Thimo 22

1 Rĩĩtwa rĩega nĩrĩakwĩrirĩrio gũkĩra ũtonga mũnene; gũtĩĩka nĩ kwega gũkĩra betha kana thahabu.

Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.

2 Andũ arĩa atongu na arĩa athĩĩni harĩ ũndũ ũmwe ũmanyiitithanĩtie; Jehova nĩwe Mũmbi wao othe.

Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.

3 Mũndũ mũbaarĩrĩri onaga ũgwati akehitha, no arĩa matarĩ ũũgĩ mathiiaga o na mbere nao magatoonya thĩĩna-inĩ.

Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.

4 Kwĩnyiihia na gwĩtigĩra Jehova kũrehaga ũtonga, na gĩtĩĩo, na muoyo.

Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.

5 Njĩra cia andũ arĩa aaganu irĩ mĩigua na mĩtego, no ũrĩa ũgitagĩra ngoro yake aikaraga kũraya nacio.

Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.

6 Menyeria mwana njĩra ĩrĩa agĩrĩirwo nĩkũgera, na ndarĩ hĩndĩ akaamiuma o na aakũra.

Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.

7 Andũ arĩa atongu nĩ mathaga arĩa athĩĩni, na ũrĩa ũkombaga nĩ ndungata ya mũmũkoomberi.

Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.

8 Mũndũ ũrĩa ũhaandaga waganu agethaga thĩĩna, naruo rũthanju rwa marakara make nĩrũkanangwo.

Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.

9 Mũndũ mũtaana we mwene nĩakarathimwo, tondũ nĩagayagĩra arĩa athĩĩni irio ciake.

Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.

10 Ingata mũnyũrũrania, nayo ngũĩ nĩĩgũkweherera; inegene na irumi o nacio nĩcigũthira.

Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.

11 Mũndũ ũrĩa wendaga ngoro theru na akaaragia maũndũ ma ũtugi, mũthamaki nĩagatuĩka mũrata wake.

Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.

12 Maitho ma Jehova nĩmamenyagĩrĩra ũmenyo, no nĩathaahagia ciugo cia ũrĩa ũtarĩ mwĩhokeku.

Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.

13 Kĩgũũta kiugaga, “Nja kũrĩ na mũrũũthi!” Kana gĩkoiga atĩrĩ, “Nĩngũũragĩrwo njĩra-inĩ!”

Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.

14 Kanua ka mũtumia mũtharia nĩ irima iriku, nake ũrĩa werekeirio mangʼũrĩ ma Jehova agũũaga thĩinĩ wa rĩo.

Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.

15 Ngoro ya mwana yohanĩtio na ũrimũ, no rũthanju rwa kũmũherithia nĩrũkaũingata kũraya nake.

Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.

16 Mũndũ ũrĩa ũhinyagĩrĩria arĩa athĩĩni nĩguo eyongerere ũtonga, na ũrĩa ũheaga itonga iheo, eerĩ nĩmagathĩĩna.

Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.

17 Tega matũ, na ũthikĩrĩrie mĩario ya andũ arĩa oogĩ; nyiita na ngoro yaku maũndũ marĩa ngũrutana,

Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.

18 tondũ nĩ ũndũ mwega hĩndĩ ĩrĩa ũkũmaiga ngoro-inĩ yaku, na ũkoragwo namo mothe mĩromo-inĩ yaku.

Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.

19 Ndaakũmenyithia mo nĩgeetha mwĩhoko waku ũkoragwo harĩ Jehova, wee nĩwe ngũruta maũndũ macio ũmũthĩ, ĩĩ wee nĩwe ngũruta.

Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.

20 Githĩ ndikwandĩkĩire thimo mĩrongo ĩtatũ, thimo cia ũtaarani na ũmenyo,

Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;

21 ngakũruta ciugo cia ma na cia kwĩhokeka, nĩgeetha ũkaahota kũhe ũrĩa ũgũtũmĩte macookio mega?

På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?

22 Ndũkanatunye arĩa athĩĩni indo ciao tondũ wa ũthĩĩni wao, na ndũkanahinyĩrĩrie arĩa abatari ciira-inĩ,

Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.

23 nĩgũkorwo Jehova nĩakamaciirĩrĩra, na nĩagatunya arĩa mamatunyaga indo ciao.

Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.

24 Ndũkanagĩe ũrata na mũndũ ũrĩa ũrĩ marakara mahiũ, ndũkanagĩe thiritũ na mũndũ ũrĩa ũhiũhaga kũrakara,

Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;

25 tondũ wahota kwĩruta mĩthiĩre yake, na ũnyiitwo nĩ mũtego.

Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.

26 Ndũgatuĩke mũndũ wa kũiga kĩndũ gĩa kũrũgamĩrĩra thiirĩ, kana ũtuĩke wee nĩwe wa kũrũgamagĩrĩra mathiirĩ ma andũ angĩ;

Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.

27 ũngĩkaaga kĩndũ gĩa kũrĩha nakĩo-rĩ, ũgaatunywo ũrĩrĩ waku o ũũkomeire.

Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.

28 Ndũkaneherie ihiga rĩa tene rĩa mũhaka rĩrĩa rĩahaandirwo nĩ maithe manyu ma tene.

För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.

29 Nĩwonaga mũndũ mũũgĩ na wĩra wake? Ũcio agatungata o na mbere ya athamaki; ndagatungata mbere ya andũ matooĩkaine.

Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.