< 2 Mose 34 >

1 Und Jehovah sprach zu Mose: Haue dir zwei steinerne Tafeln zu, wie die ersten, und Ich will auf die Tafeln die Worte schreiben, die auf den ersten Tafeln waren, die du zerbrochen hast.
Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, “Ke ke tā maʻau ʻae maka lafalafa ʻe ua ʻo hangē ko e ʻuluaki maka: pea te u tohi ki he ongo maka ni, ʻae ngaahi lea naʻe ʻi he ʻuluaki maka, ʻaia naʻa ke maumauʻi.
2 Und sei bereit für den Morgen, und steig am Morgen auf den Berg Sinai und stelle dich Mir daselbst auf des Berges Spitze.
Pea ke teu ki he ʻapongipongi, pea ke ʻalu hake ʻapongipongi ki he moʻunga ko Sainai, pea ke fakahā koe kiate au ʻi he tumutumu ʻoe moʻunga.
3 Und niemand steige mit dir hinauf, und soll sich auch niemand auf dem Berge sehen lassen. Auch Kleinvieh und Rind soll nicht vor diesem Berg weiden.
Pea ʻe ʻikai ʻalu hake mo koe ha tangata ʻe tokotaha, pea ʻoua naʻa hā mai ha tangata ʻi he moʻunga kotoa pē, pea ʻoua naʻa kai ʻae fanga sipi, pe ko e fanga manu lalahi ʻi he ʻao ʻoe moʻunga ko ia.”
4 Und er hieb zwei steinerne Tafeln zu, gleich den ersten, und Mose machte sich früh am Morgen auf und stieg auf den Berg Sinai, wie Jehovah ihm geboten hatte, und nahm die zwei steinernen Tafeln in seine Hand.
Pea naʻa ne tā ʻae ongo maka lafalafa ʻo hangē ko e ʻuluaki; pea naʻe tuʻu hengihengi hake ʻa Mōsese, ʻo ne ʻalu hake ki he moʻunga ko Sainai, ʻo hangē ko e fekau ʻa Sihova kiate ia, ʻo ne ʻave ʻi hono nima ʻae ongo maka lafalafa.
5 Und Jehovah kam in der Wolke herab und stellte Sich zu ihm daselbst und rief Jehovahs Namen an.
Pea naʻe hāʻele hifo ʻa Sihova ʻi he ʻao, pea tutuʻu ʻi ai mo ia, ʻo ne fakahā ʻae huafa ʻo Sihova.
6 Und Jehovah zog vorüber vor seinem Angesicht und rief: Jehovah, Jehovah, Gott, erbarmungsvoll und gnädig, langmütig und groß an Barmherzigkeit und Wahrheit.
Pea naʻe hāʻele ange ʻa Sihova ʻi hono ʻao, ʻo ne folofola, “Ko Sihova, Ko Sihova ko e ʻOtua, ʻoku ʻaloʻofa, mo ʻofa mataʻatā, ʻoku kātaki fuoloa, pea mohu ʻi he angalelei mo e moʻoni.
7 Bewahrend Barmherzigkeit Tausenden, tragend Missetat und Übertretung und Sünde, aber nicht ungestraft lassend, heimsuchend die Missetat der Väter an den Söhnen und an der Söhne Söhnen bis ins dritte und vierte Glied.
‌ʻOku ne fakahā ʻae ʻaloʻofa ki he ngaahi toko afe, ʻi he fakamolemole ʻae hia, mo e talangataʻa, mo e angahala, pea ʻe ʻikai ʻaupito fakatonuhiaʻi ʻae halaia; ʻoku ʻaʻahi ʻaki ki he fānau ʻae hia ʻae mātuʻa, pea ki he hako ʻo ʻenau fānau, ʻo aʻu ki hono tolu mo hono fā ʻoe toʻutangata.”
8 Und Mose eilte und verneigte sich zur Erde und betete an.
Pea naʻe fakatoʻotoʻo ʻe Mōsese, ke punou hifo hono ʻulu ki he kelekele, pea hū.
9 Und sprach: Wenn ich doch Gnade fände in Deinen Augen, o Herr, daß der Herr doch in unserer Mitte zöge. Denn es ist ein hartnäckiges Volk; aber vergib unsrer Missetat und unsrer Sünde und mach uns zum Erbe.
Pea naʻa ne pehē, “ʻE Sihova, kapau kuo u maʻu ni ʻae ʻofa ʻi ho ʻao, ʻoku ou kole kiate koe, ke ʻalu ʻa hoku ʻEiki, mo kimautolu: he ko e kakai kia kekeva; pea fakamolemole ʻe mau hia mo e mau angahala, mo ke fili ʻakimautolu ko e tofiʻa ʻoʻou.”
10 Und Er sprach: Siehe, Ich schließe einen Bund; vor all deinem Volke will Ich Wunder tun, dergleichen nicht geschaffen sind auf der ganzen Erde und unter allen Völkerschaften; und sehen wird das ganze Volk, in dessen Mitte du bist, das Tun Jehovahs; denn furchtbar wird sein, was Ich mit dir tun werde.
Pea naʻe pehē ʻe ia, “Vakai, ʻoku ou fai ʻae fuakava: te u fai ʻae ngaahi meʻa mana ʻi he ʻao ʻo ho kakai kotoa pē, ʻae meʻa naʻe ʻikai ʻaupito hano tatau, ʻi ha potu ʻe taha ʻo māmani, pe ʻi ha puleʻanga: pea ko e kakai kotoa pē ʻaia ʻoku ke nofo ki ai te nau mamata ki he ngāue ʻa Sihova: he ko e meʻa fakamanavahē ia ʻaia te u fai kiate koe.
11 Halte dir, was heut Ich dir gebiete. Siehe, Ich vertreibe vor dir den Amoriter und den Kanaaniter, und den Chethiter und den Pherisiter und den Chiviter und den Jebusiter.
Ke ke tokanga koe ki he meʻa ʻoku ou fekau kiate koe he ʻaho ni: vakai, ʻoku ou kapusi mei ho ʻao ʻae kau ʻAmoli, mo e kau Kēnani, mo e kau Heti, mo e kau Pelesi, mo e kau Hevi, mo e kau Sepusi.
12 Hüte dich, daß du nicht einen Bund mit dem Einwohner des Landes schließest, in das du kommst; auf daß er nicht zum Fallstrick in deiner Mitte werde.
Ke ke vakai kiate koe, telia naʻa mou fai ha fuakava mo e kakai ʻoe fonua ʻaia ʻoku ke ʻalu ki ai, telia naʻa hoko ia ko e tauhele ʻi loto ʻiate koe.
13 Darum sollt ihr ihre Altäre einreißen und ihre Bildsäulen zerbrechen und ihre Ascheren ausrotten.
Ka te mou maumauʻi honau ngaahi feilaulauʻanga, pea laiki ʻenau ngaahi meʻa fakatātā, pea tā ke hinga ʻenau ngaahi ʻakau tapu:
14 Denn du sollst keinen anderen Gott anbeten; denn Jehovah, Eiferer ist Sein Name, ein eifriger Gott ist Er.
‌ʻE ʻikai te ke lotu koe ki ha ʻotua kehe: he ko Sihova, ʻaia ko hono huafa ko Fuaʻa, ko e ʻOtua fuaʻa ia.
15 Daß du keinen Bund schließest mit dem Einwohner des Landes, und sie nachbuhlen ihren Göttern und opfern ihren Göttern, und er dann dich rufe und du essest von ihrem Opfer,
Telia naʻa mou fai ʻae fuakava mo e kakai ʻoe fonua, pea nau ʻalu ʻo tango ki honau ngaahi ʻotua, pea fai ʻae feilaulau ki honau ngaahi ʻotua, pea ui [koe ʻe ha tokotaha], pea ke kai ʻi heʻene feilaulau;
16 Und nehmest von ihren Töchtern für deine Söhne, und dann ihre Töchter ihren Göttern nachbuhlen, und machen deine Söhne ihren Göttern nachbuhlen.
pe ke fili ʻe koe ʻa honau ngaahi ʻofefine ki ho ngaahi foha; pea ʻalu ʻa honau ngaahi ʻofefine ʻo tango ki honau ngaahi ʻotua, ʻonau fakakau ho ngaahi foha ke nau ʻalu ʻo tango ki honau ngaahi ʻotua.
17 Mache dir keine gegossenen Götter.
‌ʻOua naʻa ke ngaohi moʻou ha ʻotua ukamea kuo haka.
18 Das Fest des Ungesäuerten sollst du halten, sieben Tage Ungesäuertes essen, wie Ich dir geboten habe, zur bestimmten Zeit des Monats Abib; denn im Monat Abib bist du aus Ägypten ausgegangen.
“Pea te ke tauhi ʻae kātoanga ʻoe mā taʻefakalēvani. Ke ke kai ʻae mā taʻefakalēvani ʻi he ʻaho ʻe fitu, ʻo hangē ko ʻeku fekau kiate koe, ʻi he ngaahi ʻaho ʻoe māhina ko ʻApipi: he naʻa ke haʻu mei ʻIsipite ʻi he māhina ko ʻApipi.
19 Alles, was die Mutter bricht, ist Mein, und von all deiner Viehherde sollst du das Männliche geben, alles Erstgeborene von Ochs und von Kleinvieh.
Ko ia kotoa pē ʻoku fakaava ʻae manāva ʻoku ʻaʻaku ia; mo e ʻuluaki manu tangata ʻi hoʻo fanga manu, pe ko ha pulu ia, pe ko ha sipi.
20 Und das Erstgeborene des Esels sollst du mit einem Lamme einlösen; und wenn du es nicht einlösest, so brich ihm das Genick. Jeden Erstgeborenen deiner Söhne sollst du lösen; und vor Meinem Angesicht soll man nicht leer erscheinen.
Ka ko e ʻuluaki ʻuhiki ʻoe ʻasi ke ke huhuʻi ʻaki ia ʻae lami; pea kapau ʻe ʻikai te ke huhuʻi ia, pea ke fesiʻi hono kia. Ko e ʻuluaki fānau kotoa pē ʻi ho ngaahi foha te ke huhuʻi. Pea ʻoua naʻa fakahā mola pe ha tokotaha ʻi hoku ʻao.
21 Sechs Tage sollst du arbeiten, aber am siebenten Tage feiern; mit dem Pflügen und dem Ernten sollst du feiern.
“Te ke ngāue ʻi he ʻaho ʻe ono, ka ʻi hono fitu ʻoe ʻaho te ke mālōlō: ʻi he ngaahi ʻaho ʻoe tō taʻu, mo e ututaʻu ke ke mālōlō.
22 Und das Fest der Woche sollst du bei dir halten mit den Erstlingen der Weizenernte, und das Fest der Einsammlung im Verlaufe des Jahres.
“Pea te ke tokanga ki he kātoanga ʻoe ngaahi uike, mo e ʻuluaki fua ʻoe tuʻusi ʻoe uite, mo e kātoanga ʻoe ututaʻu ʻi he fakaʻosi taʻu.
23 Dreimal des Jahres erscheine all dein Männliches vor dem Angesicht des Herrn Jehovah, des Gottes Israels.
“ʻE liunga tolu ʻi he taʻu ʻae fakahā ʻa hoʻomou fānau tangata kotoa pē ʻi he ʻao ʻoe ʻEiki ko Sihova, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.
24 Denn Ich will die Völkerschaften vor deinem Angesicht austreiben und deine Grenze erweitern, und niemand soll dein Land begehren, wenn du hinaufgehst, dreimal im Jahre das Angesicht Jehovahs, deines Gottes, zu sehen.
He te u kapusi ʻae ngaahi puleʻanga mei ho ʻao, pea te u fakalahi atu ʻae ngataʻanga ʻo ho fonua: pea ʻe ʻikai ha tangata te ne holi ki ho fonua, ʻoka ke ka ʻalu hake, ʻo liunga tolu ʻi he taʻu ke fakahā koe ʻi he ʻao ʻo Sihova ko ho ʻOtua.
25 Du sollst nicht über Gesäuertem das Blut Meines Opfers schlachten, noch soll über Nacht bis zum Morgen bleiben das Opfer des Passahfestes.
“ʻOua naʻa ke ʻatu ʻae toto ʻo ʻeku feilaulau mo e lēvani: pea ʻoua naʻa ke tuku ki he ʻapongipongi ʻae feilaulau ʻoe kātoanga ʻoe Lakaatu.
26 Das Erste der Erstlinge deines Bodens sollst du in das Haus Jehovahs deines Gottes bringen. Du sollst nicht kochen das Böcklein in der Milch seiner Mutter.
“Ko e polopolo ʻoe ngaahi ʻuluaki fua ʻo ho fonua ke ke ʻomi ki he fale ʻo Sihova ko ho ʻOtua. “ʻOua naʻa ke haka ʻae ʻuhiki sipi pe kosi ʻi he huʻahuhu ʻo ʻene faʻē.”
27 Und Jehovah sprach zu Mose: Schreibe dir diese Worte auf; denn nach dem Ausspruch dieser Worte schließe Ich einen Bund mit dir und mit Israel.
Pea pehē ʻe Sihova kia Mōsese, “Ke ke tohi ʻae ngaahi lea ni: he kuo u fai ʻae fuakava kiate koe mo ʻIsileli, ʻo fakatatau ki hono ʻuhinga ʻoe ngaahi lea ni.
28 Und er war dort mit Jehovah vierzig Tage und vierzig Nächte, er aß kein Brot und trank kein Wasser; und Er schrieb die Worte des Bundes, die Zehn Worte, auf die Tafeln.
Pea naʻe ʻi ai ia mo Sihova ʻi he ʻaho ʻe fāngofulu mo e pō ʻe fāngofulu; pea naʻe ʻikai te ne kai mā, pe inu ha vai. Pea naʻa ne tohi ki he ongo maka lafalafa ʻae ngaahi lea ʻoe fuakava, ko e fekau ʻe hongofulu.
29 Und es geschah, als Mose vom Berge Sinai herabkam, und die zwei Tafeln des Zeugnisses in Moses Hand waren, bei seinem Herabkommen vom Berg, daß Mose nicht wußte, daß die Haut seines Angesichts davon strahlte, daß er mit Ihm geredet hatte.
Pea naʻe pehē, ʻi he ʻalu hifo ʻa Mōsese mei he moʻunga ko Sainai, mo e maka lafalafa ʻe ua ʻoe fuakava ʻi he nima ʻo Mōsese, ʻi heʻene ʻalu hifo mei he moʻunga, naʻe ʻikai ʻilo ʻe Mōsese ʻoku ulo ʻae kili ʻo hono mata lolotonga ʻene talanoa mo ia.
30 Und Aharon und alle Söhne Israels sahen Mose, und siehe, die Haut seines Angesichts strahlte, und sie fürchteten sich, zu ihm herzutreten.
Pea ʻi he mamata ʻa ʻElone, pea mo e fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli kia Mōsese, vakai, naʻe ulo ʻae kili ʻo hono mata: pea naʻa nau manavahē ke haʻu ʻo ofi kiate ia.
31 Und Mose rief ihnen zu, und Aharon und alle die Fürsten in der Gemeinde kehrten zurück, und Mose redete zu ihnen;
Pea naʻe ui ʻe Mōsese kiate kinautolu; pea ko ʻElone mo e kau pule kotoa pē ʻoe kakai naʻa nau foki mai kiate ia: pea naʻe talanoa ʻa Mōsese mo kinautolu.
32 Und nachher traten alle Söhne Israels herzu und er gebot ihnen alles, was Jehovah mit ihm auf dem Berge Sinai geredet hatte.
Pea hili ia, naʻe ʻunuʻunu mai ʻo ofi ʻae fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli: pea naʻa ne tala ʻo fekau kiate kinautolu ʻaia kotoa pē naʻe folofolaʻaki ʻe Sihova kiate ia ʻi he moʻunga ko Sainai.
33 Und Mose vollendete mit ihnen zu reden, und er tat eine Hülle über sein Angesicht.
Pea naʻe ʻai ʻe Mōsese ʻae pūlou ki hono mata, kaeʻoua ke hili ʻene talanoa mo kinautolu.
34 Und wenn Mose hineinging vor Jehovah, mit Ihm zu reden, nahm er die Hülle ab, bis er herausging; und er ging heraus und redete zu den Söhnen Israels, was ihm geboten war.
Ka ʻi he ʻalu ʻa Mōsese ki he ʻao ʻo Sihova ke lea kiate ia, naʻa ne toʻo ʻae pūlou, kaeʻoua ke hū kituʻa. Pea naʻe haʻu kituʻa ia, ʻo ne tala ki he fānau ʻa ʻIsileli, ʻaia naʻe fekau kiate ia ke fai.
35 Und die Söhne Israels sahen das Angesicht Moses, daß die Haut von Moses Ange- sicht strahlte, und Mose tat die Hülle zurück über sein Angesicht, bis er hineinging, mit Ihm zu reden.
Pea naʻe mamata ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ki he mata ʻo Mōsese, ʻoku ulo ʻae kili ʻoe mata ʻo Mōsese: pea naʻe toe ʻai ʻe Mōsese ʻae pūlou ki hono mata kaeʻoua ke toe hū ia ke alea mo ia.

< 2 Mose 34 >