Ayubu 5

1 “Wenda gwĩtana, ĩtana, no rĩrĩ, nũũ ũngĩgwĩtĩka? Nĩ ũrĩkũ wa arĩa atheru ũngĩũrĩra kũrĩ we?

Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.

2 Rũngʼathio rũũragaga kĩrimũ, naguo ũiru ũkooraga mũndũ ũrĩa mũkĩĩgu.

Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.

3 Niĩ mwene nĩnyonete kĩrimũ gĩkĩgĩa na mĩri, no-o rĩmwe nyũmba yakĩo ĩkĩrumwo.

Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:

4 Ciana ciake nĩiraihanĩrĩirie na ũgitĩri, ihatĩrĩirio igooti-inĩ itarĩ na mũndũ wa gũciciirĩrĩra.

Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.

5 Ũrĩa mũhũtu arĩĩaga magetha make, amoyaga o na marĩ mĩigua-inĩ, nao arĩa anyootu makahũmagĩra ũtonga wao.

Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.

6 Nĩgũkorwo hatĩka ndĩkunũkaga kuuma thĩ, kana thĩĩna ũkamera tĩĩri-inĩ.

Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;

7 No rĩrĩ, mũndũ aciaragwo arĩ wa kuonaga thĩĩna, o ta ũrĩa na ma thandĩ cia mwaki irathũkaga na igũrũ.

Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.

8 “No rĩrĩ, korwo nĩ niĩ ingĩthaitha Mũrungu; ingĩneana ciira wakwa kũrĩ we.

Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;

9 We ekaga maũndũ ma magegania marĩa mataangĩmenyeka, na akaringa ciama itangĩtarĩka.

Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;

10 Nĩwe uuragĩria thĩ mbura; na nĩwe ũrehagĩra bũrũri maaĩ.

Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;

11 Arĩa menyiihagia nĩwe ũmatũũgagĩria, nao arĩa marĩ na kĩeha moyagwo na igũrũ makagitĩrwo.

Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.

12 Nĩwe ũthaatagia mĩbango ya arĩa marĩ waara, nĩgeetha moko mao matikagĩe na ũhootani.

Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.

13 Nĩanyiitaga arĩa oogĩ waara-inĩ wao, namo mathugunda ma arĩa oingumania akaameheria biũ.

Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;

14 Nduma ĩmakoraga kũrĩ o mũthenya; mũthenya barigici makahambataga taarĩ ũtukũ.

Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

15 Nĩahonokagia arĩa abatari kuuma kũrĩ rũhiũ rwa njora rũrĩa rũrĩ tũnua-inĩ twao; amahonokagia moko-inĩ ma arĩa marĩ hinya.

Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;

16 Nĩ ũndũ ũcio athĩĩni makagĩa na kĩĩrĩgĩrĩro, naguo ciira ũtarĩ wa kĩhooto ũgatumia kanua.

Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.

17 “Kũrathimwo nĩ mũndũ ũrĩa ũrũngagwo nĩ Ngai; nĩ ũndũ ũcio ndũkamene irũithia rĩa Mwene-Hinya-Wothe.

Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.

18 Nĩgũkorwo nĩaguraranagia, no rĩrĩ, acookaga akooha nguraro ĩyo wega; nĩatiihanagia, no moko make no mo mahonanagia.

Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

19 Nĩagagũteithũra harĩ mĩtino ĩtandatũ; o na ĩrĩ mũgwanja-rĩ, gũtirĩ ũũru ũgaagũkora.

Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.

20 Hĩndĩ ya ngʼaragu nĩagagũkũũra kuuma kũrĩ gĩkuũ, ningĩ hĩndĩ ya mbaara agũkũũre ndũkooragwo na rũhiũ rwa njora.

I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.

21 Nĩũkagitĩrwo harĩ rũcamiũ rwa rũrĩmĩ, na ndũgetigĩra hĩndĩ ĩrĩa mwanangĩko ũgooka.

Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.

22 Nĩũgathekerera mwanangĩko na ngʼaragu, na ndũgetigĩra nyamũ cia gũkũ thĩ.

Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;

23 Nĩgũkorwo nĩũkagĩa na kĩrĩkanĩro na mahiga ma werũ-inĩ, nacio nyamũ cia gĩthaka itũũre irĩ na thayũ nawe.

Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.

24 Nawe ũikarage ũũĩ atĩ hema yaku nĩ ngitĩre; nawe nĩũkooya ithabu rĩa indo ciaku ũkore hatirĩ kĩndũ kĩũrĩte.

Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;

25 Nĩũkamenya atĩ ciana ciaku nĩikaingĩha, nacio njiaro ciaku cingĩhe o ta nyeki ya gũkũ thĩ.

Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;

26 Ũgaathiĩ mbĩrĩra-inĩ ũrĩ o na hinya, ũhaana ta itĩĩa cia ngano ĩgethetwo hĩndĩ ya magetha.

Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

27 “Nĩtũtuĩrĩtie ũhoro ũyũ, na nĩ wa ma. Nĩ ũndũ ũcio kĩũigue na ũũmenye wee mwene.”

Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.