Ayubu 39

1 “Wee nĩũũĩ rĩrĩa mbũri cia irĩma-inĩ iciaraga? Wee nĩwĩroragĩra rĩrĩa thwariga ĩgũciara kaana kayo?

Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

2 Wee nĩũtaraga mĩeri ĩrĩa ciikaraga ingĩgaaciara? Nĩũũĩ hĩndĩ ĩrĩa iciaraga?

Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

3 Ciĩthunaga igaciara twana twacio; ruo rwacio rwa gũciara rũgathira.

De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

4 Twana twacio twagĩraga mwĩrĩ, tũgakũra tũrĩ na hinya o kũu gĩthaka-inĩ; tũkinyaga ihinda rĩa kwehera na tũticookaga.

Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

5 “Nũũ warekereirie njagĩ ĩthiiage ĩtarĩ mũũria? Nũũ wamĩohorire mĩhĩndo?

Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

6 Ndaamĩheire werũ ũtuĩke mũciĩ wayo, naguo bũrũri wa cumbĩ ũtuĩke gĩtũũro kĩayo.

Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

7 Ĩthekagĩrĩra inegene rĩrĩ thĩinĩ wa itũũra; ndĩiguaga mũkaĩrĩrio wa mũtwarithia.

Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

8 Ĩrimũthagĩra irĩma-inĩ ĩgĩetha gwa kũrĩa, ĩkahaara kahuti o gothe karuru.

Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

9 “Mbogo ya njamba-rĩ, yetĩkĩra gũgũtungata? No ĩkindĩrie mũharatĩ-inĩ waku ũtukũ?

Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

10 No ũhote kũmĩoha matandĩko ĩrĩme na mũraũ? No ĩkuume thuutha ituamba-inĩ ĩkĩrĩmaga na mũraũ?

Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

11 No ũmĩĩhoke nĩ ũndũ atĩ ĩrĩ na hinya mũingĩ? No ũmĩtigĩre wĩra waku mũritũ ĩrutage?

Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

12 No ũmĩĩhoke ĩkũrehere ngano yaku, na ĩmĩcookanĩrĩrie kĩhuhĩro-inĩ gĩaku?

Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

13 “Mathagu ma nyaga mabatabataga nĩ gũkena, no matingĩgerekanio na mathagu na njoya cia njũũ.

Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

14 Ĩrekagĩria matumbĩ mayo tĩĩri-inĩ na ĩkamatiga mũthanga-inĩ magwate ũrugarĩ,

Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

15 ĩtegwĩciiria atĩ no makinywo na magũrũ makue, kana marangwo nĩ nyamũ ya gĩthaka.

Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

16 Ĩĩkaga ciana ciayo ũũru ta itarĩ ciayo; ndĩmakaga atĩ wĩra wayo no ũtuĩke wa tũhũ,

Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

17 nĩgũkorwo Ngai ndaamĩheire ũũgĩ kana akĩmĩhe igai rĩa mwĩciirĩrie mwega.

Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

18 No rĩrĩ, rĩrĩa yatambũrũkia mathagu ĩhanyũke, ĩthekagĩrĩra mbarathi na mũmĩhaici.

På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

19 “Wee nĩwe ũheaga mbarathi hinya wayo, kana ũkamĩhumba ngingo na mũreera?

Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

20 Wee nĩwe ũtũmaga ĩrũũge ta ngigĩ, ĩkahahũra andũ na mũtiihĩre wayo wa mwĩtĩĩo?

Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

21 Ĩhuragia thĩ na ũcamba ĩgĩkenagĩra hinya wayo, ĩkaguthũka ĩtoonyete mbaara-inĩ.

Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

22 Ĩthekagĩrĩra guoya, ĩtarĩ ũndũ ĩngĩtigĩra; ndĩmakagio nĩ rũhiũ rwa njora.

Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

23 Thiaka wa mũmĩhaici ũbocabocaga mbaru-inĩ ciayo, hamwe na itimũ rĩkũhenia na mĩcengi.

Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

24 Irĩĩaga tĩĩri nĩ ũrũme; ndĩngĩrũgama ĩkindĩirie hĩndĩ ĩrĩa karumbeta kagamba.

Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

25 Hĩndĩ ĩrĩa karumbeta kagamba ĩgatiiha, ‘Hĩ!’ Ĩnyiitaga thaaha wa mbaara ĩrĩ o haraaya, na ĩkaigua kayũ ka anene a mbaara, o na mbugĩrĩrio ya mbaara.

När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

26 “Rwĩgĩ-rĩ, nĩwe ũrũhotithagia kũmbũka na ũũgĩ waku, kana gũtambũrũkia mathagu maruo rwerekeire mwena wa gũthini?

Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

27 Nderi nĩwe ũmĩathaga yũmbũke na igũrũ, na ĩkeyakĩra gĩtara kĩayo igũrũ mũno?

Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

28 Ĩtũũraga kĩharũrũka-inĩ kĩa ihiga, na nĩ ho ĩraaraga; rũhĩa-inĩ rwa ihiga iraaya mũno nĩ ho mwĩgitio wayo.

I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

29 Ĩrĩ hau nĩguo ĩcaragĩria gĩa kũrĩa; maitho mayo moonaga irio irĩ o kũraya.

Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

30 Tũcui twayo tũnyuuaga thakame, na handũ harĩa arĩa moragĩtwo marĩ, hau nĩ ho ĩkoragwo.”

Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.