< 5 Mose 24 >

1 Wenn ein Mann ein Weib nimmt und sich ihr vermählt, und es geschieht, daß sie nicht Gnade findet in seinen Augen, weil er eine Blöße an ihr gefunden hat, daß er einen Scheidebrief schreibt und in ihre Hand gibt und sie aus seinem Haus entläßt;
“ʻOka fili mai ʻe ha tangata hono uaifi, pea na fakamaʻu mo ia, pea hoko ʻo pehē, ʻoku ʻikai siʻi te ne maʻu ha fiemālie ʻiate ia, koeʻuhi kuo ne ʻilo ha meʻa taʻemaʻa ʻiate ia: tuku ai ke ne tohi haʻane tohi fakamāvae, pea ke ʻatu ia ki hono nima, pea fekau ia ke ʻalu mei hono fale.
2 Und sie aus seinem Hause ausgeht, und geht und eines anderen Mannes wird;
Pea ʻi heʻene ʻalu mei hono fale, ʻe ngofua ʻa ʻene ʻalu ia ʻo hoko ko e uaifi ʻoe tangata kehe.
3 Und der andere Mann sie auch haßt und ihr einen Scheidebrief schreibt, und selben ihr in die Hand gibt, und sie aus seinem Haus entläßt, oder wenn der andere Mann stirbt, der sie sich zum Weibe genommen hat,
Pea kapau ʻe fehiʻa kiate ia hono husepāniti ko ia, pea ne tohi maʻana ʻae tohi fakamāvae, ʻo ʻatu ia ki hono nima, pea fekau ia ke ʻalu mei hono fale; pea kapau ʻe mate ʻae husepāniti ki mui naʻa ne maʻu ia ko hono uaifi,
4 So kann ihr erster Gemahl, der sie entließ, nicht umkehren, sie zu nehmen, daß sie sein Weib sei, nachdem sie verunreinigt worden war, denn ein Greuel ist es vor Jehovah, und du sollst keine Sünde bringen über das Land, das Jehovah, dein Gott, dir zum Erbe gibt.
‌ʻE ʻikai ngofua ki hono ʻuluaki husepāniti, ʻaia naʻa ne fekau ia ke ʻalu, ke ne toe ʻomi ia ko hono uaifi, hili hono fakahalaʻi; he ko e meʻa kovi ia ʻi he ʻao ʻo Sihova: pea ʻoua naʻa ke fakaangahalaʻi ʻae fonua, ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko ho ʻOtua ko ho tofiʻa.
5 So ein Mann ein neues Weib genommen hat, so soll er nicht ausziehen in das Heer, noch soll man etwas über ihn entgehen lassen. Er soll bürdelos sein für sein Haus für ein Jahr, und fröhlich sein mit seinem Weib, das er genommen.
“ʻOka maʻu ʻe he tangata ʻae uaifi foʻou, ʻoua naʻa ʻalu ia ki he tau, pea ʻoua naʻa tuku ha ngāue kiate ia: kae tuku ke ʻataʻatā ia ʻi ʻapi ʻi he taʻu ʻe taha, pea te ne fakafiemālie ki he uaifi ʻaia kuo ne maʻu.
6 Man soll nicht Mühle und Mühlstein pfänden, denn die Seele pfändet man damit.
“Ke ʻoua naʻa ʻave ʻe ha tangata ʻe taha ʻae maka toka lalo pe ko e maka ʻi ʻolunga ʻoe meʻa momosi ko e tuku totongi: he ʻoku ne ʻave ʻae moʻuiʻanga ko e tuku totongi.
7 Wenn ein Mann gefunden wird, der eine Seele stiehlt von seinen Brüdern, von den Söhnen Israel, und ihn mißhandelt und ihn verkauft, so soll selbiger Dieb sterben, auf daß du wegschaffst das Böse aus deiner Mitte.
“Kapau ʻe maʻu ha tangata ʻoku ne kaihaʻasi ha niʻihi ʻi hono kāinga ko e fānau ʻa ʻIsileli, ʻo fakamālohiʻi ia, pe fakatau ia; pea ʻe mate ai ʻae kaihaʻa ko ia; pea ʻe tukuange ʻae kovi meiate kimoutolu.
8 Hüte dich vor der Plage des Aussatzes, daß du sehr haltest und tuest nach allem dem, was die Priester, die Leviten, euch weisen. Wie ich denselben geboten habe, sollt ihr halten es zu tun.
“Ke ke vakai ʻi he mahaki ko e kilia ke ke tokanga lahi, ke fai ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē ʻoku fakahā kiate kimoutolu ʻe he kau taulaʻeiki ko e kau Livai: ʻo hangē ko ia naʻaku fekau kiate kimoutolu, ʻe pehē pe hoʻomou tokanga ʻo fai.
9 Gedenke, was Jehovah, dein Gott, tat der Mirjam auf dem Wege, da ihr aus Ägypten ausginget.
Manatu ki he meʻa naʻe fai ʻe Sihova kia Miliame ʻi he hala, hili hoʻomou hiki mai mei ʻIsipite.
10 Wenn du deinen Genossen irgendein Darlehn ausleihst, so sollst du nicht in sein Haus hineingehen, um ein Pfand von ihm zu pfänden.
“ʻOka ke ka nō atu ha meʻa ki ho tokoua, ʻoua naʻa ke ʻalu ki hono fale ke toʻo mai hono tuku totongi.
11 Draußen sollst du stehen, und der Mann, dem du ausleihst, soll dir das Pfand hinausbringen.
Ka ke tuʻu ʻituʻa, pea ko e tangata ko ia ʻoku ke nō atu hoʻo meʻa ki ai ke ne ʻomi kiate koe kituʻa ʻae tuku totongi.
12 Und wenn der Mann im Elend ist, sollst du dich nicht niederlegen mit seinem Pfande.
Pea kapau ʻoku masiva ʻae tangata, ʻoua naʻa ke mohe mo ʻene meʻa tuku totongi.
13 Du sollst ihm das Pfand zurückgeben, so wie die Sonne untergeht, auf daß er in seinem Gewande sich lege und dich segne; und dir wird es zur Gerechtigkeit vor Jehovah, deinem Gott.
Ke ke toe ʻatu kiate ia ʻae tuku totongi ʻi he ʻalu hifo ʻae laʻā, koeʻuhi ke mohe ia ʻi hono kofu ʻoʻona mo ne tāpuakiʻi koe: pea ko e meʻa angatonu ia kiate koe ʻi he ʻao ʻo Sihova ko ho ʻOtua.
14 Du sollst den elenden und dürftigen Tagelöhner nicht unterdrücken, sei er von deinen Brüdern, oder von deinem Fremdling, der in deinem Lande in deinen Toren ist.
“ʻOua naʻa ke fakamamahiʻi ʻae tamaioʻeiki ʻoku ngāue ki he totongi ʻaia ʻoku masiva mo tuʻutāmaki, pe ko ha taha ia ʻi ho ngaahi kāinga, pe ʻi he kau muli ʻoku nofo ʻi hoʻo ngaahi kolo:
15 An seinem Tage sollst du seinen Lohn geben, und die Sonne soll nicht darüber untergehen, denn er ist im Elend, und seine Seele erhebt sich danach; auf daß er nicht über dich zu Jehovah rufe und dir es zur Sünde werde.
‌ʻI he hoko hono ʻaho ke ke ʻatu kiate ia hono totongi, pea ʻoua naʻa tō ʻae laʻā ki ai; he ʻoku masiva ia, pea ʻoku tokanga hono loto ki ai: telia naʻa tangi ia kia Sihova koeʻuhi ko koe, pea hoko ia ko e angahala kiate koe.
16 Die Väter sollen nicht sterben um der Söhne willen, und die Söhne sollen nicht um der Väter willen sterben. Jeder Mann soll für seine Sünde sterben!
‌ʻE ʻikai tāmateʻi ʻae ngaahi tamai ko e fetongi ʻo ʻenau fānau, pea ʻe ʻikai tāmateʻi ʻae fānau koeʻuhi ko e ngaahi tamai: ʻe tāmateʻi ʻae tangata taki taha ʻi heʻene angahala ʻaʻana.
17 Du sollst dem Fremdling und der Waise, das Recht nicht abwenden, noch der Witwe das Kleid pfänden.
“ʻOua naʻa ke fakahalaiaʻi ʻae fakamaau ʻae muli, pe ko e tamai mate; pe toʻo ʻae kofu ʻoe uitou ko e tuku totongi.
18 Und gedenken, daß du ein Knecht in Ägypten warst, und daß dich Jehovah, dein Gott, von dannen eingelöst hat. Darum gebiete ich dir, dieses Wort zu tun.
Ka ke manatu naʻa ke pōpula koe ʻi ʻIsipite, pea naʻe huhuʻi koe mei ai ʻe Sihova ko ho ʻOtua: ko ia ʻoku ou fekau ai ke fai ʻae ngaahi meʻa ni.
19 Wenn du auf deinem Felde die Ernte eingeerntet und eine Garbe auf dem Felde vergessen hast, sollst du nicht zurückkehren, sie zu holen. Dem Fremdling, der Waise und der Witwe soll sie sein, auf daß dich Jehovah, dein Gott, segne in allem Tun deiner Hände.
“ʻOka ke ka tuʻusi hifo ho ututaʻu ʻoku ʻi he ngoue, pea kuo ngalo ʻae ū uite ʻe taha ʻi he ngoue, ʻoua naʻa ke toe ʻalu ki he ngoue ke ʻomi ia: tuku ia ki he muli, mo e tamai mate, mo e uitou: koeʻuhi ke tāpuakiʻi koe ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻi he ngāue kotoa pē ʻa ho nima.
20 Wenn du deine Olive abgeschlagen, sollst du nicht hinter dir nachpflücken. Dem Fremdling, der Waise und der Witwe soll es sein.
‌ʻOka ke ka haha hoʻo ʻolive, ʻoua naʻa ke toe ala ki hono ngaahi pasanga: kae tuku ia ki he muli, mo e tamai mate, pea ki he uitou.
21 Wenn du deinen Weinberg abgelesen, sollst du nicht hinter dir nachlesen. Dem Fremdling, der Waise und der Witwe soll es sein.
‌ʻOka ke ka toli ʻae ngaahi kālepi ʻo hoʻo ngoue vaine, ʻoua naʻa ke tānaki hono toenga: tuku ia ki he muli, mo e tamai mate, pea ki he fefine paea.
22 Und du sollst gedenken, daß du ein Knecht warst in Ägyptenland; darum gebiete ich dir, dies Wort zu tun.
Te ke manatu naʻa ke pōpula koe ʻi ʻIsipite: ko ia ʻoku ou fekau kiate koe ke fai ʻae meʻa ni.

< 5 Mose 24 >