Isaia 24
1 Atĩrĩrĩ, Jehova akirie kwananga thĩ, na atũme ĩkire ihooru; nake nĩakamĩũnũha na ahurunje arĩa matũũraga kuo:
Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
2 gũgaakorwo kũrĩ ũndũ o ũmwe kũrĩ mũthĩnjĩri-Ngai na kũrĩ andũ, kũrĩ ndungata na kũrĩ mũmĩathi, kũrĩ ndungata ya mũirĩtu na kũrĩ mũtumia ũrĩa mũmĩathi, kũrĩ mwendia wa indo na kũrĩ mũgũri, kũrĩ mũkoombi na kũrĩ mũkoombanĩri, kũrĩ mũndũ ũrĩa ũrĩ na thiirĩ na kũrĩ ũrĩa ũrandũraga thiirĩ.
Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
3 Thĩ nĩ kwanangwo ĩkaanangwo na ĩtigwo ĩrĩ ũtheri biũ. Jehova nĩwe warĩtie ũhoro ũcio.
Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
4 Thĩ ĩngʼarĩte ĩkahooha, mabũrũri mothe magathirĩrĩkĩra na makahooha, andũ arĩa marĩ ngumo a thĩ nĩmorĩtwo nĩ hinya.
Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
5 Thĩ nĩngwatie thaahu nĩ andũ ayo; nao maremeire mawatho, na makaagarara irĩra, na magathũkia kĩrĩkanĩro kĩrĩa gĩa gũtũũra tene na tene.
Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
6 Nĩ ũndũ ũcio kĩrumi nĩkĩrarĩa thĩ; na andũ arĩa matũũraga kuo makaherithio nĩ ũndũ wa wĩhia wao. Nĩ ũndũ ũcio arĩa matũũraga gũkũ thĩ nĩmacinĩtwo na mwaki, na nĩ anini mũno matigaire.
Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
7 Ndibei ĩrĩa ya mũhihano nĩ thiru, nayo mĩthabibũ ĩkahooha; nao andũ arĩa marĩ ikeno-inĩ no gũcaaya maracaaya.
Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
8 Gĩkeno kĩrĩa kiumanaga na kũhũũrwo gwa tũhembe nĩgĩtigĩte gũkenwo, narĩo inegene rĩa andũ arĩa arĩĩu nĩrĩthirĩte, ningĩ gĩkeno kĩrĩa gĩkenagwo gũkĩhũũrwo kĩnanda kĩa mũgeeto nĩgĩkirĩtio.
Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
9 Andũ arĩa manyuuaga ndibei matigacooka kũnyua makĩinaga rwĩmbo, nayo njoohi nĩĩrũrĩire arĩa mamĩnyuuaga.
Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10 Narĩo itũũra rĩrĩa inene rĩanangĩku rĩkirĩte ihooru, namo matoonyero ma nyũmba ciothe nĩmahinge.
Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11 Kũu njĩra-inĩ andũ nĩ kũrĩra mararĩra nĩ kwaga ndibei, gĩkeno gĩothe gĩtuĩkĩte kĩeha, nacio ikeno ciothe igathira thĩ.
Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
12 Itũũra rĩrĩa inene nĩrĩanange biũ, nakĩo kĩhingo kĩarĩo kiunangĩtwo gĩgatuĩka tũcunjĩ.
Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
13 O ta ũrĩa mũtĩ wa mũtamaiyũ ũikaraga wainainio, na o ta ũrĩa mũtĩ wa mũthabibũ ũikaraga thabibũ ciahaarwo hĩndĩ ya magetha, ũguo noguo ũhoro ũgaikara gũkũ thĩ na ndũrĩrĩ-inĩ ciothe.
Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
14 Maranĩrĩra, makoigĩrĩria nĩ gũkena; kuuma mwena wa ithũĩro marakũngũĩra ũnene wa Jehova.
Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
15 Nĩ ũndũ ũcio inyuĩ andũ a kuuma mwena wa irathĩro gocithiai Jehova; nenehiai rĩĩtwa rĩa Jehova Ngai wa Isiraeli, kũu icigĩrĩra-inĩ cia iria.
»Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»
16 Nĩtũiguĩte nyĩmbo ikĩinwo kuuma ituri cia thĩ, ikainwo atĩrĩ: “Arogoocwo ũcio Mũthingu.” No niĩ ngiuga atĩrĩ, “Kaĩ ndĩ na haaro-ĩ! nĩgũkorwo nĩndĩrahiinyĩrĩrĩka, ĩĩ ti-itherũ nĩndĩrahiinyĩrĩrĩka! Andũ arĩa akunyanĩri nĩmarakunyanĩra arĩa angĩ, o acio akunyanĩri magakunyanĩra arĩa angĩ na ũkunyanĩri mũnene mũno!”
Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
17 Atĩrĩrĩ, inyuĩ andũ arĩa mũtũũraga thĩ, iguoyohia, na irima, o na mũtego nĩcio imwetereire.
Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
18 Mũndũ ũrĩa ũkoora nĩ ũndũ wa iguoyohia, akaagũa irima, nake ũrĩa ũkoimĩra irima rĩu-rĩ, akaagwatio nĩ mũtego ũcio. Ndirica cia mũiyũro wa maaĩ cia igũrũ nĩhiingũre, nacio itina cia thĩ igathingitha.
Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
19 Thĩ nĩnjatũku, yatũkĩte ĩkarekania, ningĩ nĩĩrathingitha mũno mũno.
Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
20 Thĩ ĩratũgũga o ta mũrĩĩu, ĩgathũngũthio ũũ na ũũ o ta gĩthũnũ hĩndĩ ya rũhuho; mehia ma ũremi wayo nĩmamĩritũhĩire mũno, kũgũa nĩĩkũgũa na ndĩgaacooka gwĩtiiria rĩngĩ.
jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
21 Mũthenya ũcio-rĩ, Jehova nĩakaherithia maahinya ma kũu igũrũ, o kũu matu-inĩ, na aherithie athamaki a thĩ ĩno.
På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
22 Nĩmagacookanĩrĩrio hamwe o ta ũrĩa andũ oohe macookanagĩrĩrio kĩoho-inĩ; makaahingĩrwo njeera na thuutha wa matukũ maingĩ nĩmakaherithio.
Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
23 Mweri nĩũgaconorithio, na riũa rĩconoke; nĩgũkorwo Jehova Mwene-Hinya-Wothe nĩwe ũgaathamaka arĩ Kĩrĩma-inĩ gĩa Zayuni na Jerusalemu, na mbere ya athuuri akuo, athamake arĩ na riiri.
Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.
