Ayubu 36

1 Elihu agĩthiĩ na mbere kwaria, akiuga atĩrĩ:

Vidare sade Elihu:

2 “Ngirĩrĩria hanini, na nĩngũkuonia atĩ harĩ maũndũ mangĩ mangiugwo ma gũciirĩrĩra Ngai.

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

3 Ũmenyo wakwa ndĩũrutĩte kũraihu; niĩ ngũtũũgĩria kĩhooto kĩa ũcio Mũnyũũmbi.

Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

4 Menya wega atĩ ndeto ciakwa ti cia maheeni; ũyũ mũrĩ nake arĩ na ũmenyo mũkinyanĩru.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

5 “Mũrungu nĩwe mwene hinya, no ndairaga andũ; we nĩ mwene hinya, na nĩarũmagia muoroto wake.

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

6 Ndatũũragia arĩa aaganu muoyo, no nĩaheaga arĩa anyariire kĩhooto kĩao.

Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

7 Ndeheragia maitho make harĩ arĩa athingu; amaikaragĩria gĩtĩ kĩa ũnene hamwe na athamaki, na akamatũũgĩria nginya tene.

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

8 No rĩrĩ, andũ mangĩkorwo mohetwo na mĩnyororo, makanyiitio na mĩhĩndo ya mĩnyamaro,

Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

9 we nĩameeraga ũrĩa mekĩte, atĩ mehĩtie na ũtũrĩka.

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 We nĩatũmaga mathikĩrĩrie ũtaaro, na akamaatha merire ũũru wao.

han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Mangĩmwathĩkĩra na mamũtungatĩre, megũtũũra matukũ mao marĩa matigaru magaacĩire, na mĩaka yao o maiganĩire.

Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 No mangĩaga kũigua, nĩmakaniinwo na rũhiũ rwa njora, na makue matarĩ na ũmenyo.

Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 “Arĩa matarĩ na Ngai ngoro-inĩ meiigagĩra marakara; o na rĩrĩa aramooha na mĩnyororo, matikayaga mateithio.

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 Makuuaga marĩ ethĩ, magakua hamwe na arũme arĩa maraya ma mahooero-inĩ.

deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 No arĩa mathĩĩnĩkaga, nĩamakũũraga kuuma thĩĩna-inĩ wao; nĩamaragĩria marĩ mĩnyamaro-inĩ.

Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 “We-rĩ, nĩarakũguucĩrĩria uume magego-inĩ ma mĩnyamaro, agũtware handũ haariĩ hatarĩ na ũkunderu, na agũtware akũhurũkie metha-inĩ yaku ĩiyũrĩte irio iria njega.

Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 No rĩu-rĩ, ũtitikithĩtio ituĩro rĩrĩa rĩagĩrĩire arĩa aaganu; ituĩro rĩa ciira na kĩhooto nĩcigũkumbatĩte.

Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Wĩmenyerere mũndũ o na ũrĩkũ ndakanakũheenererie na ũtonga; ndũgetĩkĩrie ihaki inene rĩkũhĩtithie njĩra.

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Ũtonga waku o na kana kĩyo gĩaku kĩnene-rĩ, no ikũnyiitĩrĩre nĩguo ndũgatoonye mĩnyamaro-inĩ?

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Tiga kwĩrirĩria ũtukũ, nĩguo ũguucũrũrie andũ kuuma kwao mĩciĩ.

Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 Wĩmenyerere ndũkeerekere ũũru-inĩ, tondũ ũkuoneka taarĩ guo wendete gũkĩra gũthĩĩnĩka.

Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 “Mũrungu nĩatũgĩrĩtio nĩ ũndũ wa ũhoti wake. Nũũ mũrutani take?

Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Nũũ ũmwathĩrĩire njĩra ciake, kana akamwĩra atĩrĩ, ‘Wee nĩwĩkĩte ũũru’?

Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"

24 Ririkanaga gwĩkĩrĩra wĩra wake, ũrĩa andũ manakumia na rwĩmbo.

Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 Andũ othe nĩmawonete; andũ mawĩroragĩra marĩ o kũraya.

och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Ĩ Mũrungu ndakĩrĩ mũnene; nĩ mũnene gũkĩra ũmenyi witũ! Mũigana wa mĩaka yake ndũngĩtuĩrĩka.

Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 “Ambatagia matata ma maaĩ, marĩa macookaga gũtaatĩra tũrũũĩ ta mbura;

Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 matu magaita ũigũ wamo, nayo mbura nyingĩ ĩkoirĩra andũ.

skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Nũũ ũngĩmenya ũrĩa atambũrũkagia matu, kana ũhoro wa marurumĩ marĩa moimaga hema-inĩ yake?

Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 Kĩone ũrĩa ahurunjaga rũheni rwake rũkamũthiũrũrũkĩria, agathambia iria kũrĩa kũriku.

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Ũũ nĩguo aathaga ndũrĩrĩ na akaheana irio nyingĩ.

Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 Akumbatagĩria rũheni na moko make, na akarwatha rũringe kĩrĩa kĩorotetwo.

I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 Marurumĩ make nĩmanagĩrĩra kĩhuhũkanio kĩrĩa kĩroka; o na ngʼombe nĩimenyithanagia atĩ kũrĩ kĩhuhũkanio kĩroka.

Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.