Ayubu 8

1 Nake Bilidadi ũrĩa Mũshuhi agĩcookia, akĩũria atĩrĩ:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 “Nĩ nginya rĩ ũgũikara ũkĩaragia maũndũ ta macio? Ciugo ciaku no ta inegene rĩa rũhuho rũkĩhurutana.

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Mũrungu-rĩ, nĩogomagia ciira wa kĩhooto? Ũcio Mwene-Hinya-Wothe nĩogomagia ũndũ ũrĩa ũrĩ wa ma?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Rĩrĩa ciana ciaku ciamwĩhĩirie-rĩ, nĩacirekereirie iherithio nĩ ũndũ wa mehia ma cio.

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 No rĩrĩ, wee ũngĩcũthĩrĩria Mũrungu na wĩthaithanĩrĩre harĩ Ũcio Mwene-Hinya-Wothe,

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 ũngĩkorwo ũrĩ mũtheru na mũrũngĩrĩru-rĩ, o na rĩu no arahũke nĩ ũndũ waku nĩguo agũcookie handũ harĩa hakwagĩrĩire.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 O na gũtuĩka kĩambĩrĩria gĩaku no kĩoneke kĩrĩ kĩnini, thuutha-inĩ nĩũkagaacĩra mũno.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 “Ũria ũhoro harĩ njiarwa cia tene, na ũtuĩrie maũndũ marĩa maithe mao meerutire,

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 nĩgũkorwo ithuĩ tũraciarirwo o ro ira na tũtirĩ ũndũ tũũĩ, namo matukũ maitũ ma gũikara gũkũ thĩ no ta kĩĩruru.

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 Acio githĩ to makũrute na makũhe ũhoro? Acio githĩ to maarie ũhoro marĩ na ũmenyo?

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Irura-rĩ, no rĩkũre handũ hatarĩ itomboya? Ithanjĩ-rĩ, no rĩtheereme handũ hatarĩ maaĩ?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Rĩngĩkũrĩra handũ hatarĩ maaĩ rĩũmaga narua gũkĩra nyeki, o na rĩtakinyĩte rĩa gũtuuo.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Ũcio nĩguo mũthia wa arĩa othe mariganagĩrwo nĩ Mũrungu; ũguo no ta guo mwĩhoko wa arĩa matooĩ Ngai ũthiraga.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Kĩrĩa ehokete no kĩndũ kĩhũthũ; kĩrĩa egiritanagia nakĩo no ta rũrenda rwa mbũmbũĩ.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Etiiranagia na rũrenda rwake, naruo rũgatuĩka; akenyiitĩrĩra harĩ ruo, no rũtingĩmũtiirĩrĩra.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 Ahaana ta mũtĩ ũitĩrĩirio maaĩ wega ũrĩ riũa-inĩ, ũtambũrũkĩtie thuuna ciaguo mũgũnda-inĩ;

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 mĩri yaguo ĩĩthiororokeirie kĩhumbu kĩa mahiga, na ĩcaragia ha kwĩgwatĩrĩra rwaro-inĩ rwa mahiga.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 No rĩrĩa wakũũrwo harĩa ũraarĩ-rĩ, handũ hau hagakaana mũtĩ ũcio, hakoiga atĩrĩ, ‘Niĩ ndirĩ ndakuona.’

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Ti-itherũ muoyo waguo ũmaga ũgathira, naho hau tĩĩri-inĩ ũcio hagakũra mĩtĩ ĩngĩ.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 “Ti-itherũ Mũrungu ndangĩrega mũndũ ũtarĩ ũcuuke, kana ekĩre moko ma arĩa mekaga ũũru hinya.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Na rĩrĩ, no arĩiyũria kanua gaku mĩtheko, nayo mĩromo yaku yanĩrĩre nĩ gũkena.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 Thũ ciaku nĩikahumbwo thoni, nacio hema cia arĩa aaganu itigacooka kuonwo.”

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.