< 2 Korinther 10 >
1 Ich Paulus aber, der ich persönlich unter euch gering, abwesend aber dreist bin, ermahne euch bei Christus Sanftmut und Seiner Milde.
Paul ngo, vdwlo nonua lvkobv ribamdakbam redw— goyunvbv okv nyaknyinvbv, vbvritola vdwlo nonugv lokv adu rikudw nonua tvrukaya bv minnv ngv. Kristo gv angampvtar okv aya lokv nonua lvbula mindunv,
2 Ich bitte euch, daß ich nicht gegenwärtig dreist auftreten müsse mit der Zuversichtlichkeit, mit der ich dreist zu sein erachte gegen gewisse Leute, die von uns glauben, daß wir nach fleischlicher Weise wandelten.
ngo nonua koodwkkrwkla mindunv vdwlo ngo aaridw nga haak moma bvka; ogulvgavbolo ngo jvjvbv mindunv yvvdw ngonua tanyi mooku gvbv mvngla ridunv vnv vdwa ngo haakdar minsu lare.
3 Denn obgleich wir im Fleische wandeln, so streiten wir doch nicht nach dem Fleische.
Si jvjv ngvrung doonam gvbv ngonu tanyi mooku si doorung dunv, vbvritola ngonu tanyi mooku gvbv mvngla padarminsu madunv.
4 Denn die Waffen unseres Kampfes sind nicht fleischlich, sondern mächtig für Gott zur Niederreißung von Bollwerken.
Ngonugv pamisinvnv yiduv tanyi mookugv yidu ma vbvritola Pwknvyarnv gv kairungnv jwkrw gv yiduv, hum ngonu bvngtola toodvng mvnam haka mvyak dunv. Ngonu mvvnamrunam larnam a mvyak dukunv;
5 Die wir Anschläge und alles Hohe, das sich wider die Erkenntnis Gottes erhebt, zerstören, und alles Denken unter Christus Gehorsam gefangennehmen,
Pwknvyarnvnyi chinampanam gv lvkwng nga mintor yala, rinv nga ngonu tungtuptungrup dunv; okv mvnwng gv mvngnamsaknam a ngonu naatungla Kristo gv mvnglwkbv tvdu ridu kubv mvdukunv.
6 Und bereit sind, allen Ungehorsam zu strafen, wenn euer Gehorsam sich durch die Tat bewährt.
Okv nonugv dinchibv mvngdi kunam a kaatamro kochingbv, ngonu yvvbunudw mvngdi kaadila rima dunv hum ngonu mvrit dubv dooyare.
7 Seht ihr auf das Äußere? Traut jemand sich zu, daß er Christus angehöre, der denke wieder von selber, daß, wie er Christus angehört, also auch wir ihm angehören.
Nonuno agumai gv yikungyira vdwa kaadu. Ayak amar a Kristo gvngv vla akin go mvngsu nvgo doodure? Alvdo, bunua lvkodv atugv lvkwngbv mvngdi sila mvngka motoka, ogulvgavbolo bunugv rinam apiabv ngonu Kristo gvngvku.
8 Und wenn ich noch etwas weiter mich rühmte von unserer Gewalt, die uns der Herr gegeben hat zu eurer Erbauung, und nicht zu eurer Zerstörung, so werde ich nicht zuschanden werden:
Ahtu gv ngonu gvlo nonua rigv modubv jwkrw jinamv, nonua mvyakmvchak dubvma, vbvritola nonua mvdin mvbiala singmu yadubv jinamv. Okv ngonua rigvdogv ladubv jwkrw jinam gv lvkwng haka ngo achargo gobogoyik jeka, um ngo achar guka hinying bv mvngsuma.
9 Auf daß ich nicht scheine, euch durch die Briefe schrecken zu wollen;
Ngo siti lvkku sokv nonu v ngam busukano go doomu dubv kaatam nvpv vla mvngma.
10 Denn die Briefe, sagt einer, sind gewichtig und nachdrücklich, aber die leibliche Gegenwart ist schwach und die Rede kraftlos.
Ako nvgonv minre, “Paul gv siti lvknam mv achialvbv haachihaak nambv ridu, vbvritola vdwlo nw ngonua nyidumbv lvkobv ribamdobam redw, nw goyu nvgobv ridu, okv ninyigv minam gaam vdwv oguguka kaama.”
11 Ein solcher denke, daß, wie wir abwesend in den Briefen mit Worten sind, so dürften wir auch wohl anwesend mit der Tat sein.
Vkvnv nyi hv chirung tvlaka vdwlo ngonu adulo retola ngonu siti bv lvkdudw okv vdwlo ngonu nonua lvkobv ribamdobam tvla riredw vbvrinam ho ogu akusunv go kaama.
12 Denn wir unterfangen uns nicht, uns denen, die sich selbst loben, beizuzählen oder zu vergleichen; aber weil sie sich an sich selbst messen und sich allein mit sich vergleichen, tun sie unverständig.
Vbv rilado kaiyachok nvgobv mvngsu risula rinv vdwa ngonu atubongv aku-aku subv vmalo atubongv kiiring sula madunv. Bunu achialvbv pvchado! Bunu atubongv mvsurisula atua kiiring sunyado okv bunu atubongv gv kaapu tain lo jwngkadaka sunyado!
13 Wir aber wollen uns nicht ins Ungemessene rühmen, sondern nach dem Maß des Bereichs, das uns Gott zugemessen hat, auch bis zu euch reichen.
Ngonu gvbv, ogubv rijeka, goonam a mvrw rirw kolokv ribo nyulamare; so si Pwknvyarnv gv ngonua vbv rilakv vla kudungkua jirw jipala jinam lo doore, okv si nonua lvkobv kudungkua ribam namaka minta dunv.
14 Denn nicht, als wären wir solche, die nicht zu euch hinreichen, überstrecken wir uns selbst; denn wir sind bis zu euch gelangt mit dem Evangelium von Christus;
Okv nonuno vbv arwrwnam gv arwng lo doodu, vdwlo ngonu nonu gvlo aarilo ngonu ho bunua ribo vngbo matoku, Kristo gv lvkwng Alvnv Yunying nga bvnglwk jiri lo.
15 Und wir rühmen uns nicht im Übermaß fremder Arbeit, sind aber der Hoffnung, daß wir, wenn euer Glaube zunimmt, nach unserer Richtschnur an euch noch weiter gelangen,
Vkvlvgabv Pwknvyarnv gv ngonua kudungkua jirwnam lo kvvbi vdwv ribo richakla rikunam gv lvkwng nga ngonu goosu madunv. Vmabvya, ngonu mvngtindu nonugv mvngjwng ngv kai yayare okv ngonu nonua lvkobv ribamdobam la kainv kudungkua go rinyu yare, alu gv dwkia Pwknvyarnv gv jirw jipa kolo doodula.
16 Und auch über euch hinaus das Evangelium predigen und uns nicht innerhalb eines fremden Gebietes dessen rühmen, das schon fertig ist.
Vbvrikunamv ngonu nonua vngboyala kvvbi mooku vdwlo Alvnv Yunying nga japkar lado okv ako gunv gv mooku lo kudungkua riro kunamgv lvkwng nga gookwng kumare.
17 Wer sich aber rühmt, der rühme sich des Herrn.
Vbvritola Darwknv Kitaplo vbv mindu, “Yvvdw goorung dubv mvngdunv hv Ahtu ogugo ripvkudw ho gv lvkwng nga goorung laka.”
18 Denn darum, daß einer sich selbst lobt, ist er noch nicht bewährt, sondern daß ihn der Herr lobt.
Vkvlvgavbolo vdwlo Ahtu ngonua alvbv mvngridw vbvririlo hv ngonua jvjvbv torwk sidukunv, okv ngonugv atuv alvnvgobv mvngsunam lokvma.