Klagelieder 5
1 Gedenke, Jehovah, wie es mit uns war, blicke und siehe unsere Schmach.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Unser Erbe ist Fremden zugewendet, unsere Häuser den Ausländern.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Waisen sind wir und ohne Vater, unsere Mütter sind wie Witwen.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Für Silber trinken wir unser Wasser. Um einen Kaufpreis kommt uns unser Holz.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Auf unseren Nacken wird uns nachgesetzt, wir werden ermüdet, man läßt uns keine Ruhe.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Ägypten gaben wir die Hand, Aschur, um Brotes satt zu werden.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Gesündigt haben unsere Väter und sind nicht mehr, ihre Missetaten sind uns aufgebürdet.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Über uns herrschen Knechte. Niemand reißt uns los aus ihrer Hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Mit unserer Seele holen wir unser Brot herein vor dem Schwert der Wüste.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Unsere Haut wird erhitzt wie der Ofen von des Hungers Gluten.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Sie haben Weiber in Zijon geschwächt, Jungfrauen in Jehudahs Städten.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Oberste wurden von ihrer Hand gehenkt, der Alten Angesichte wurden nicht geehrt.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Jünglinge nahmen sie zur Mühle fort und Junge strauchelten unter dem Holze.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Die Ältesten haben vom Tore aufgehört, die Jünglinge vom Saitenspiel.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Unseres Herzens Freude feiert, in Trauer ist der Reigentanz verwandelt.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Gefallen ist die Krone unseres Hauptes. Wehe uns nun, daß wir gesündigt haben!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Darum siecht unser Herz. Darum sind unsere Augen finster geworden
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Ob dem Berg Zijon, der so wüste liegt, daß Füchse darüber gehen.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, Jehovah, bleibst ewiglich, Dein Thron zu Geschlecht und Geschlecht.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Warum hast Du für immerdar uns vergessen, für der Tage Länge uns verlassen?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Bringe uns zu Dir zurück, Jehovah, und wir kehren zurück. Erneuere unsere Tage, wie vor Zeiten.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Denn solltest Du uns gänzlich verschmäht haben, so gar sehr über uns entrüstet sein?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
