< Thaburi 112 >
1 Goocai Jehova. Kũrathimwo nĩ mũndũ ũrĩa wĩtigagĩra Jehova, ũrĩa ũkenagĩra maathani make mũno.
Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.
2 Ciana ciake nĩigatuĩka cia bata bũrũri-inĩ; rũciaro rwa arĩa arũngĩrĩru nĩrũkarathimwo.
Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.
3 Gwake mũciĩ gũkoragwo na ũtonga na indo nyingĩ, naguo ũthingu wake ũtũũraga nginya tene.
Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
4 Mũndũ ũrĩa mũrũngĩrĩru o na arĩ nduma-inĩ nĩatheragĩrwo nĩ ũtheri, ũgatherera mũndũ ũcio mũtugani, ningĩ arĩ tha, o na nĩ mũthingu.
Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.
5 Mũndũ ũcio mũtugani na ũheanaga o ũguo tũhũ, o ũcio wĩkaga maũndũ make na kĩhooto-rĩ, nĩarĩonaga maũndũ mega.
Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.
6 Ti-itherũ mũndũ ũcio ndakenyenyeka; mũndũ mũthingu atũũraga aririkanagwo nginya tene.
Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.
7 Angĩigua ũhoro mũũru ndangĩĩtigĩra; ngoro yake nĩĩkindĩire, aikaraga ehokete o Jehova.
När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
8 Ngoro yake nĩngitĩre, ndangĩĩtigĩra; marigĩrĩrio-inĩ nĩakoona gũtoorio gwa thũ ciake.
Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
9 Nĩahurunjĩte iheo ciake akahe andũ arĩa athĩĩni, naguo ũthingu wake ũtũũraga nginya tene; rũhĩa rwake nĩrũkambarario na igũrũ, aheo gĩtĩĩo.
Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
10 Mũndũ ũrĩa mwaganu nĩakoona ũguo na arakare, nĩakahagarania magego make, acooke abuĩrie; merirĩria ma arĩa aaganu matigaakinyanĩra.
Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.