Ayubu 23

1 Ningĩ Ayubu agĩcookia atĩrĩ:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “O na ũmũthĩ gũteta gwakwa no kũrũrũ; guoko gwake nĩkũnditũhĩire o na ngĩcaayaga ũguo.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 Naarĩ korwo nĩnjũũĩ kũrĩa ingĩmuona; Naarĩ korwo no hote gũthiĩ kũrĩa aikaraga!

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 Ingĩĩyarĩrĩria harĩ we, njiyũrie kanua gakwa ihooto.

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 No nyende kũmenya ũrĩa angĩĩnjookeria, ndĩcũũranie ũrĩa angĩnjĩĩra.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 No anjũkĩrĩre na ũhoti wake mũnene? Aca, ndangĩhatĩrĩria na thitango.

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Hau-rĩ, mũndũ mũrũngĩrĩru no atware ciira wake mbere yake, na niĩ njohorithio kuuma kũrĩ mũnjiirithia nginya tene.

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 “No rĩrĩ, ingĩthiĩ mwena wa irathĩro, we ndarĩ kuo; ingĩthiĩ mwena wa ithũĩro, ndiramuona.

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Hĩndĩ ĩrĩa arĩ wĩra-inĩ mwena wa gathigathini, ndimuonaga; rĩrĩa athiĩ mwena wa gũthini, ndimuonaga o na hanini.

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 Nowe-rĩ, nĩooĩ njĩra ĩrĩa ngeragĩra; aarĩkia kũngeria, ngoima haana o ta thahabu.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Magũrũ makwa moimĩte makinya make thuutha; nũmagĩrĩra njĩra yake itekwahũka na mwena.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Niĩ nditiganĩirie maathani ma mĩromo yake; njĩkĩrĩire ciugo cia kanua gake gũkĩra irio ciakwa cia o mũthenya.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 “No rĩrĩ, arũgamaga arĩ o wiki; nũũ ũngĩhota kũregana nake? Ekaga o ũrĩa ekwenda.

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Ahingagia ũndũ ũrĩa anduĩrĩire, na arĩ o na mĩbango mĩingĩ ta ĩyo anjigĩire.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Kĩu nĩkĩo gĩtũmĩte nyiitwo nĩ kĩmako ndĩ mbere yake; ndeciiria maũndũ macio mothe-rĩ, ngamwĩtigĩra.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Mũrungu nĩatũmĩte ngoro yakwa yũrwo nĩ hinya; ũcio Mwene-Hinya-Wothe nĩatũmĩte nyiitwo nĩ guoya.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 No rĩrĩ, ndikirĩtio nĩ nduma, ĩĩ nduma ĩyo ndumanu ĩhumbĩrĩte ũthiũ wakwa.

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.