< Thaburi 2 >
1 Nĩ kĩĩ gĩtũmaga ndũrĩrĩ iciirĩre gwĩka ũũru na andũ mathugunde maũndũ ma tũhũ?
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Athamaki a thĩ nĩmatuĩte itua, na aathani magacookania ndundu nĩguo mookĩrĩre Jehova, na mookĩrĩre Ũrĩa wake Mũitĩrĩrie Maguta.
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 Moigaga atĩrĩ, “Nĩtwĩohorei mĩnyororo yao, na mabĩngũ mao tũmate matweherere.”
"Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."
4 Ũrĩa ũikarĩire gĩtĩ kĩa ũnene kũu igũrũ no gũtheka aratheka; We Mwathani-rĩ, nĩkũnyũrũria aramanyũrũria.
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Ningĩ agacooka akamakũũma arakarĩte, na akamekĩra guoya mũnene angʼũrĩkĩte akameera atĩrĩ,
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 “Niĩ nĩ niĩ njigĩte Mũthamaki wakwa kũu Zayuni, kĩrĩma-inĩ gĩakwa kĩrĩa kĩamũre.”
"Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
7 Niĩ nĩngwanĩrĩra itua rĩa Jehova: Jehova aanjĩĩrire atĩrĩ, “Wee nĩwe Mũrũ wakwa, ũmũthĩ nĩndatuĩka thoguo.
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Hooya niĩ, na nĩngũkũhe ndũrĩrĩ ituĩke igai rĩaku, nacio ituri cia thĩ ituĩke ciaku kĩũmbe.
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Nĩũgaciunanga na njũgũma ya kĩgera ya ũthamaki; ũgaacihehenja ihaane ta tũcunjĩ twa nyũngũ ya rĩũmba.”
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."
10 Nĩ ũndũ ũcio, inyuĩ athamaki ta kĩũhĩgeei, inyuĩ aathani a thĩ mũtaarĩke.
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Tungatĩrai Jehova mũkĩmwĩtigagĩra, na mũkene o mũkĩinainaga.
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Mumunyai Mũriũ, ndakae kũrakara, na inyuĩ mũniinĩrwo njĩra-inĩ, nĩgũkorwo mangʼũrĩ make maahota kũrĩrĩmbũka o rĩmwe. Kũrathimwo-rĩ, nĩ arĩa othe moragĩra harĩ we.
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.