< Isaia 16 >
1 Twarĩrai ũrĩa wathanaga bũrũri tũtũrũme twa kũrĩha igooti, kuuma itũũra rĩa Sela, gũtuĩkanĩria werũ-inĩ, nginya kĩrĩma-inĩ kĩa Mwarĩ wa Zayuni.
Sendet das Lamm des Herrschers des Landes von Sela nach der Wüste zum Berg der Tochter Zions.
2 O ta ũrĩa nyoni ciũrũũraga ciatharĩrio gĩtara gĩacio, ũguo no taguo andũ-a-nja a Moabi magaikara marĩ mariũko-inĩ ma Arinoni.
Und wie ein flüchtiger Vogel, ein entsandtes Nest, werden die Töchter Moabs sein an Arnons Furten.
3 “Tũhei kĩrĩra, na mũtue itua. Tũmai kĩĩruru kĩanyu gĩtuĩke ta ũtukũ, o kũrĩ mũthenya barigici. Hithai arĩa maingatĩtwo kwao, na mũtigakunyanĩre arĩa moorĩire kwanyu.
Bringet Rat, machet Entscheid, setze deinen Schatten in der Mitte des Mittags wie die Nacht, birg die Verstoßenen und offenbare den Flüchtigen nicht.
4 Rekei andũ a Moabi arĩa mehithĩte kwanyu maikare na inyuĩ; tuĩkai kĩĩgitio kĩao kuuma kũrĩ mwanangani.” Mũhinyanĩrĩria nĩagakinya mũthia, naguo mwanangĩko ũthire; nake mũũgiti nĩakabuĩria kuuma bũrũri-inĩ.
Lasset meine Verstoßene in dir weilen; o Moab, sei ihnen eine Burg vor dem Verheerer, bis der Bedrücker ein Ende hat, alle wird der Verheerer, der Zerstampfer ein Ende nimmt.
5 Gĩtĩ kĩa ũnene gĩkaahaandwo na wendo; na mũndũ mwĩhokeku nĩwe ũgaagĩikarĩra, o mũndũ wa kuuma nyũmba ya Daudi, mũndũ ũrĩa ũgaatuanagĩra ciira arũmĩrĩire o kĩhooto, namo maũndũ ma ũthingu nĩmo akaahiũhaga gwĩka.
Und befestigt wird der Thron durch Barmherzigkeit, und auf ihm sitzt in Wahrheit in Davids Zelt ein Richter, der nach Recht fragt und eilends fördert die Gerechtigkeit.
6 Nĩtũiguĩte ũhoro wa mwĩtĩĩo wa Moabi: tũkaigua ũhoro wa mwĩtĩĩo wake mũkĩru na mwĩĩkĩrĩro wake, tũkaigua ũhoro wa mwĩtĩĩo wake na rũngʼathio rwake; no rĩrĩ, mwĩgaatho ũcio wake no wa tũhũ.
Wir hören von Moabs Stolz, er ist sehr hochmütig, von seinem Hochmut und seinem Stolz und seinem Wüten, und von seinen Unwahrheiten, die nicht richtig sind.
7 Nĩ ũndũ ũcio andũ a Moabi nĩkũgirĩka maragirĩka, maragirĩka hamwe nĩ ũndũ wa Moabi. Cakayai na mũnyiitwo nĩ kĩeha nĩ ũndũ wa andũ a Kiri-Haresethi.
Darob wird heulen Moab, ganz Moab wird heulen ob den Grundfesten von Kir-Chareseth; ihr werdet seufzen ganz zerknirscht.
8 Mĩgũnda ya Heshiboni nĩĩrahooha, o na mĩthabibũ ya Sibima o nayo nĩĩrahooha. Aathani a ndũrĩrĩ nĩmarangĩrĩirie mĩthabibũ ĩrĩa mĩega mũno, ĩrĩa hĩndĩ ĩmwe yakinyĩte Jazeri, na ĩgatheerema yerekeire werũ-inĩ. Thuuna ciayo ciatambĩte igakinya o iria-inĩ.
Denn Cheschbons Gefilde ist verschmachtet, der Weinstock Sibmahs; die Meister der Völkerschaften zerschlugen seine Edelreben, bis Jaeser reichten sie, sie wanderten über die Wüste hin, und seine Ranken breiteten sich hin und gingen hinüber über das Meer.
9 Nĩ ũndũ ũcio nĩndĩrarĩra, ngarĩra o ta Jazeri, ngĩrĩrĩra mĩthabibũ ya Sibima. Wee Heshiboni, o nawe Eleale, ngũmũihũgia na maithori! Tondũ mbugĩrĩrio cia gĩkeno kĩanyu nĩ ũndũ wa matunda manyu marĩa meruĩte, na nĩ ũndũ wa magetha manyu ma ngano nĩithirĩte.
Darum beweine ich mit Weinen Jaeser, den Weinstock Sibmahs, netze mit meiner Träne dich, Cheschbon und Elealeh, daß auf deine Lese und auf deine Ernte fällt das Kelterlied.
10 Gũtirĩ gĩkeno kana ndũhiũ mĩgũnda-inĩ ya matunda; gũtirĩ mũndũ ũraina kana akoigĩrĩria mĩgũnda-inĩ ya mĩthabibũ, gũtirĩ mũndũ ũrahiha ndibei kĩhihĩro-inĩ, nĩgũkorwo nĩndũmĩte ngemi cia magetha ciage kũiguuo.
Und Fröhlichkeit und Frohlocken ist weggenommen vom Karmel, und in den Weinbergen jubelt man nicht, man schreit nicht, Wein in den Kufen tritt nicht der Treter. Den Kelterruf lasse ich feiern.
11 Ngoro yakwa nĩĩracakaĩra Moabi o ta kĩnanda kĩa mũgeeto, nayo ngoro yakwa ĩgacaĩra Kiri-Heresethu.
Darum dröhnen meine Eingeweide um Moab, wie die Harfe, und mein Inwendiges über Kir-Chares.
12 Rĩrĩa andũ a Moabi maathiĩ kũndũ kũrĩa gũtũũgĩru makahooe, no kwĩnogia menogagia; hĩndĩ ĩrĩa maathiĩ ihooero-inĩ rĩao kũhooya, no wĩra wa tũhũ marutaga.
Und es geschieht, daß man sieht, wie Moab sich abmüht auf der Opferhöhe, und er kommt in sein Heiligtum zu beten und vermag nichts.
13 Ũyũ nĩguo ũhoro ũrĩa Jehova aarĩtie ũkoniĩ Moabi.
Dies ist das Wort, das vordem Jehovah über Moab geredet hat.
14 No rĩrĩ, rĩu Jehova ekuuga atĩrĩ: “Mĩaka ĩtatũ ĩtanathira, ĩtarĩtwo ta ũrĩa mĩaka ya mũndũ wandĩkĩtwo wĩra ĩrĩkanagĩrwo-rĩ, riiri wa Moabi hamwe na andũ ake othe nĩũkanyararwo, namo matigari make makorwo marĩ manini mũno na makahinyara.”
Nun aber redet Jehovah und sagt: In drei Jahren, wie des Löhners Jahren, wird Moabs Herrlichkeit gering werden bei aller seiner vielen Menge, und verbleibt nur ein winzig Weniges, ohne Gewalt.