Psalm 90

1 Ein Gebet Moses, des Mannes Gottes. Herr, du bist unsre Zuflucht von Geschlecht zu Geschlecht!

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Ehe denn die Berge wurden und die Erde und die Welt geschaffen worden, bist du Gott von Ewigkeit zu Ewigkeit!

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Du wandelst den Sterblichen in Staub und sprichst: Kehret zurück, ihr Menschenkinder!

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

4 Denn tausend Jahre sind vor dir wie der gestrige Tag, der vergangen ist, und wie eine Nachtwache;

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 du lässest sie dahinfahren wie einen Strom, sie sind wie ein Schlaf am Morgen, wie das Gras, das aufsprießt,

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 das am Morgen blüht und grünt, am Abend welkt und verdorrt.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Denn wir werden aufgerieben durch deinen Zorn und schnell dahingerafft durch deinen Grimm.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Du hast unsre Missetaten vor dich hingestellt, unsre verborgenen Sünden in das Licht deines Angesichts.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Denn alle unsre Tage sind dahingeschwunden durch deinen Zorn, wir haben unsre Jahre zugebracht wie ein Geschwätz.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Unser Leben währt siebzig Jahre, und wenn es hoch kommt, so sind's achtzig Jahre, und worauf man stolz ist, das war Mühsal und Nichtigkeit; denn es fährt schnell dahin, als flögen wir davon.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Wer erkennt aber die Stärke deines Zorns, deinen Grimm so, wie er zu fürchten ist?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Lehre uns unsre Tage richtig zählen, daß wir ein weises Herz erlangen!

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Kehre wieder, o HERR, (wie lange verziehst du?) und habe Mitleid mit deinen Knechten!

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Sättige uns frühe mit deiner Gnade, so wollen wir jubeln und fröhlich sein unser Leben lang.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Erfreue uns so viele Tage, wie du uns beugtest, so viele Jahre, als wir Unglück sahen.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Zeige deinen Knechten dein Werk und deine Herrlichkeit ihren Kindern!

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Und die Freundlichkeit des Herrn, unsres Gottes, sei über uns, und das Werk unsrer Hände ordne du für uns, ja, das Werk unsrer Hände ordne du!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.