩ ma tũhũ.
HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Wee Jehova, kũrathimwo-rĩ, nĩ mũndũ ũrĩa Wee ũtaaraga, o mũndũ ũcio ũrutaga watho waku;
Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 nĩũgaatũma ahoorere matukũ-inĩ ma thĩĩna, o nginya rĩrĩa mũndũ ũrĩa mwaganu akenjerwo irima.
för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Nĩgũkorwo Jehova ndagatiganĩria andũ ake; igai rĩake ndarĩ hĩndĩ angĩrĩtirika.
Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Ũtuanĩri ciira wa kĩhooto nĩũgakwo rĩngĩ igũrũ rĩa ũthingu, nao andũ othe arĩa arũngĩrĩru ngoro maũrũmagĩrĩre.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Nũũ ũkwarahũka, andũĩrĩre harĩ arĩa aaganu? Nũũ ũkũndũgamĩrĩra, andũĩrĩre harĩ arĩa meekaga ũũru?
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Tiga Jehova aandeithirie-rĩ, ingĩakuire o narua, ngatũũre kũu ũkiri-inĩ.
Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 Rĩrĩa ndoigire atĩrĩ, “Kũgũrũ gwakwa nĩkũratenderũka,” wendani waku, Wee Jehova, nĩwandiirĩrĩire.
När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
19 Rĩrĩa mĩtangĩko yaingĩhire thĩinĩ wakwa-rĩ, Wee wahooreririe, ũgĩkenia ngoro yakwa.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Gĩtĩ kĩa ũnene kĩa ungumania-rĩ, hihi no kĩgĩe na ngwatanĩro nawe, o kĩrĩa kĩrehanagĩra mĩnyamaro nĩ ũndũ wa matuĩro ma kĩo?
Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 Monganaga hamwe nĩguo mokĩrĩre mũndũ ũrĩa mũthingu, na magatuĩra mũndũ ũtehĩtie ooragwo.
där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 No Jehova nĩwe ũtuĩkĩte kĩirigo gĩakwa kĩa hinya, na Ngai wakwa, o we rwaro rwakwa rwa ihiga harĩa njũragĩra.
Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 We nĩakamaherithia nĩ ũndũ wa mehia mao na amaniine nĩ ũndũ wa waganu wao; Jehova Ngai witũ nĩakamaniina.
Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
