Ayubu 22

1 Nake Elifazu ũrĩa Mũtemaani agĩcookia atĩrĩ:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 “Mũndũ aahota kũguna Mũrungu? O na mũndũ mũũgĩ-rĩ, akĩhota kũmũguna?

Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

3 Nĩ gĩkeno kĩrĩkũ ũthingu waku ũngĩrehere Mwene-Hinya-Wothe? Nĩ uumithio ũrĩkũ angĩgĩa naguo angĩkorwo mĩthiĩre yaku ndĩrĩ ũcuuke?

Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

4 “Arakũrũithia na agagũthitanga nĩ ũndũ wa wĩtigĩri Ngai waku?

Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

5 Githĩ waganu waku ti mũnene? Mehia maku-rĩ, makĩrĩ mũthia?

Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

6 Wetirie ũgitĩri kuuma kũrĩ ariũ a thoguo hatarĩ gĩtũmi; nĩwaũrire andũ nguo, ũkĩmatiga njaga.

Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

7 Arĩa anogu ndwamaheire maaĩ, na nĩwaimire arĩa ahũtu irio,

Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

8 o na gũtuĩka warĩ mũndũ ũrĩ hinya, ũrĩ na mĩgũnda: mũndũ ũheetwo gĩtĩĩo, na watũũraga kuo.

För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

9 Nĩwaingatire atumia a ndigwa matarĩ na kĩndũ, na ũkĩniina hinya wa arĩa matarĩ na maithe.

men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

10 Nĩkĩo ũthiũrũrũkĩirio nĩ mĩtego, nĩkĩo thĩĩna wa narua ũkũmakagia,

Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

11 nĩkĩo ũtumanĩirwo nĩ nduma, ũkaremwo nĩkuona, na nokĩo mũiyũro wa maaĩ ũkũhubanĩirie.

ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

12 “Githĩ Ngai ndarĩ o kũu igũrũ o igũrũ? O na ta kĩone ũrĩa njata iria irĩ igũrũ mũno itũũgĩrĩte!

I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

13 No rĩrĩ, wee ũroiga atĩrĩ, ‘Mũrungu nĩ atĩa angĩmenya? No atuanĩre ciira nduma-inĩ ta ĩno?

därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

14 Matu matumanu nĩmamũhumbĩrĩte, nĩ ũndũ ũcio ndangĩtuona rĩrĩa egũceera kũu igũrũ gacũmbĩrĩ.’

Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."

15 Ũgũtũũra ũgeraga o njĩra ya tene ĩrĩa andũ aaganu managerera?

Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

16 Nĩmahuririo ihinda rĩao rĩtanakinya, mĩthingi yao ĩgĩthererio nĩ mũiyũro wa maaĩ.

de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

17 Nao meerire Mũrungu atĩrĩ, ‘Tigana na ithuĩ! Mwene-Hinya-Wothe-rĩ, angĩtwĩka atĩa?’

de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

18 No rĩrĩ, nĩwe waiyũririe nyũmba ciao na indo njega, nĩ ũndũ ũcio niĩ njikaraga haraaya na kĩrĩra kĩa andũ arĩa aaganu.

Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

19 “Andũ arĩa athingu nĩmeyonagĩra mwanangĩko wa acio aaganu, magakena; arĩa matarĩ na ũũru mekĩte mamanyũrũragia makiugaga atĩrĩ:

De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

20 ‘Ti-itherũ thũ ciitũ nĩnyanange, mwaki nĩũcinĩte ũtonga wao.’

"Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."

21 “Athĩkĩra Ngai ũikare ũrĩ na thayũ nake, ũndũ ũyũ nĩguo ũgaakũrehere ũgaacĩru.

Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

22 Ĩtĩkĩra ũrutani wa kanua gake, na ũige ciugo ciake ngoro-inĩ yaku.

Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

23 Ũngĩcookerera ũcio Mwene-Hinya-Wothe, nĩegũkwamũkĩra; ũngĩeheria waganu kũraya na hema yaku,

Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

24 na ũte ngũmba ciaku cia thahabu rũkũngũ-inĩ, na thahabu yaku ya Ofiri ũmĩte na kũu ndwaro-inĩ cia mahiga kũu mũkuru-inĩ,

Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

25 hĩndĩ ĩyo ũcio Mwene-Hinya-Wothe agaatuĩka thahabu yaku, na atuĩke betha ĩrĩa njega mũno harĩ we.

så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

26 Ti-itherũ, hĩndĩ ĩyo nĩũkona gĩkeno thĩinĩ wa ũcio Mwene-Hinya-Wothe, na nĩũgatiirĩra Ngai ũthiũ waku.

Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

27 Nĩũkamũhooya, nake nĩagakũigua, nawe nĩũkahingia mĩĩhĩtwa yaku.

När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

28 Ũrĩa watua wĩkwo nĩguo ũrĩkagwo, naguo ũtheri nĩ ũkaara njĩra-inĩ ciaku.

Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

29 Hĩndĩ ĩrĩa andũ angĩ manyiihio, nawe ũkoiga, ‘Nĩmatũũgĩrio!’ Hĩndĩ ĩyo nĩakahonokia arĩa makuĩte ngoro.

Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

30 Nĩakahonokia o na ũrĩa ũrĩ na ũcuuke, ahonokio nĩ ũndũ wa ũtheru wa moko maku.”

Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.