< Isaia 15 >

1 Atĩrĩrĩ, ĩno nĩyo ndũmĩrĩri nditũ ĩkoniĩ Moabi: Itũũra rĩa Ari kũu Moabi nĩrĩanange, rĩkaanangwo ũtukũ o ro ũmwe! Itũũra rĩa Kiri kũu Moabi nĩrĩanange, o narĩo rĩanangĩtwo ũtukũ o ro ũmwe!
Weissagung wider Moab: Über Nacht wird Ar-Moab verwüstet; es ist vertilgt! Über Nacht wird Kir-Moab verwüstet; es ist vertilgt!
2 Andũ a Diboni nĩmambatĩte magathiĩ hekarũ-inĩ yao, mambatĩte kũrĩa gũtũũgĩru makarĩrĩre kuo; andũ a Moabi maraagirĩka nĩ ũndũ wa Nebo na Medeba. Mĩtwe yao yothe nĩyenjetwo, na nderu ciao ciothe ikenjwo.
Bait und Dibon steigen zu ihren Höhen hinauf, um zu weinen; Moab heult auf dem Nebo und zu Medeba; auf allen Häuptern sind Glatzen, und alle Bärte sind abgeschnitten.
3 Marĩ njĩra-inĩ marathiĩ mehumbĩte nguo cia makũnia; othe no kũgirĩka maragirĩka marĩ nyũmba igũrũ na ihaaro-inĩ, makagũa thĩ, magakoma na nda makĩrĩraga.
Auf ihren Gassen sind sie mit dem Sack umgürtet; auf ihren Dächern und Plätzen heult alles und geht weinend einher.
4 Heshiboni na Eleale nĩkũrĩra maraarĩra maanĩrĩire, mĩgambo yao ĩraiguuo o nginya Jahazu. Nĩ ũndũ ũcio andũ a mbaara a Moabi nĩmararĩra maanĩrĩire, nacio ngoro ciao ikaringĩka.
Hesbon und Eleale schreien, daß man ihre Stimme bis gen Jahaz hört. Darob werden Moabs Bewaffnete laut schreien, der Mut wird ihnen entsinken.
5 Ngoro yakwa nĩĩrarĩrĩra Moabi, andũ arĩa maingatĩtwo kuo morĩire Zoari, magathiĩ nginya Egilathu-Shelishiya. Mambatĩte na njĩra ya gũthiĩ Luhithu, magathiĩ makĩrĩraga; o na ningĩ njĩra-inĩ ya gũthiĩ Horonaimu, maracakaya nĩ ũndũ wa mwanangĩko ũrĩa ũmakorete.
Von Herzen jammere ich um Moab; sie fliehen bis nach Zoar, der dreijährigen Kuh, sie steigen weinend hinauf nach Luchit; auf dem Wege nach Horonaim erheben sie ein erschütterndes Geschrei.
6 Maaĩ ma kũu Nimurimu nĩmahũĩte, nayo nyeki nĩĩhoohete; namo mahuti mothe maigũ nĩmomĩte, na gũtirĩ kĩndũ kĩĩruru gĩtigaire.
Denn die Quellen von Nimrim sind verschüttet, das Gras ist verdorrt, alles Kraut abgefressen, kein grünes Hälmchen ist mehr da!
7 Nĩ ũndũ ũcio ũtonga ũrĩa magĩte naguo na makeigĩra, maũkuuĩte makaũringia mũrĩmo wa karũũĩ karĩa karĩ mĩtĩ hũgũrũrũ-inĩ ciako.
Darum tragen sie den Rest ihrer Habe, was sie noch retten konnten, über den Weidenbach.
8 Kayũ ka mũkayo wao nĩkaiguĩtwo mĩhaka-inĩ ya Moabi; nakuo kũgirĩka kwao gũgakinya Egilaimu, o namo macakaya mao magakinya o Biri-Elimu.
Denn das Geschrei geht im ganzen Land Moab um; ihr Wehklagen reicht bis nach Eglaim, bis zum Brunnen Elim ihr Geheul.
9 Maaĩ ma Dimoni maiyũrĩtwo nĩ thakame, no nĩngũrehe maũndũ mangĩ mooru makĩria kũu Dimoni, mahaana ta mũrũũthi ũgũtharĩkĩra andũ arĩa morĩte kuuma Moabi, o na ũtharĩkĩre arĩa matigaire kũu bũrũri-inĩ.
Denn die Wasser Dimons sind voll Blut; ja, ich verhänge noch mehr über Dimon: über die entronnenen Moabiter kommt ein Löwe, auch über den Rest, der noch im Lande ist.

< Isaia 15 >