Ayubu 38

1 Nake Jehova agĩcookeria Ayubu ũhoro arĩ kĩhuhũkanio-inĩ, akĩmwĩra atĩrĩ:

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 “Nũũ ũyũ ũrekĩra kĩrĩra gĩakwa nduma na ciugo itarĩ na ũmenyo?

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Wĩhotore ta mũndũ mũrũme; nĩngũkũũria ciũria, nawe ũkĩnjookerie.

Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 “Warĩ kũ rĩrĩa ndaakire mũthingi wa thĩ? Njĩĩra akorwo ũrĩ na ũũgĩ wa kũmenya.

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Nũũ wathimire mũigana wayo? Ti-itherũ wee nĩũũĩ! Nũũ watambũrũkirie rũrigi rwa gũthima igũrũ rĩayo?

Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Mĩthingi yayo yahandirwo igũrũ rĩa kĩĩ, kana nũũ wahaandire ihiga rĩayo rĩa koine,

Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 hĩndĩ ĩrĩa njata cia rũciinĩ ciainire hamwe, na araika othe makĩanĩrĩra nĩ gũkena?

medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 “Nũũ wahingĩrĩirie iria na mĩrango rĩrĩa rĩatumũkire kuuma nda,

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 rĩrĩa ndatuire matu nguo ciarĩo, na ngĩrĩoha nduma nene ta taama warĩo,

när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 rĩrĩa ndarĩkĩrĩire mĩhaka, na ngĩrĩhingĩra na mĩrango yarĩo, na ngĩĩkĩra mĩgĩĩko handũ hayo,

när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 rĩrĩa ndoigire atĩrĩ, ‘Ũkinyage o haha na ndũkanahakĩre; makũmbĩ maku macio metĩĩi-rĩ, hau nĩho marĩĩkinyaga’?

och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 “Kuuma o kĩambĩrĩria-rĩ, ũrĩ waathana atĩ rũciinĩ rũgĩe ho, kana ũkĩonereria ũtheri wa rũciinĩ harĩa ũkuumĩrĩra,

Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 nĩguo ũhote kũnyiita thĩ na mĩthia yaguo, nao arĩa aaganu maribaribwo moime kuo?

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Thĩ ĩhaanaga ta rĩũmba rĩhũrĩtwo mũhũũri; mũonekere wayo ũtariĩ ta mũhianĩre wa nguo.

Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 Andũ arĩa aaganu nĩmaimagwo ũtheri wao, na guoko kwao kũrĩa kuoetwo na igũrũ gũkoinwo.

då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 “Ũrĩ wathiĩ rũgendo nginya kũrĩa iria rĩtherũkagĩra, kana ũgaceera itwe-inĩ cia ndia kũrĩa kũriku mũno?

Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Ũrĩ wonio ihingo cia gĩkuũ? Ũrĩ wona ihingo cia kĩĩruru gĩa gĩkuũ?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Ũrĩ wamenya ũnene wa wariĩ wa thĩ? Njĩĩra akorwo nĩũũĩ maũndũ macio mothe.

Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 “Njĩra ya gũthiĩ kũrĩa ũtheri ũtũũraga nĩĩrĩkũ? Nayo nduma ĩikaraga kũ?

Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 No ũcitware gwacio? Nĩũũĩ tũcĩra twa gũthiĩ kũrĩa itũũraga?

så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Ti-itherũ wee nĩũũĩ, nĩgũkorwo warĩ mũciare! Wee-rĩ, nĩũtũũrĩte mĩaka mĩingĩ!

Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 “Ũrĩ watoonya makũmbĩ kũrĩa tharunji ĩigĩtwo, kana ũkĩona makũmbĩ kũrĩa mbura ya mbembe ĩigĩtwo,

Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 o icio njigĩte nĩ ũndũ wa mahinda ma thĩĩna, ngaciiga nĩ ũndũ wa matukũ ma mbaara na ma kũrũa.

-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Njĩra ya gũthiĩ kũrĩa ũtheri ũgayanagĩrio nĩĩrĩkũ, kana ya gũthiĩ kũrĩa rũhuho rwa irathĩro rũhurunjagĩrwo gũkũ thĩ?

Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Nũũ wenjagĩra mbura ya kĩboboto mũtaro wa kũgerera, kana agatemera mbura ya marurumĩ njĩra,

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 nĩguo mbura yure bũrũri ũtatũũraga mũndũ, na yure werũ kũrĩa gũtarĩ mũndũ,

till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 nĩguo ĩhũũnagie kũu gũtiganĩrie gũgakira ihooru, na ĩtũme kũmere nyeki?

till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Mbura nĩĩrĩ ithe? Nũũ mũciari wa matata ma ime?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Tharunji yumaga nda ya ũ? Nũũ ũciaraga mbaa ĩrĩa yumaga igũrũ,

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 rĩrĩa maaĩ momaga ta ihiga, rĩrĩa maaĩ marĩa marĩ igũrũ wa iria magwatana?

Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 “Wee-rĩ, wahota kuohania njata iria thaka cia Kĩrĩmĩra? Wahota kuohora mĩkanda ya njata iria ciĩtagwo Karaũ?

Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Wahota kuumagaragia njata iria ciĩtagwo Mazarothu o mahinda maacio maakinya, kana wahota gũtongoria Nduba na ciana ciayo?

Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Nĩũũĩ mawatho ma igũrũ? No ũhote kũhaanda wathani wa Ngai ũrũme gũkũ thĩ?

Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 “Wahota kwanĩrĩra nginya mũgambo waku ũkinye matu-inĩ nĩguo kuure wĩhumbĩre na kĩguũ kĩa maaĩ?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Wee nĩwe ũtũmaga heni ithiĩ na njĩra ciacio? Nĩikũrehagĩra ũhoro igakwĩra atĩ, ‘Tũrĩ haha’?

Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Nũũ waheire ngoro ũũgĩ, kana akĩhe meciiria ũmenyo?

Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Nũũ ũrĩ na ũũgĩ wa gũtara matu? Nũũ ũngĩhota kũinamia ndigithũ cia maaĩ cia igũrũ

Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 rĩrĩa rũkũngũ rwatondora, nayo ndoro ĩkooma ĩkanyiitana?

medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

39 “Nĩwe ũguĩmagĩra mũrũũthi wa mũgoma wone gĩa kũrĩa, kana nĩwe ũniinagĩra mĩrũũthi ngʼaragu

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

40 rĩrĩa ĩkomereire imamo-inĩ ciayo, kana rĩrĩa ĩikaraga yoheirie nyamũ ihinga-inĩ?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

41 Nũũ ũheaga ihuru irio rĩrĩa tũcui twarĩo tũgũkaĩra Mũrungu tũkĩũrũũraga nĩ kwaga irio?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?