Isaia 55

1 “Atĩrĩrĩ, inyuĩ inyuothe arĩa mũnyootiĩ-rĩ, ũkaai mũnyue maaĩ; na inyuĩ mũtarĩ na mbeeca-rĩ, ũkaai mũgũre irio, mũrĩe! Ũkaai, mũgũre ndibei na iria mũtarĩ na mbeeca mũkũruta, na hatarĩ na thogora.

Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk.

2 Nĩ kĩĩ gĩgũtũma mũtũmĩre mbeeca harĩ irio gũtarĩ, o na mũnoge mũkĩrutĩra wĩra kĩndũ gĩtangĩmũhũũnia? Thikĩrĩriai na mũnjigue, nĩguo mũrĩĩage indo iria njega, nacio ngoro cianyu nĩirĩkenagĩra irio iria njega mũno.

Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter.

3 Tegai matũ mũthikĩrĩrie, na mũũke kũrĩ niĩ; njiguai nĩgeetha mũtũũre muoyo. Na niĩ nĩngarĩĩkanĩra na inyuĩ kĩrĩkanĩro gĩa gũtũũra tene na tene, arĩ wendo wakwa wa kwĩhokeka ũrĩa nderĩire Daudi.

Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David.

4 Atĩrĩrĩ ũcio nĩndĩmũtuĩte mũira kũrĩ ndũrĩrĩ, na ngamũtua mũtongoria na mũnene wa ndũrĩrĩ.

Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.

5 Ti-itherũ nĩũgeeta ndũrĩrĩ iria ũtooĩ, nacio ndũrĩrĩ iria itakũũĩ itengʼere ciũke kũrĩ we, nĩ ũndũ wa Jehova Ngai waku, o we Ũrĩa Mũtheru wa Isiraeli, nĩgũkorwo nĩakũhumbĩte ũkengu mũnene.”

Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.

6 Mathaai Jehova hĩndĩ ĩrĩa angĩoneka; mũkaĩrei hĩndĩ ĩrĩa arĩ hakuhĩ.

Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.

7 Mũndũ ũrĩa mwaganu nĩatigane na mĩthiĩre yake, nake mũndũ ũrĩa ũtarĩ mũthingu atigane na meciiria make mooru. Nĩacookerere Jehova, na nĩekũmũiguĩra tha, na acookerere Ngai witũ, nĩgũkorwo nĩakĩragĩrĩria kũrekanĩra.

Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.

8 “Nĩgũkorwo meciiria makwa timo meciiria manyu, o na kana mĩthiĩre yanyu ĩgatuĩka ta mĩthiĩre yakwa,” ũguo nĩguo Jehova ekuuga.

Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.

9 “O ta ũrĩa matu maraihanĩrĩirie na thĩ, ũguo noguo mĩthiĩre yakwa ĩraihanĩrĩirie na mĩthiĩre yanyu, o na meciiria makwa magakĩra meciiria manyu.

Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.

10 Nĩgũkorwo o ta ũrĩa mbura yuraga, narĩo ira rĩkaharũrũka kuuma igũrũ, na iticookaga kuo itaihũgĩtie thĩ na igatũma mĩmera ĩthundũke na ĩciare, nĩguo mũhandi aheo mbeũ na ũrĩa wendaga kũrĩa aheo irio ciake,

Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta,

11 ũguo noguo kiugo gĩakwa kĩrĩa kiumaga kanua gakwa gĩgaaikara: Kiugo kĩu gĩtikanjookerera o ro ũguo tũhũ, no nĩgĩkahingia ũrĩa nyendete wĩkwo, na gĩkinyanĩrie muoroto ũrĩa watũmire ndĩgĩtũme.

så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun; det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.

12 Ũkoimagara na gĩkeno, na ũthiiage ũtongoretio nĩ thayũ; irĩma o na tũrĩma nacio nĩigaitĩka kũina rwĩmbo mbere yaku, nayo mĩtĩ yothe ya gĩthaka nĩĩkahũũra hĩ.

Ty med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna.

13 Ithenya rĩa mĩigua-rĩ, gũkaamera mĩthengera, na ithenya rĩa congʼe kũmere mĩhandathi. Naguo ũndũ ũcio ũgaatuĩka wa gũtũma Jehova agĩe igweta, na ũtuĩke kĩmenyithia gĩa gũtũũra nginya tene, kĩrĩa gĩtagathũkio.”

Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.