< Mika 2 >

1 Kaĩ andũ arĩa mathugundaga waganu, o acio meciiragia maũndũ mooru marĩ ũrĩrĩ, marĩ na haaro-ĩ! Rũciinĩ gwakĩa mekaga o ũguo, tondũ hinya wa gwĩka ũguo marĩ naguo.
Ve dessa som tänka ut vad fördärvligt är och bereda vad ont är på sina läger, och som sätta det i verket, så snart morgonen gryr, allenast det står i deras makt;
2 Macumĩkagĩra mĩgũnda makamĩtunyana, na makeerirĩria nyũmba magacioya na hinya. Maheenagia mũndũ makamũtunya mũciĩ wake, makaheenia mũndũ wao, makamũtunya igai rĩake.
dessa som hava begärelse till sin nästas åkrar och röva dem, eller till hans hus och tillägna sig dem; dessa som öva våld mot både människor och hus, mot både ägare och egendom!
3 Nĩ ũndũ ũcio, Jehova ekuuga atĩrĩ: “Nĩndĩrathugunda mwanangĩko wa gũũkĩrĩra andũ aya, ũrĩa mũtakahota kwĩhonokia. Mũtigacooka gũthiiaga na mwĩtĩĩo, nĩgũkorwo ihinda rĩu nĩ rĩa mũtino.
Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är; och I skolen icke kunna draga eder hals därur, ej heller skolen I sedan gå så stolta, ty det bliver en ond tid.
4 Mũthenya ũcio andũ nĩmakamũthekerera; na mamũnyũrũrie na rwĩmbo rũrũ rwa kĩrĩro, maine atĩrĩ, ‘Tũrĩ anange biũ; indo cia andũ akwa nĩngayane. Nĩacieheretie kuuma kũrĩ niĩ! Aragaya mĩgũnda iitũ kũrĩ andũ arĩa matũkunyanagĩra.’”
På den dagen skall man stämma upp en visa över eder och sjunga en sorgesång; man skall säga: "Det är ute med oss, vi äro förstörda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given åt en annan. Ja i sanning, den ryckes ifrån mig, och åt avfällingar utskiftas våra åkrar."
5 Nĩ ũndũ mũtigakorwo na mũndũ o na ũmwe kĩũngano-inĩ kĩa Jehova wa kũgaya ithaka na ũndũ wa gũcicuukĩra mĩtĩ.
Så sker det att hos dig icke mer finnes någon som får spänna mätsnöre över en lott i HERRENS församling.
6 Anabii ao moigaga atĩrĩ, “Mũtikarathe ũhoro. Tigagai kũratha ũhoro ũkoniĩ maũndũ maya; gĩconoko gĩtigatũkinyĩrĩra.”
"Hören då upp att predika", så är deras predikan; "om sådant får man icke predika; det är ju ingen ände på smädelser!"
7 Ningĩ nĩ kwagĩrĩire kũũranagio atĩrĩ, wee nyũmba ya Jakubu: “Kaĩ Roho wa Jehova arĩ mũrakaru? We no eke maũndũ ta macio?” “Githĩ ciugo ciakwa itigunaga mũndũ ũrĩa ũthiiaga na mĩthiĩre mĩrũngĩrĩru?
Är detta ett tillbörligt tal, du Jakobs hus? Har då HERREN varit snar till vrede? Hava hans gärningar visat något sådant? Äro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt?
8 Ica‑ikuhĩ‑rĩ, andũ akwa maarahũkĩte magatuĩka ta thũ. Mũtunyaga andũ arĩa mahooreire nguo ciao cia goro, mũgatunya ehĩtũkĩri arĩa marahĩtũka matekũmaka, o acio matakoragwo na meciiria ma mbaara na inyuĩ.
Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk såsom en fiende. I sliten manteln bort ifrån kläderna på människor som trygga gå sin väg fram och ej vilja veta av strid.
9 Mũingataga andũ‑a‑nja a andũ akwa kuuma mĩciĩ yao ĩrĩa mĩega. Mũgatunya ciana ciao kĩrathimo gĩakwa nginya tene.
Mitt folks kvinnor driven I ut från de hem där de hade sin lust; deras barn beröven I för alltid den berömmelse de hade av mig.
10 Ũkĩrai mũthiĩ, mwehere! Nĩgũkorwo gĩikaro gĩkĩ ti kĩo kĩhurũko kĩanyu, tondũ nĩgĩthaahie, kĩanangĩtwo ũndũ gĩtangĩcookererio.
Stån upp och gån eder väg! Här skolen I icke hava någon vilostad, för eder orenhets skull, som drager i fördärv, ja, i gruvligt fördärv.
11 Mũndũ wa maheeni na ũtaaragia ma angĩũka oige atĩrĩ, ‘Ndaamũrathĩra gũkorwo na ndibei na njoohi nyingĩ,’ ũcio nĩwe ũngĩtĩkĩrĩka nĩ andũ aya!
Om någon som fore med munväder och falskhet sade i sin lögnaktighet: "Jag vill predika för dig om vin och starka drycker" -- det vore en predikare för detta folk!
12 “Atĩrĩrĩ, inyuĩ andũ a Jakubu, ti‑itherũ nĩngamũcookanĩrĩria, inyuothe, o na inyuĩ matigari ma Isiraeli nĩngamũrehe hamwe. Ngamarehe hamwe ta ngʼondu irĩ kiugũ, matuĩke ta rũũru rwa mbũri rũrĩ ũrĩithio-inĩ waruo; nakĩo kĩrĩndĩ kĩa andũ kĩiyũre kuo.
Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans såsom fåren till fållan, såsom en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor.
13 Mũhingũri njĩra, nĩakambata arĩ mbere yao; nao nĩmakamomora kĩhingo moime nja. Mũthamaki wao nĩakoimagara arĩ mbere yao, Jehova amatongoretie.”
En vägbrytare drager ut framför dem; de bryta sig igenom och tåga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.

< Mika 2 >