Jesaja 24

1 Siehe, Jehovah leert das Land aus und legt es öde und verkehrt dessen Angesicht, und zerstreut, die darin wohnten.

Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

2 Und wird sein wie das Volk, so der Priester; wie der Knecht, so sein Herr; wie die Dienstmagd, so ihre Gebieterin; wie der Käufer, so der Verkäufer; wie der Leiher, so der Borger; wie der Gläubiger, so der Schuldner.

Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

3 Ausgeleert wird das Land und beraubt; denn Jehovah hat dies Wort geredet.

Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

4 Es trauert und welkt das Land, die Welt verschmachtet und welket, es verschmachtet die Höhe des Volkes des Landes.

Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

5 Und das Land wird entheiligt unter seinen Bewohnern, weil sie die Gesetze übergehen, die Satzung verändern; den Bund der Ewigkeit zunichte machen.

Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

6 Darum frißt der Fluch das Land, und die darin wohnen sind schuldig; darum entbrennen die Bewohner des Landes, daß nur wenige Leute verbleiben.

Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

7 Es trauert der Most, der Weinstock verschmachtet, alle, die fröhlichen Herzens waren, seufzen.

Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

8 Der Pauken Freude feiert, der Jauchzenden Tosen hört auf; es feiert der Harfe Freude.

Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

9 Sie trinken nicht Wein bei Gesang, bitter wird stark Getränk den Trinkenden.

Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

10 Gebrochen ist die Stadt der Leere, verschlossen jedes Haus, daß man nicht eingeht.

Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

11 Klagegeschrei auf den Gassen um den Wein, abgeödet ist alle Fröhlichkeit, alle Freude aus dem Lande verbannt.

Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

12 Verwüstung nur ist in der Stadt verblieben. Zu Trümmern ist das Tor geschlagen.

Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

13 Denn so wird es sein, inmitten des Landes, in der Mitte der Völker, wie beim Abschlagen der Oliven, wie bei der Nachlese, wenn die Weinlese vollendet ist.

Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

14 Sie erheben ihre Stimme, sie jubeln, ob der Hoheit Jehovahs lassen sie es ertönen vom Meere her.

De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.

15 Darum verherrlicht Jehovah in Urim, auf des Meeres Inseln den Namen Jehovahs, des Gottes Israels.

Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.

16 Vom Saum der Erde her hören wir Psalmen zur Zierde des Gerechten. Und ich spreche: Meine Magerkeit! meine Magerkeit! wehe mir! Die Treulosen handeln treulos! Und mit Treulosigkeit handeln die Treulosen treulos,

Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

17 Schauer und Fallgrube und Schlinge über dich, der du im Lande wohnst!

Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

18 Und es wird geschehen, daß wer da flieht vor des Schauers Stimme, fällt in die Fallgrube, und wer aufsteigt aus der Fallgrube Mitte, der wird in der Schlinge gefangen; denn der Höhe Fenster haben sich geöffnet, und der Erde Grundfesten erbeben.

Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

19 Berstend birst die Erde, klaffend klaffet die Erde, wankend wanket die Erde.

Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

20 Schwankend schwankt die Erde, wie ein Trunkener, und sie schaukelt wie eine Hängematte, und ihre Übertretung ist schwer auf ihr; und sie fällt und steht nicht wieder auf.

Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

21 Und an selbigem Tage sucht Jehovah das Heer der Höhe in der Höhe heim, und die Könige des Bodens auf dem Boden.

På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

22 Zur Sammlung werden sie versammelt, gebunden zur Grube und verschlossen für den Verschluß, und nach vielen Tagen werden sie heimgesucht werden.

Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

23 Und der Mond wird erröten und die Sonne sich schämen; denn Jehovah der Heerscharen regiert auf dem Berge Zion und in Jerusalem und vor Seinen Ältesten in Herrlichkeit.

Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.