< Atũmwo 8 >
1 Nake Saũlũ aarĩ ho, na agĩĩtĩkĩra atĩ ooragwo. Mũthenya ũcio kanitha ũkĩnyariirwo mũno kũu Jerusalemu, nao andũ othe o tiga atũmwo makĩhurunjũkĩra Judea na Samaria.
Saul consentait à sa mort. Une grande persécution s'éleva contre l'assemblée qui était à Jérusalem en ce jour-là. Ils étaient tous dispersés dans les régions de la Judée et de la Samarie, à l'exception des apôtres.
2 Andũ etigĩri Ngai magĩthika Stefano na makĩmũcakaĩra mũno.
Des hommes pieux enterrèrent Étienne et se lamentèrent sur son sort.
3 No Saũlũ akĩambĩrĩria kwananga kanitha. Aathiiaga nyũmba o nyũmba, akĩrutũrũraga arũme na andũ-a-nja, akĩmaikagia njeera.
Mais Saul ravagea l'assemblée, entrant dans toutes les maisons et traînant hommes et femmes en prison.
4 Nao andũ arĩa maahurunjĩtwo nĩmahunjirie kiugo kĩa Ngai o kũrĩa guothe maathiiaga.
Ceux qui étaient dispersés allaient donc de lieu en lieu prêcher la parole.
5 Filipu agĩikũrũka agĩthiĩ itũũra rĩarĩ Samaria, akĩhunjia ũhoro wa Kristũ kuo.
Philippe descendit dans la ville de Samarie et leur annonça le Christ.
6 Rĩrĩa ikundi cia andũ ciaiguire Filipu na ikĩona ciama iria aaringaga, othe magĩthikĩrĩria ũrĩa oigaga.
La foule écoutait d'un commun accord les paroles de Philippe, lorsqu'elle entendait et voyait les miracles qu'il faisait.
7 Ngoma thũku nĩcioimaga andũ aingĩ igĩkayũrũrũkaga, na andũ aingĩ maarũarĩte mũrimũ wa gũkua ciĩga, na andũ arĩa maarĩ onju makĩhonio.
Car des esprits impurs sortirent de plusieurs de ceux qui en avaient. Ils sortaient en criant d'une voix forte. Beaucoup de paralysés et de boiteux furent guéris.
8 Nĩ ũndũ ũcio gũkĩgĩa na gĩkeno kĩnene itũũra-inĩ rĩu.
Il y eut une grande joie dans cette ville.
9 Na rĩrĩ, itũũra-inĩ rĩu nĩ kwarĩ na mũndũ wetagwo Simoni, nake nĩaragũrĩte kwa ihinda na akagegia andũ othe a Samaria. Nake nĩetĩĩaga na ageetua atĩ aarĩ mũndũ mũnene mũno,
Or, il y avait dans la ville un homme, nommé Simon, qui avait l'habitude de pratiquer la sorcellerie et d'étonner les habitants de Samarie, se faisant passer pour un grand,
10 nao andũ othe, arĩa anini na arĩa anene, makamũthikagĩrĩria na makoiga na mũgambo mũnene atĩrĩ, “Mũndũ ũyũ nĩwe hinya wa ũngai ũrĩa ũĩkaine ta Hinya Mũnene.”
et que tous écoutaient, du plus petit au plus grand, en disant: « Cet homme est la grande puissance de Dieu. »
11 Maatũũrĩte mamuumaga thuutha tondũ nĩamagegetie hĩndĩ ndaaya na ũragũri wake.
Ils l'écoutaient, parce que depuis longtemps il les avait étonnés par ses sortilèges.
12 No rĩrĩa meetĩkirie Filipu akĩhunjia Ũhoro-ũrĩa-Mwega wa ũthamaki wa Ngai na wa rĩĩtwa rĩa Jesũ Kristũ-rĩ, makĩbatithio, arũme o hamwe na andũ-a-nja.
Mais lorsqu'ils crurent que Philippe annonçait la bonne nouvelle du royaume de Dieu et du nom de Jésus-Christ, ils furent baptisés, hommes et femmes.
13 Simoni we mwene agĩĩtĩkia na akĩbatithio. Nake akĩrũmĩrĩra Filipu kũrĩa guothe aathiiaga, agegetio nĩ imenyithia cia hinya na ciama iria onaga.
Simon lui-même crut aussi. Après avoir été baptisé, il poursuivit sa route avec Philippe. Voyant des signes et de grands miracles se produire, il était stupéfait.
14 Rĩrĩa atũmwo arĩa maarĩ kũu Jerusalemu maiguire atĩ andũ a Samaria nĩmetĩkĩrĩte kiugo kĩa Ngai-rĩ, makĩmatũmĩra Petero na Johana.
Les apôtres qui étaient à Jérusalem, ayant appris que la Samarie avait reçu la parole de Dieu, y envoyèrent Pierre et Jean.
15 Nao maakinya kuo, makĩmahoera nĩguo maamũkĩre Roho Mũtheru,
Ceux-ci, étant descendus, prièrent pour eux, afin qu'ils reçoivent le Saint-Esprit;
16 tondũ nginya hĩndĩ ĩyo Roho Mũtheru ndaakoretwo aikũrũkĩire mũndũ o na ũmwe wao; tiga o kũbatithio maabatithĩtio thĩinĩ wa rĩĩtwa rĩa Mwathani Jesũ.
car il n'était encore tombé sur aucun d'eux. Ils avaient seulement été baptisés au nom de Jésus-Christ.
17 Hĩndĩ ĩyo Petero na Johana makĩmaigĩrĩra moko, nao makĩamũkĩra Roho Mũtheru.
Alors ils leur imposèrent les mains, et ils reçurent le Saint-Esprit.
18 Rĩrĩa Simoni onire atĩ Roho aaheanagwo na ũndũ wa kũigĩrĩrwo moko nĩ atũmwo-rĩ, akĩenda amahe mbeeca,
Simon, voyant que le Saint-Esprit était donné par l'imposition des mains des apôtres, leur offrit de l'argent,
19 akiuga atĩrĩ, “Heei ũhoti ũyũ o na niĩ nĩgeetha ũrĩa wothe ndaigĩrĩra moko makwa akaamũkĩra Roho Mũtheru.”
en disant: « Donnez-moi aussi ce pouvoir, afin que quiconque m'impose les mains reçoive le Saint-Esprit. »
20 Petero akĩmũcookeria atĩrĩ, “Mbeeca ciaku irothiranĩra hamwe nawe, nĩgũkorwo wĩciirĩtie no ũgũre kĩheo kĩa Ngai na mbeeca.
Mais Pierre lui dit: « Que ton argent périsse avec toi, parce que tu as cru pouvoir obtenir le don de Dieu avec de l'argent!
21 Wee ndũrĩ na handũ, o na ndũrĩ na igai ũtungata-inĩ ũyũ, tondũ ngoro yaku ti njagĩrĩru mbere ya Ngai.
Tu n'as ni part ni lot dans cette affaire, car ton cœur n'est pas droit devant Dieu.
22 Wĩrire waganu ũyũ na ũhooe Mwathani. Hihi nĩegũkũrekera nĩ ũndũ wa gũkorwo na rĩciiria ta rĩu ngoro-inĩ yaku.
Repens-toi donc de cela, de ta méchanceté, et demande à Dieu si peut-être la pensée de ton cœur peut t'être pardonnée.
23 Nĩgũkorwo nguona ũiyũrĩtwo nĩ marũrũ na ũgatuĩka ngombo ya mehia.”
Car je vois que tu es dans le poison de l'amertume et dans la servitude de l'iniquité. »
24 Hĩndĩ ĩyo Simoni akĩmũcookeria atĩrĩ, “Hooerai harĩ Mwathani nĩgeetha ndikae gũkorwo nĩ ũndũ o na ũmwe wa macio mwagweta.”
Simon répondit: « Priez pour moi le Seigneur, afin qu'il ne m'arrive rien de ce que vous avez dit. »
25 Rĩrĩa maarĩkirie kũheana ũira na kũhunjia kiugo kĩa Mwathani-rĩ, Petero na Johana magĩcooka Jerusalemu, o makĩhunjagia Ũhoro-ũrĩa-Mwega tũtũũra-inĩ tũingĩ twa Samaria.
Après avoir témoigné et prononcé la parole du Seigneur, ils retournèrent donc à Jérusalem, et prêchèrent la Bonne Nouvelle dans plusieurs villages des Samaritains.
26 Na rĩrĩ, mũraika wa Mwathani akĩĩra Filipu atĩrĩ, “Thiĩ werekeire gũthini, ũkinye njĩra-inĩ, njĩra ĩrĩa ya werũ-inĩ, ĩrĩa ĩikũrũkĩte kuuma Jerusalemu ĩgathiĩ nginya Gaza.”
Alors un ange du Seigneur parla à Philippe, en disant: « Lève-toi, et va du côté du midi, sur le chemin qui descend de Jérusalem à Gaza. C'est un désert. »
27 Nĩ ũndũ ũcio akiumagara, na arĩ njĩra-inĩ agĩcemania na Mũhabashi warĩ mũhakũre, mũndũ mũnene warĩ igweta ũrĩa warũgamĩrĩire kĩgĩĩna gĩa Kandake, mũthamaki-mũndũ-wa-nja wa Ahabashi. Mũndũ ũyũ aathiĩte Jerusalemu kũhooya Ngai;
Il se leva et partit. Et voici qu'un homme d'Éthiopie, eunuque de grande autorité sous Candace, reine des Éthiopiens, qui était à la tête de tout son trésor, était venu à Jérusalem pour se prosterner.
28 na arĩ njĩra-inĩ akĩinũka, aaikarĩte ngaari-inĩ yake ya mbarathi agĩthoma ibuku rĩa Isaia ũrĩa mũnabii.
Il s'en retournait, assis dans son char, et lisait le prophète Ésaïe.
29 Roho akĩĩra Filipu atĩrĩ, “Thiĩ ngaari-inĩ ĩĩrĩa ya mbarathi ũikare hakuhĩ nayo.”
L'Esprit dit à Philippe: « Approche-toi, et attache-toi à ce char. »
30 Hĩndĩ ĩyo Filipu akĩhanyũka nginya ngaari-inĩ ĩyo ya mbarathi, akĩigua mũndũ ũcio agĩthoma ibuku rĩa Isaia ũrĩa mũnabii, akĩmũũria atĩrĩ, “Nĩũrataũkĩrwo nĩ ũhoro ũcio ũrathoma?”
Philippe courut vers lui, l'entendit lire le prophète Ésaïe, et dit: « Comprends-tu ce que tu lis? »
31 Nake agĩcookia atĩrĩ, “Ingĩtaũkĩrwo atĩa, tiga hagĩire mũndũ wa kũndaarĩria?” Nĩ ũndũ ũcio akĩĩra Filipu ahaice ngaari ĩyo ya mbarathi, aikaranie nake.
Il dit: « Comment le pourrais-je, si personne ne me l'explique? » Il pria Philippe de monter et de s'asseoir avec lui.
32 Mũndũ ũcio warĩ mũhakũre aathomaga gacunjĩ gaka ka Maandĩko: “Aatwarirwo o ta ngʼondu gĩthĩnjĩro-inĩ, na o ta ũrĩa gatũrũme gakiraga ki karĩ mbere ya mũndũ ũrĩa ũrakenja guoya, noguo o nake ataatumũrire kanua gake.
Or, le passage de l'Écriture qu'il lisait était celui-ci, « Il a été conduit comme un mouton à l'abattoir. Comme un agneau qui se tait devant son tondeur, pour qu'il n'ouvre pas sa bouche.
33 Nĩaconorithirio na ndaigana gũtuĩrwo ciira na kĩhooto. Nũũ ũngĩaria ũhoro wa njiaro ciake? Nĩgũkorwo muoyo wake nĩwehererio ũkiuma gũkũ thĩ.”
Dans son humiliation, son jugement a été enlevé. Qui déclarera sa génération? Car sa vie est enlevée de la terre. »
34 Mũndũ ũcio mũhakũre akĩũria Filipu atĩrĩ, “Ndagũthaitha, ta njĩĩra atĩrĩ, mũnabii araaria ũhoro wa ũ, nĩ ũhoro wake we mwene kana nĩ ũhoro wa mũndũ ũngĩ?”
L'eunuque répondit à Philippe: « De qui le prophète parle-t-il? De lui-même, ou de quelqu'un d'autre? »
35 Hĩndĩ ĩyo Filipu akĩrutia ũhoro hau, akĩmũhe Ũhoro-ũrĩa-Mwega ũkoniĩ Jesũ.
Philippe ouvrit la bouche, et, commençant par cette Écriture, il lui annonça Jésus.
36 Na marĩ njĩra-inĩ magĩthiĩ-rĩ, magĩkinya handũ haarĩ na maaĩ, nake mũndũ ũcio warĩ mũhakũre akĩmwĩra atĩrĩ, “Ta rora, maaĩ nĩmo maya. Nĩ kĩĩ kĩngĩgiria mbatithio?”
Comme ils continuaient leur chemin, ils arrivèrent à de l'eau, et l'eunuque dit: « Voici de l'eau. Qu'est-ce qui m'empêche d'être baptisé? »
37 (Nake Filipu akiuga atĩrĩ, “Ũngĩĩtĩkia na ngoro yaku yothe, no ũbatithio.” Nake agĩcookia atĩrĩ, “Nĩnjĩtĩkĩtie atĩ Jesũ Kristũ nĩwe Mũrũ wa Ngai.)”
38 Nake agĩathana ngaari ĩyo ya mbarathi ĩrũgame. Hĩndĩ ĩyo Filipu na mũndũ ũcio mũhakũre magĩikũrũka, magĩtoonya maaĩ-inĩ, nake Filipu akĩmũbatithia.
Il ordonna au char de s'arrêter, et ils descendirent tous deux dans l'eau, Philippe et l'eunuque, et il le baptisa.
39 Na rĩrĩa moimĩrire maaĩ-inĩ, Roho wa Mwathani o rĩmwe akĩoya Filipu, akĩmweheria, nake mũndũ ũcio mũhakũre akĩaga kũmuona rĩngĩ, no agĩthiĩ na mbere na rũgendo akenete.
Lorsqu'ils sortirent de l'eau, l'Esprit du Seigneur emporta Philippe, et l'eunuque ne le vit plus, car il s'en alla tout joyeux.
40 No Filipu nĩonekanire Azota, na agĩthiĩ akĩhunjagia Ũhoro-ũrĩa-Mwega matũũra-inĩ mothe nginya agĩkinya Kaisarea.
Mais Philippe fut trouvé à Azot. En passant, il prêcha la bonne nouvelle dans toutes les villes, jusqu'à ce qu'il arrive à Césarée.