Psalm 105

1 Bekennet Jehovah, rufet Seinen Namen an! Macht Seine Taten kund unter den Völkern.

Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

2 Singet Ihm, singt Psalmen, sinnet nach über alle Seine Wunder.

Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

3 Rühmet euch des Namens Seiner Heiligkeit; es sei fröhlich das Herz derer, die Jehovah suchen.

Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

4 Nach Jehovah fragt und nach Seiner Stärke; sucht beständig Sein Angesicht.

Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

5 Gedenket Seiner Wunder, die Er getan, Seiner Wahrzeichen und der Gerichte Seines Mundes.

Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

6 Ihr Samen Abrahams, Seines Knechtes, ihr Söhne Jakobs, Seine Auserwählten.

I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

7 Er, Jehovah, ist unser Gott; auf der ganzen Erde sind Seine Gerichte.

Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

8 In Ewigkeit gedenkt Er Seines Bundes, des Wortes, das Er geboten, für tausend Geschlechter.

Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

9 Den Er mit Abraham geschlossen, und Seines Schwures an Isaak.

på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

10 Und Er ließ ihn erstehen für Jakob zur Satzung, für Israel zu ewigem Bunde.

Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

11 Und sprach: Dir will Ich geben das Land Kanaan zur Schnur deines Erbes.

han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

12 Als sie noch Leute gering an Zahl waren, nur wenige, und Fremdlinge darinnen,

Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

13 Von Völkerschaft zu Völkerschaft zogen sie, von einem Königreich zu einem anderen Volk.

Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

14 Er ließ keinen Menschen sie niederdrücken, und rügte Könige um sie.

Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

15 Rührt nicht an Meine Gesalbten und tut Meinen Propheten nichts Böses.

"Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

16 Er rief den Hunger über das Land, Er brach jeglichen Stab des Brotes.

Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

17 Er sandte ihnen einen Mann voraus; zum Knechte ward Joseph verkauft.

då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

18 In Fußschellen zwangen sie seinen Fuß; in Eisen kam seine Seele,

Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

19 Bis zur Zeit, daß Sein Wort kam, Jehovahs Rede ihn läuterte.

till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

20 Der König sandte und ließ ihn los, der Herrscher der Völker, und tat ihm auf,

Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

21 Er setzte ihn zum Herrn für sein Haus und zum Herrscher über all sein Besitztum.

Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

22 Damit er nach seinem Willen binde seine Obersten, und weise mache seine Ältesten.

han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

23 Und Israel kam nach Ägypten, und Jakob hielt sich auf als Fremdling im Lande Chams.

Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

24 Und Er machte Sein Volk sehr fruchtbar und zahlreicher, denn seine Dränger waren.

Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

25 Und Er verwandelte ihr Herz, Sein Volk zu hassen und wider Seine Knechte trüglich zu handeln.

de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

26 Er sandte Mose, Seinen Knecht, und Aharon, den Er auserwählt hatte.

Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

27 Sie taten unter ihnen Seiner Zeichen Worte und Wahrzeichen im Lande Cham.

De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

28 Er sandte Finsternis und es ward finster; und sie widersetzten sich Seinen Worten nicht.

Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

29 Er verwandelte in Blut ihre Wasser und ließ ihre Fische sterben.

Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

30 Von Fröschen wimmelte ihr Land, in den Kammern ihrer Könige.

Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

31 Er sprach es und es kam der Arob, die Läuse in all ihrer Grenze.

Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

32 Ihre Platzregen machte Er zu Hagel, des Feuers Flammen in ihrem Land.

Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

33 Und ihren Weinstock schlug Er und ihren Feigenbaum, und brach den Baum an ihrer Grenze.

Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

34 Er sprach es und es kam die Heuschrecke und Grille sonder Zahl.

Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

35 Und alles Kraut in ihrem Lande fraß sie, und fraß die Frucht ihres Bodens.

De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

36 Und Er schlug alle Erstgeburt in ihrem Lande, die Erstlinge all ihrer Vollkraft.

Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

37 Und mit Silber und Gold brachte Er sie aus. Und keiner strauchelte in seinen Stämmen.

Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

38 Ägypten ward fröhlich über ihren Auszug; denn Schauer vor ihnen war auf sie gefallen.

Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

39 Er breitete als Decke aus die Wolke, und Feuer, ihnen zu leuchten des Nachts.

Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

40 Er erbat sich es und Er ließ Wachteln kommen, und Er sättigte sie mit dem Brote der Himmel.

De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

41 Er tat den Felsen auf und es flossen Wasser, ein Fluß lief durch die Dürre.

Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

42 Denn Er gedachte des Wortes Seiner Heiligkeit an Abraham, Seinen Knecht.

Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

43 Und in Freuden führte Er Sein Volk aus, mit Lobpreisungen Seine Auserwählten.

Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

44 Und Er gab ihnen der Völkerschaften Lande, und die Mühsal der Volksstämme nahmen sie ein.

Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

45 Auf daß sie hielten Seine Satzungen und bewahrten Seine Gesetze. Hallelujah!

för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!