< Klagelieder 5 >

1 Gedenke, Jehovah, wie es mit uns war, blicke und siehe unsere Schmach.
Jehovah ô, tsarovy izay nanjo anay; Hevero sy diniho ny latsa mahazo anay.
2 Unser Erbe ist Fremden zugewendet, unsere Häuser den Ausländern.
Ny lovanay dia afindra ho an’ ny vahiny ary ny tranonay ho an’ ny hafa firenena.
3 Waisen sind wir und ohne Vater, unsere Mütter sind wie Witwen.
Efa kamboty izahay ka tsy manan-dray, ny reninay dia toy ny mpitondra-tena.
4 Für Silber trinken wir unser Wasser. Um einen Kaufpreis kommt uns unser Holz.
Na dia ny loharanonay aza dia andoavanay vola vao azonay isotroana, ary ny kitay hazonay dia vidinay vao azo.
5 Auf unseren Nacken wird uns nachgesetzt, wir werden ermüdet, man läßt uns keine Ruhe.
Rambondrambonan’ ny mpanenjika amin’ ny hatokay izahay; Reraka izahay fa tsy manam-pitsaharana.
6 Ägypten gaben wir die Hand, Aschur, um Brotes satt zu werden.
Nanolo-tanana tamin’ ny Egyptiana sy ny Asyriana izahay mba ho voky hanina.
7 Gesündigt haben unsere Väter und sind nicht mehr, ihre Missetaten sind uns aufgebürdet.
Nanota ny razanay tsy etỳ intsony izy; Ary izahay no mivesatra ny helony.
8 Über uns herrschen Knechte. Niemand reißt uns los aus ihrer Hand.
Andevo no manapaka anay; Tsy misy manafaka anay amin’ ny tànany.
9 Mit unserer Seele holen wir unser Brot herein vor dem Schwert der Wüste.
Noho ny sabatra mamely any an-efitra dia manao vy very ny ainay izahay vao mahazo hanina.
10 Unsere Haut wird erhitzt wie der Ofen von des Hungers Gluten.
Mahamay toy ny fatana ny hodi-tray noho ny fahamaimaizana avy amin’ ny mosary.
11 Sie haben Weiber in Zijon geschwächt, Jungfrauen in Jehudahs Städten.
Nosavihina ny vehivavy tao Ziona ary ny virijina tao amin’ ny tanànan’ ny Joda.
12 Oberste wurden von ihrer Hand gehenkt, der Alten Angesichte wurden nicht geehrt.
Nahantona tamin’ ny tànany ny lehibe; Ary ny antitra tsy mba nohajaina.
13 Jünglinge nahmen sie zur Mühle fort und Junge strauchelten unter dem Holze.
Ny zatovo nitondra ny fikosoham-bary; Ary ny ankizy madinika nivembena nitondra ny hazo.
14 Die Ältesten haben vom Tore aufgehört, die Jünglinge vom Saitenspiel.
Ny loholona tsy misy eo am-bavahady, ary ny zatovo tsy mitendry zava-maneno intsony.
15 Unseres Herzens Freude feiert, in Trauer ist der Reigentanz verwandelt.
Ny hafalian’ ny fonay dia nitsahatra, ary ny dihinay niova ho fitomaniana.
16 Gefallen ist die Krone unseres Hauptes. Wehe uns nun, daß wir gesündigt haben!
Efa afaka ny satro-boninahitra tamin’ ny lohanay; Idiran-doza izahay, fa efa nanota!
17 Darum siecht unser Herz. Darum sind unsere Augen finster geworden
Ary noho izany dia reraka ny fonay, eny, noho izany dia maizina ny masonay,
18 Ob dem Berg Zijon, der so wüste liegt, daß Füchse darüber gehen.
Noho ny amin’ ny tendrombohitra Ziona, izay efa lao sady ikarenjen’ ny amboahaolo.
19 Du, Jehovah, bleibst ewiglich, Dein Thron zu Geschlecht und Geschlecht.
Jehovah ô, ianao no mipetraka mandrakizay, eny, ny seza fiandriananao no maharitra hatramin’ ny taranaka fara mandimby.
20 Warum hast Du für immerdar uns vergessen, für der Tage Länge uns verlassen?
Ahoana no dia anadinoanao anay mandrakizay sy ahafoizanao anay andro lava?
21 Bringe uns zu Dir zurück, Jehovah, und wir kehren zurück. Erneuere unsere Tage, wie vor Zeiten.
Jehovah ô, ampivereno aminao izahay, mba hiverenanay; Havaozy ho toy ny fahiny ny andronay.
22 Denn solltest Du uns gänzlich verschmäht haben, so gar sehr über uns entrüstet sein?
Moa dia nandà anay tokoa va Hianao sy tezitra aminay indrindra?

< Klagelieder 5 >