Macakaya 3
1 Niĩ ndĩ mũndũ wonete thĩĩna nĩ ũndũ wa kũhũũrwo na rũthanju rwa mangʼũrĩ make.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Andwarĩte akangereria nduma-inĩ handũ ha ũtheri-inĩ;
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 ti-itherũ, atũmĩte guoko gwake kũnjũkĩrĩre rĩngĩ na rĩngĩ, mũthenya wothe.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Nĩatũmĩte nyama cia mwĩrĩ wakwa na gĩkonde kĩaguo ihinyare, na akoinanga mahĩndĩ makwa.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Nĩandigiicĩirie, na agaathiũrũrũkĩria na marũrũ, na thĩĩna.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Atũmĩte ndũũre nduma-inĩ o ta andũ arĩa maakuire tene.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Nĩanjirigĩire na rũthingo nĩguo ndikae kũũra; mĩnyororo yakwa nĩamĩritũhĩtie mũno.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 O na rĩrĩa ndetana kana ndakaya ngĩenda ũteithio-rĩ, nĩ kũhingĩrĩria ahingagĩrĩria mahooya makwa.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Nĩahingĩte njĩra yakwa na mahiga maicũhie; atũmĩte tũcĩra twakwa tuogome.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Kũrĩ niĩ aatuĩkĩte o ta nduba rĩrĩa yoheirie, kana ta mũrũũthi rĩrĩa wĩhithĩte,
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 akĩngururia kuuma gacĩra-inĩ, akĩndambuura, akĩndiganĩria itarĩ na ũteithio.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Ageetete ũta wake, akangereka, nduĩke cabaa ya kũrathagwo nĩ mĩguĩ yake.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Nĩatheecire ngoro yakwa na mĩguĩ kuuma thiaka-inĩ wake.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Ngĩgĩtuĩka wa gũthekagĩrĩrwo nĩ andũ akwa othe; maanyũrũragia na rwĩmbo mũthenya wothe.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Anjiyũrĩtie maũndũ marũrũ, na akaahũũnia na maaĩ ma nyongo.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Nĩangʼethũrangĩte magego makwa na kagoto; anangĩrĩirie rũkũngũ-inĩ.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Nĩnjagithĩtio thayũ; nĩndiganĩirwo ũgaacĩru nĩ kĩĩ.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Nĩ ũndũ ũcio nguuga atĩrĩ, “Riiri wakwa nĩũthirĩte, o hamwe na maũndũ marĩa mothe ndũire njĩrĩgĩrĩire kuuma kũrĩ Jehova.”
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Nĩngũririkana thĩĩna wakwa, na kũũrũũra gwakwa, na ngaririkana maũndũ marũrũ, o na maaĩ ma nyongo.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Ngoro yakwa no ĩraririkana maũndũ macio, nayo ĩkaringĩka thĩinĩ wakwa.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 O na gũtariĩ ũguo nĩndirikanaga ũndũ ũyũ, na tondũ wa ũguo ngagĩa na kĩĩrĩgĩrĩro:
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Tondũ wa wendo mũnene wa Jehova, nĩkĩo tũtaniinĩtwo biũ, nĩgũkorwo tha ciake itirĩ hĩndĩ ithiraga.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Tha ciaku ikoragwo irĩ njerũ rũciinĩ o rũciinĩ, wĩhokeku waku nĩ mũnene mũno.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Ngoro yakwa yugaga atĩrĩ, “Jehova nĩwe igai rĩakwa; tondũ ũcio nĩwe ndĩrĩetagĩrĩra.”
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Jehova nĩ mwega kũrĩ arĩa mamwĩhokaga, kũrĩ ngoro ĩyo ĩmũrongoragia;
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 nĩ wega mũndũ gweterera ũhonokio wa Jehova o akirĩte.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Nĩ wega mũndũ gũkuua icooki hĩndĩ ĩrĩa arĩ mũnini.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Nĩaikare arĩ wiki akirĩte, nĩgũkorwo nĩ Jehova ũmũigĩrĩire rĩo.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Nĩaturumithie ũthiũ wake rũkũngũ-inĩ, no gũkorwo aahota kũgĩa na kĩĩrĩgĩrĩro.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Nĩerekererie rũthĩa kũrĩ mũndũ ũrĩa ũkũmũgũtha, na aiyũrwo nĩ thoni.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Nĩgũkorwo Jehova ndateanagĩria andũ nginya tene.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 O na gũtuĩka nĩarehaga kĩeha-rĩ, we nĩaiguanagĩra tha, nĩgũkorwo wendo ũcio wake ũtathiraga nĩ mũnene mũno.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Nĩgũkorwo ndarehagĩra andũ mĩnyamaro, kana akarehere ciana cia andũ kĩeha akĩendaga.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Rĩrĩa andũ a bũrũri arĩa othe mohetwo maarangĩrĩrio na makinya-rĩ,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 rĩrĩa mũndũ aagithio kĩhooto gĩake mbere ya Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno-rĩ,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 o na rĩrĩa mũndũ atuĩrwo ciira hatarĩ kĩhooto-rĩ, githĩ Mwathani ndonaga maũndũ macio?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Nũũ ũngĩaria na atũme ũndũ ũcio ũhinge, Mwathani ataathanĩte gũtuĩke ũguo?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Githĩ kanua-inĩ ka Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno tiho hoimaga maũndũ mooru, na hakoima maũndũ mega?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Mũndũ o wothe ũrĩ muoyo-rĩ, atetaga nĩkĩ rĩrĩa ekũherithio nĩ ũndũ wa mehia make?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Nĩtũthuthuurie-i mĩthiĩre iitũ na tũmĩtuĩrie, tũcokerere Jehova.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Nĩtwambararie ngoro ciitũ na moko maitũ na igũrũ kũrĩ Mũrungu ũrĩa ũrĩ igũrũ, tuuge atĩrĩ:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “Ithuĩ-rĩ, nĩtwĩhĩtie na tũgakũremera, wee nawe ũkaaga gũtũrekera.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 “Wee wĩhumbĩrĩte na marakara, ũgatũingatithia; ũũraganĩte ũtekũiguanĩra tha.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Wee wĩhumbĩrĩte na itu nĩgeetha gũtikagĩe na ihooya rĩngĩgũkinyĩra.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Wee ũtũmĩte tũtuĩke ta gĩko, na ta mahuti gatagatĩ ka ndũrĩrĩ.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 “Thũ ciitũ ciothe itwathamĩirie tũnua itũũkĩrĩre.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Nĩtũkorereirwo nĩ kĩmako kĩnene, na tũkenjerwo marima, tũgakorwo nĩ ũniinani, na mwanangĩko.”
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Maitho makwa maranyũrũrũkia tũrũũĩ twa maithori nĩ ũndũ andũ akwa nĩmanangĩtwo.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Maitho makwa marĩnyũrũrũkagia maithori mategũtigithĩria, magaikara o makĩnyũrũrũkaga,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 nginya rĩrĩa Jehova agaacũthĩrĩria arĩ igũrũ oone.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Maũndũ marĩa ndĩrona nĩmaranjiguithia kĩeha ngoro, tondũ wa andũ-a-nja othe a itũũra rĩakwa inene.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Andũ arĩa maatuĩkĩte thũ ciakwa hatarĩ gĩtũmi nĩo maanguĩmaga ta nyoni.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Maanjikirie irima makĩenda kũnjũraga, na makĩĩhũũra na mahiga;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 ndaahubanĩirio nĩ maaĩ maingĩ, magĩikũrũkĩra igũrũ rĩa mũtwe wakwa, na niĩ ngĩĩciiria ndĩ hakuhĩ kũniinwo.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Ngĩkaĩra rĩĩtwa rĩaku Wee Jehova, ndĩ kũu irima-inĩ rĩu iriku.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Na we ũkĩigua ithaithana rĩakwa, ngĩkwĩra atĩrĩ, “Tiga kũhinga matũ maku ngĩgũkaĩra ũndeithie.”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Nawe ũkĩnguhĩrĩria rĩrĩa ndagũkaĩire, ũkĩnjĩĩra atĩrĩ, “Tiga gwĩtigĩra.”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Wee Mwathani-rĩ, nĩwe wanjiirĩrĩire; nawe ũgĩgĩkũũra muoyo wakwa.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Wee Jehova, nĩwonete ũũru ũrĩa njĩkĩtwo. Tua ciira wakwa arĩ we!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Wee nĩwonete kwĩrĩhĩria kwao guothe, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Wee Jehova-rĩ, nĩũiguĩte irumi iria manumĩte nacio, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra:
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 maũndũ marĩa thũ ciakwa ciaragia na mĩheehũ ikĩngʼungʼuanaga injũkĩrĩre mũthenya wothe.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Ta kĩmarore! Magĩikara thĩ kana magĩũkĩra, maanyũrũragia na nyĩmbo ciao.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Wee Jehova-rĩ, marĩhe kũringana na ũrĩa mekĩte, kũringana na wĩra wa moko mao.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Ũmia ngoro ciao, nakĩo kĩrumi gĩaku kĩroikara nao!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Maingatithie ũrĩ na marakara, na ũmaniine mathire gũkũ mũhuro wa igũrũ rĩa Jehova.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
