< Offenbarung 10 >
1 Und ich sah einen andern starken Engel aus dem Himmel herabsteigen, bekleidet mit einer Wolke, und der Regenbogen [war] über seinem Haupte und sein Angesicht wie die Sonne und seine Füße wie Feuersäulen.
Kalpasanna, adda nakitak a maysa pay a nabileg nga anghel a bumabbaba manipud langit. Napalawlawan isuna iti ulep, ken adda bullalayaw iti ngatoen ti ulona. Ti rupana ket kas iti init ken dagiti sakana ket kasla adigi nga apuy.
2 Und er hielt in seiner Hand ein offenes Büchlein; und er setzte seinen rechten Fuß auf das Meer, den linken aber auf die Erde,
Nakaiggem isuna iti naukrad a bassit a pagbasaan, ken inkabilna ti makannawan a sakana iti baybay ken ti makannigidna iti rabaw ti daga.
3 und er rief mit lauter Stimme, wie ein Löwe brüllt. Und als er gerufen hatte, ließen die sieben Donner ihre Stimmen vernehmen.
Kalpasanna, nagpukkaw isuna iti nakapigpigsa a kas iti leon nga agngerngernger, ket idi nagpukkaw isuna, nagkanalbuong dagiti pito a gurruod.
4 Und als die sieben Donner geredet hatten, wollte ich schreiben; und ich hörte eine Stimme aus dem Himmel, die sprach: Versiegle, was die sieben Donner geredet haben, und schreibe es nicht auf!
Agsuratak koman idi nagkanalbuong dagiti pito a gurruod, ngem nangngegko ti timek manipud langit nga ibagbagana, “Pagtalinaedem a palimed ti kinuna dagiti pito a gurruod. Saanmo nga isurat daytoy.”
5 Und der Engel, den ich auf dem Meer und auf der Erde stehen sah, erhob seine rechte Hand zum Himmel
Kalpasanna, ti anghel a nakitak nga agtaktakder iti rabaw ti baybay ken iti daga, inngatona ti makannawan nga imana iti langit.
6 und schwur bei dem, der von Ewigkeit zu Ewigkeit lebt, der den Himmel geschaffen hat und was darin ist, und die Erde und was darauf ist, und das Meer und was darin ist: es wird keine Zeit mehr sein; (aiōn )
ken nagsapata babaen kenkuana a sibibiag iti agnanayon ken awan patinggana-a nangparsua iti langit ken amin a linaonna, iti daga ken amin a linaonna, ken iti baybay ken amin a linaonna: “Awanton iti pannakaitantanna pay. (aiōn )
7 sondern in den Tagen der Stimme des siebenten Engels, wenn er posaunen wird, ist das Geheimnis Gottes vollendet, wie er es seinen Knechten, den Propheten, als frohe Botschaft verkündigt hat.
Ngem iti aldaw a pagunienen ti maikapito nga anghel ti trumpetana, isunto ti tiempo a matungpal ti palimed ti Dios, a kas inwaragawagna kadagiti adipenna a dagiti profeta.”
8 Und die Stimme, die ich aus dem Himmel gehört hatte, redete abermals mit mir und sprach: Geh hin, nimm das offene Büchlein in der Hand des Engels, der auf dem Meer und auf der Erde steht!
Ti timek a nangngegko manipud langit ket nagsao manen kaniak: “Mapanka ket alaem ti naukrad a pagbasaan nga adda iti ima ti anghel nga agtaktakder iti rabaw ti baybay ken iti rabaw ti daga.”
9 Und ich ging zu dem Engel und sprach zu ihm: Gib mir das Büchlein! Und er spricht zu mir: Nimm und verschlinge es; und es wird dir im Bauche Bitterkeit verursachen, in deinem Munde aber wird es süß sein wie Honig!
Ket napanak iti ayan ti anghel ken imbagak kenkuana nga itedna kaniak ti bassit a pagbasaan. Kinunana kaniak, “Alaem ti pagbasaan ket kanem daytoy. Pagbalinennanto a napait ti tianmo, ngem iti ngiwatmo, nasam-itto daytoy a kasla diro.”
10 Und ich nahm das Büchlein aus der Hand des Engels und verschlang es; und es war in meinem Munde süß wie Honig. Als ich es aber verschlungen hatte, wurde es mir bitter im Leibe.
Innalak ti bassit a pagbasaan manipud iti ima ti anghel ken kinnanko daytoy. Nasam-it daytoy a kas iti diro iti ngiwatko, ngem kalpasan a kinnanko daytoy, ti tianko ket nagbalin a napait.
11 Und er sprach zu mir: Du sollst abermals weissagen über viele Völker und Nationen und Zungen und Könige.
Ket adda sumagmamano a timek nagkuna kaniak, “Masapul nga agipadtoka manen maipanggep kadagiti adu a tattao, kadagiti pagilian, kadagiti pagsasao, ken kadagiti ar-ari.”