< Psalm 38 >
1 Ein Psalm Davids. Zum Gedächtnis. Jehovah, strafe mich nicht in Deiner Entrüstung, und züchtige mich nicht in Deinem Grimm.
En psalm av David; till åminnelse.
2 Denn Deine Pfeile fahren auf mich nieder, und Deine Hand fährt nieder auf mich.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Nichts Gesundes ist an meinem Fleisch ob Deinem Unwillen, und kein Frieden in meinen Gebeinen ob meiner Sünde.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Denn meine Missetaten gehen über mein Haupt. Wie eine schwere Last sind sie zu schwer für mich.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Es stinken eiternd meine Striemen ob meiner Narrheit.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Ich bin gekrümmt und gar sehr niedergebeugt, düster gehe ich einher den ganzen Tag.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Denn meine Lenden sind voll Feuerbrands, und nichts Gesundes ist an meinem Fleisch.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Erstarrt bin ich, und sehr zerstoßen, ich brülle vor dem Grollen meines Herzens.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 O Herr, vor Dir ist all mein Sehnen, und mein Seufzen ist Dir nicht verborgen.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Mein Herz pocht, meine Kraft verläßt mich, und meiner Augen Licht, auch das ist nicht mehr bei mir.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Meine Lieben und Genossen stehen meiner Plage gegenüber und meine Nächsten stehen von ferne.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Und die mir nach der Seele trachten, legen Fallstricke, und die mein Übel suchen, reden Unheil und sinnen auf Trug den ganzen Tag.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Ich aber, wie ein Tauber, höre nicht, und wie ein Stummer, der seinen Mund nicht öffnet.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Und ich bin wie ein Mann, der nicht hört und keine Strafrede in seinem Munde hat.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Denn auf Dich, Jehovah, warte ich, Du wirst mir antworten, Herr, mein Gott.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Denn ich spreche: Laß sie nicht fröhlich sein über mich. Wenn mein Fuß wankt, machen sie sich groß wider mich.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Denn ich bin zum Sturze bereit, und mein Schmerz ist beständig vor mir.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Denn ich sage an meine Missetat, und härme mich ob meiner Sünde.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 Und meine Feinde sind am Leben, sie sind mächtig, und viel sind derer, die mich fälschlich hassen,
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Und welche Böses mir um Gutes vergelten, die sich wider mich setzen, weil ich dem Guten nachsetze.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Verlasse mich nicht, Jehovah, mein Gott. Sei nicht fern von mir.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Stehe mir schleunig bei, Herr, mein Heil!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.