Psalm 73

1 Nur gut gegen Israel ist Gott, gegen die, so lauteren Herzens sind.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Ich aber, um ein Kleines, so hätten sich meine Füße abgewendet, wie nichts, so wären ausgeglitten meine Tritte.

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Denn ich eiferte gegen die sich Rühmenden, ich sah den Frieden der Ungerechten.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Sie sind nicht in Banden, bis zu ihrem Tode; und feist ist ihr Leib.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 In der Mühsal des Menschen sind sie nicht, und sind nicht mit dem Menschen geplagt.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Darum ist Übermut ihr Halsband, Gewalttat hüllt sie als Putz.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Vor Fett tritt hervor ihr Auge; des Herzens Einbildungen gehen über.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 Sie höhnen und reden im Bösen von Plackerei, sie reden aus der Höhe.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Sie setzen in den Himmel ihren Mund, und ihre Zunge geht auf der Erde.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 Darum kehrt Sein Volk dahin zurück, und des Wassers Fülle wird ihnen ausgepreßt.

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 Und sie sprechen: Wie sollte Gott es wissen, und Kunde bei dem Höchsten sein?

Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

12 Siehe, das sind die Ungerechten, sie sind sorglos im Zeitalter; sie vermehren das Vermögen.

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Nur umsonst hielt lauter ich mein Herz, und wusch in Unschuld meine Hände.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 Und ich werde jeden Tag geplagt und in den Morgen wird mir Rüge.

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Spräche ich: Ich will wie jene reden, siehe, so werde ich treulos an dem Geschlechte Deiner Söhne.

Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Und ich dachte das zu wissen: Mühsal war es in meinen Augen.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 Bis ich in Gottes Heiligtümer einging und merkte auf ihr Letztes.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Du stellst sie nur aufs Schlüpfrige und läßt sie in Verstörung fallen.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Wie sind sie doch im Augenblick verwüstet, dahingerafft und mit Bestürzung zunichte worden!

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Wie einen Traum nach dem Erwachen verachtest Du, Herr, beim Aufwachen ihr Bild.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Als es in meinem Herzen gor und mich in die Nieren stach;

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 Da ich noch tierisch war und nichts wußte, war ich wie das Vieh bei Dir.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Ich aber war bei Dir beständig, du ergriffst mich bei meiner Rechten,

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Nach Deinem Ratschluß führst Du mich und nimmst mich nachher auf in Herrlichkeit.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Wen habe ich im Himmel? Und neben Dir habe keine Lust ich an der Erde.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Verzehrt ist mein Fleisch und mein Herz, Fels meines Herzens, und mein Teil ist Gott in Ewigkeit.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Denn siehe, die ferne sind von Dir, vergehen, Du vertilgst alle, die von Dir abbuhlen.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Mir aber ist die Nähe Gottes gut. In den Herrn Jehovah setze ich meine Zuversicht, daß alle Deine Werke ich erzähle.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.