< 1 Mose 3 >
1 Und die Schlange war listiger als alles Wild des Feldes, das Jehovah Gott gemacht hatte, und sprach zu dem Weibe: Hat denn Gott auch gesagt: Esset nicht von jedem Baume des Gartens?
Hanki Ra Anumzana Anumzamo'a maka zagagafama mopafima trohu zamante'nefintira, tamage huno masavenentake kema hu'arera osifa'vemofo antahi'zamo'a zamagatereankino, osifavemo'a ana a'mofona antahigeno, Hozafima me'nea zafa rgagura Ra Anumzana Anumzamo'a tamagerfa huno mika one'o huno huranante'nefi?
2 Und das Weib sprach zur Schlange: Von der Frucht des Baumes des Gartens dürfen wir essen;
Higeno ana a'mo'a osifavemofo kenona huno, Hozafintira mika zafa raga amane ne'o huno hurante'ne.
3 Aber von der Frucht des Baumes, der in der Mitte des Gartens ist, sprach Gott, ihr sollt nicht von ihr essen und sie nicht berühren, auf daß ihr nicht sterbet.
Hu'neanagi mago zafa hoza amu'nompi me'nea zafa rgagura avako osuta one'o hurante'ne. Hagi ana zafa ragama nege, avako'ma huge'ma hanuta'a, frigaha'e huno tasami'ne.
4 Und die Schlange sprach zum Weibe: Ihr werdet nicht des Todes sterben;
Higeno osifavemo'a a'mofonkura amanage hu'ne, Tamagerfa hutna tanagra ofrigaha'e.
5 Denn Gott weiß, daß welches Tages ihr davon esset, eure Augen sich auftun, und ihr seid wie Gott und wisset was Gutes und Böses.
Na'ankure Anumzamo'a keno antahino hu'neankino, nesna'ana tanavumo'a hari hina Agri kna hutna antahi antahi tani'amofona eriama hanigetna, knare zanki, havi zanki hutna keta antahita hugaha'e.
6 Und das Weib sah, daß der Baum gut zu essen und daß er ein Gelüste für die Augen und begehrenswert sei, klug zu machen. Und sie nahm von seiner Frucht und aß, und gab auch ihrem Manne bei ihr, und er aß.
Higeno ana a'mo'ma ana zafa rgama keana ne'zama ne'amo'a knare higeno, zafa ragamo'a knare hu'neankino, ana a'mo'a amanahu antahintahi eri'ne. Ama zafa raga tagina nene'na knare antahi'za erisue nehuno, ana zafa raga tagino neneno, neve'ene mani'negukino, mago'a nevena amigeno ne'ne.
7 Und beider Augen wurden aufgetan und sie erkannten, daß sie nackt wären, und sie hefteten Feigenblätter zusammen und machten sich Schürzen.
Netakeno zanavumo'a hari hige'ne, zanavufga zanavapa mani'nene, zanagazegu nehune fiki zafa anina anakike zanavufgarera kena masina'e.
8 Und sie hörten die Stimme Jehovah Gottes, im Garten sich ergehend in der Kühlung des Tages, und der Mann und sein Weib versteckten sich vor dem Angesichte Jehovah Gottes inmitten des Baumes des Gartens.
Kinaga zasi anteno fruma higeno'a Anumzamo'a hozafi ne-egeno agasasanke'a nentahike hozafi mago'a zafa asoka frakike mani'na'e.
9 Und Jehovah Gott rief dem Menschen zu und sprach zu ihm: Wo bist du?
Mani'nakeno Ra Anumzana Anumzamo'a vemofonkura kezatino anage hu'ne, iga mani'nane?
10 Und er sprach: Ich hörte Deine Stimme im Garten und fürchtete mich, weil ich nackt bin, und versteckte mich.
Higeno vemo'a huno, Hozafi neanke'na kagasasanke nentahi'na frakina mani'noe. Na'ankure navufga navapa mani'nena, koro hu'na fraki'noe.
11 Und Er sprach: Wer sagte dir an, daß du nackt seiest? Hast du von dem Baume gegessen, von dem Ich dir gebot nicht zu essen?
Higeno Ra Anumzana Anumzamo'a huno, Iza hugantegenka kavufga kvapara mani'nane? Nagrama ono hu'na hunagru'ma hugante'noa zafa raga'a taginka ne'nampi?
12 Und der Mensch sprach: Das Weib, daß Du mir beigegeben hast, die gab mir von dem Baume, und ich aß.
Higeno vemo'a huno, Kagrama nami'nana a'mo ana zafa raga tagino neneno namige'na ne'noe.
13 Und Jehovah Gott sprach zu dem Weibe: Warum hast du das getan? Und das Weib sprach: Die Schlange hat mich verführt und ich aß.
Higeno anante Ra Anumzana Anumzamo'a ana a'kura huno, Kagra e'i zana na'a hu'nane? Huno antahigegeno a'mo'a kenona huno, Osifavemo renavatga hige'na tagi'na ne'noe.
14 Und Jehovah Gott sprach zu der Schlange: Weil du das getan hast, bist du verflucht vor allem Vieh und vor allem Wild des Feldes. Auf deinem Bauche sollst du gehen und Staub essen alle Tage deines Lebens.
Higeno Ra Anumzana Anumzamo'a amanage huno osifavemofona asami'ne, Osifavemoka e'inama hana nona'a, vahe'mo'zama kumate'ma kegavama nehaza zagagafane, trampi afi zagagafama mani'nafintira kazusi (kes) hugantoankinka, kagra zamageterenka rankna erinka kasaguregati regraro henka vano nehunka, mika knafina kugusopa nenenka manigahane.
15 Und Feindschaft will Ich setzen zwischen dir und zwischen dem Weibe, und zwischen deinem Samen und zwischen ihrem Samen. Er soll dir den Kopf zertreten und du wirst ihm die Verse verletzen.
Nagra kagri'ene a'mofo amunompina ha'za nentena, tanagigomokizmi amu'nompina ha'za antesugeno, a'mo'ma kasentesia mofavremo kasenia reprorovazina, kagra agrira agamerumpafi amprigahane.
16 Zum Weibe sprach Er: Deine Schmerzen will Ich dir vielfach vermehren und deine Empfängnis. Mit Schmerzen sollst du Söhne gebären. Nach deinem Manne sollst du verlangen und er soll herrschen über dich.
Anage nehuno Anumzamo'a a'mofonkura amanage hu'ne, Mofavrema kasentenaku'ma hananke'na Nagra rama'a kata kamisugenka, ana katafi mani'nenka mofavrea kasentegahane. Ana nehunka negavena tusiza hunka avesintegahane. Hianagi agra kagrira kegava krigantegahie.
17 Und zum Menschen sprach Er: Weil du auf die Stimme deines Weibes gehört, und von dem Baume gegessen hast, von dem Ich dir geboten und gesagt: du sollst nicht davon essen! ist verflucht der Boden wegen deiner. Mit Schmerzen sollst du davon essen alle Tage deines Lebens.
Hagi Anumzamo'a Adamuna amanage huno asmi'ne, A'kamofo ke antahinka Nagrama kase hugante'na hunagru'ma hugante'noa zafa raga ne'nanku mopamofona Kazusi huntoankinka, kata negrinkenka maka zupa hozaka'a e'nerisankeno nezanka'a fore hinkenka negahane.
18 Und Dorn und Distel läßt er dir sprossen und das Kraut des Feldes sollst du essen.
Hozafi ne'zana ave'ave zane agaso tra'zamo fore huno refinetena ne'zana anampinti erinka negahane.
19 Im Schweiß deines Antlitzes sollst du Brot essen, bis du zurück zum Boden kehrst, weil von ihm du genommen bist; denn Staub bist du, und zum Staube kehrst du zurück.
Kavugosafinti kamunasisi hutesigenka nezanka'a eri fore hunka negahane. Ana hume vunka kugusopareti tro hugante'nogu frinka ete mopafi ufregahane.
20 Und der Mensch nannte den Namen seines Weibes Chavah darum daß sie die Mutter alles Lebendigen ist.
Ana ne'mo'a nenaro agi'a Ivi'e huno antemi'ne. Na'ankure mika vahe'mokizmi zamarera'zama hanigure huno antemi'ne.
21 Und Jehovah Gott machte dem Menschen und seinem Weibe Röcke von Fell und zog sie ihnen an.
Hanki Ra Anumzana Anumzamo'a zagagafa akru'a tavrofeno Adamune, Ivinena kukena masizanante'ne.
22 Und Jehovah Gott sprach: Siehe, der Mensch war wie einer von Uns, wissend Gutes und Böses; und nun, daß er nicht seine Hand ausstrecke und nehme auch vom Baume des Lebens und esse und lebe ewiglich.
Hagi Ra Anumzana Anumzamo'a amanage hu'ne, Ama ne'mo'a tagri kna huno knare zanki havi zanki huno hago keno antahino hie. E'ina hu'negu manivava hu'mofo zafa raga'a tagino nesanuno'a manivava hu'zanku atresanunkeno ana zafarera urava'o osanie.
23 Und Jehovah Gott sandte ihn fort aus dem Garten Eden, den Boden zu bebauen, aus dem er genommen war.
Anage nehuno Ra Anumzana Anumzamo'a, Ideni hozafintira huntegeno fegi'a agri'ma tro hu'nea mopare hoza eri'zama erisnigu huntegeno vu'ne.
24 Und Er trieb den Menschen fort, und ließ vom Osten an dem Garten Eden die Cherube wohnen und die Flamme des sich wendenden Schwertes, um den Weg zum Baume des Lebens zu hüten.
Hagi Anumzamo'a ana ne'ma Ideni hozafinti ahenatigeno vutegeno'a, zage hanati kaziga hankavenentike ankerozamantege'za ana hoza kegava nehazageno, tevenefa tagivazu nehia bainati kazimo kagigagi nehige'za, ana manivava zafamofona kegava hu'naze.