2 Samuel 22
1 Und David redete zu Jehovah die Worte dieses Liedes am Tage, da ihn Jehovah aus der Hand aller seiner Feinde und aus der Hand Sauls errettet hatte, und sprach:
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Jehovah, mein Hort, meine Feste und mein Befreier.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Mein Gott, mein Fels, auf Den ich mich verlasse; mein Schild und Horn meines Heils, meine Burg und meine Zuflucht, Du mein Retter, Der Du mir hilfst von der Gewalttat.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Lobenswürdiger, rufe ich, Jehovah! Und von meinen Feinden wird mir geholfen.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Denn Brandungen des Todes hatten mich umfangen, Bäche Belials mich verstört.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 In meiner Drangsal rief ich zu Jehovah, und zu meinem Gotte rief ich, und Er hörte von seinem Tempel meine Stimme und mein Angstschrei kam in Seine Ohren.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Und es schwankte und erbebte die Erde, die Grundfesten der Himmel zitterten und schwankten; denn Er entbrannte.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Rauch stieg auf von seiner Nase; und Feuer aus Seinem Munde fraß; Glühkohlen brannten aus Ihm hervor.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Und Er neigte die Himmel und kam herab, und Wolkendunkel war unter Seinen Füßen.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Und Er fuhr auf dem Cherub und flog und schwebte auf den Flügeln des Windes daher.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Und setzte Finsternis um Sich her als Hütten, Bande von Wassern, dichte Wolken der Wolkenhimmel.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Aus dem Glanze vor Ihm brannten Glühkohlen des Feuers.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Vom Himmel donnerte Jehovah und der Höchste gab Seine Stimme.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Und sandte aus Pfeile und zerstreute sie, den Blitz, und verwirrte sie.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Des Meeres Grundbette erschienen, die Grundfesten der Welt wurden aufgedeckt, vom Dräuen Jehovahs, vom Odem des Hauches Seiner Nase.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Er sandte herab aus der Höhe und holte mich; aus vielen Wassern zog Er mich empor.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Er errettete mich von meinem starken Feinde, von meinen Hassern, denn sie waren zu gewaltig für mich.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Sie kamen wider mich am Tage meiner Not, aber Jehovah ward mir eine Stütze.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Und Er brachte mich heraus in das Weite, Er riß mich heraus, denn Er hatte Lust an mir.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Nach meiner Gerechtigkeit vergalt mir Jehovah. Nach der Lauterkeit meiner Hände gab Er es mir zurück.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Denn ich hielt die Wege Jehovahs und tat nicht Unrecht wider meinen Gott.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Denn alle Seine Rechte sind vor mir und Seine Satzungen tue ich nicht weg von mir.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Ich war ihm untadelig und hütete mich vor meiner Missetat.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Und Jehovah gibt mir wieder nach meiner Gerechtigkeit, nach meiner Lauterkeit vor Seinen Augen.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Dem Heiligen erweisest Du Dich heilig, mit dem untadeligen Helden untadelig.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Mit dem Lauteren zeigst Du Dich lauter und mit dem Krummen erscheinst Du verdreht.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Dem elenden Volke hilfst Du, und Deine Augen sind wider die Hohen, daß Du sie erniedrigst.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Denn Du bist meine Leuchte, Jehovah, und Jehovah macht meine Finsternis erglänzen.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Denn mit Dir durchlaufe ich Kriegshaufen. Mit meinem Gotte überspringe ich die Mauer.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Gott, untadelig ist Sein Weg, die Rede Jehovahs ist geläutert; Er ist ein Schild allen, die auf Ihn sich verlassen.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Denn wer ist Gott außer Jehovah! Und wer ein Fels außer unserem Gotte.
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Gott ist mir Stärke der Tapferkeit, und macht untadelig meinen Weg.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Er machte meine Füße gleich denen der Hindinnen, und ließ mich stehen auf meinen Höhen.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Er lehrte meine Hände den Streit und meine Arme, daß sie den ehernen Bogen spannten.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Und gabst mir den Schild Deines Heiles, und während Du mich demütigest, mehrest du mich.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Du machtest weit meinen Schritt unter mir, daß meine Knöchel nicht gleiteten.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Ich setzte meinen Feinden nach und vernichtete sie, und kehrte nicht um, bis sie getilgt waren.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Ich tilgte sie und zerschmetterte sie, daß sie nicht aufstanden, und sie unter meine Füße fielen.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Und Du umgürtetest mich mit Tapferkeit zum Streite, und ließest, die wider mich aufstanden, sich krümmen unter mir.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Du hast mir meiner Feinde Nacken gegeben, und meine Hasser habe ich vertilgt.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Sie schauten aus, und kein Retter war da, zu Jehovah, und Er antwortete ihnen nicht.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Und ich zermalmte sie wie Staub der Erde, wie Kot der Gassen zerstieß ich sie und zerstampfte sie.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du befreist mich von dem Hadern meines Volkes. Du behütetest mich, daß ich zum Haupte der Völkerschaften würde, ein Volk, das ich nicht gekannt, diente mir.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Söhne des Auslandes werden mir huldigen, gehorchen mir auf Ohrgehör.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Die Söhne des Auslandes welken hin und kriechen hervor aus ihren Schlössern.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Es lebt Jehovah, und gesegnet sei mein Fels, und erhöht sei mein Gott, der Fels meines Heiles,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Der Gott, Der mir Rache gibt und Völker herabbringt unter mich.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Und mich herausgebracht aus meinen Feinden, und mich erhöht über die, so wider mich aufstanden, und mich errettet von dem Manne der Gewalttat.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Darum bekenne ich Dich unter den Völkerschaften, Jehovah, und singe Psalmen Deinem Namen.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Er macht großes Heil Seinem König und tut Barmherzigkeit Seinem Gesalbten, dem David, und Seinem Samen in Ewigkeit.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
