Thimo 9
1 Ũũgĩ nĩakĩte nyũmba yake; nĩaicũhĩtie itugĩ ciayo mũgwanja.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Nĩahaarĩirie nyama, na akahaarĩria ndibei, o na akaara metha yake.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Nĩatũmĩte ndungata ciake cia airĩtu nja, na nĩaretana arĩ harĩa hatũũgĩru mũno itũũra-inĩ rĩrĩa inene, akoiga atĩrĩ:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 “Andũ arĩa othe matarĩ na ũũgĩ nĩmoke gũkũ!” Ningĩ akeera andũ arĩa maagĩĩte ũtaũku atĩrĩ,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Ũkai mũrĩe irio ciakwa, na mũnyue ndibei ĩrĩa ndĩmũthondekeire.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Tiganai na mĩthiĩre yanyu ĩtarĩ ya ũũgĩ, na nĩmũgũtũũra muoyo; cookai gũthiiaga na njĩra ya ũtaũku.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 “Ũrĩa wothe ũtaaraga mũnyũrũrania eĩtagĩria irumi; na ũrĩa wothe ũkaanagia mũndũ mwaganu egĩĩragĩra njono.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Ndũkanataare mũnyũrũrania, nĩguo ndagagũthũũre; kaania mũndũ mũũgĩ, nake nĩegũkwenda.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Taara mũndũ mũũgĩ na nĩegũkĩrĩrĩria kũũhĩga; mũndũ mũthingu mũrute, na nĩekuongerera ũũgĩ wake.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 “Kĩambĩrĩria kĩa ũũgĩ nĩ gwĩtigĩra Jehova, na kũmenya Ũrĩa Mũtheru nĩkuo gũtaũkĩrwo.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Nĩgũkorwo nĩ ũndũ wakwa matukũ maku nĩmakaingĩha, na wongererwo mĩaka ya gũtũũra muoyo.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Ũngĩkorwo ũrĩ mũũgĩ-rĩ, ũũgĩ waku nĩũgakũguna; na ũngĩkorwo ũrĩ mũnyũrũrania-rĩ, we nowe ũkaanyariirĩka.”
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Mũndũ-wa-nja ũrĩa wĩtagwo Mũkĩĩgu nĩ wa inegene; we ndarĩ mũtugo, na ndarĩ ũmenyo.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Aikaraga thĩ mũrango-inĩ wa nyũmba yake, agaikarĩra gĩtĩ harĩa hatũũgĩru mũno itũũra-inĩ rĩrĩa inene,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 ageetaga arĩa marehĩtũkĩra, arĩa marethiĩra na njĩra ciao.
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Ameeraga atĩrĩ, “Andũ arĩa othe matarĩ na ũũgĩ nĩmoke gũkũ!” Nao arĩa maagĩĩte ũtaũku akameera atĩrĩ:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 “Maaĩ ma kũiya marĩ mũrĩo; o na irio iria irĩĩagĩrwo hitho-inĩ irĩ cama!”
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
