Psalm 88

1 Ein Psalmlied. Von den Kindern Korahs. Dem Vorsänger. Auf der Machalat-Leannot. Eine Unterweisung Hemans, des Esrachiten. o HERR, Gott meines Heils, ich schreie Tag und Nacht vor dir!

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

2 Laß mein Gebet vor dich kommen, neige dein Ohr zu meinem Flehen;

Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

3 denn meine Seele ist der Leiden satt, und mein Lebenslauf neigt sich dem Totenreiche zu. (Sheol h7585)

Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

4 Ich werde schon zu denen gerechnet, die ins Grab sinken, bin geworden wie ein kraftloser Mann.

Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

5 Ich liege unter den Toten, bin den Erschlagenen gleich, die im Grabe ruhen, deren du nicht mehr gedenkst und die von deiner Hand abgeschnitten sind.

Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

6 Du hast mich in die unterste Grube gelegt, in die Finsternis, in die Tiefe.

Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

7 Auf mir lastet dein Grimm, und du bedrängst mich mit allen deinen Wogen. (Pause)

Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

8 Du hast alle meine Bekannten von mir entfernt, hast mich ihnen zum Abscheu gemacht; ich bin eingeschlossen und kann nicht heraus.

Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

9 Mein Auge ist verschmachtet vor Elend; ich habe dich, HERR, täglich angerufen, meine Hände nach dir ausgestreckt.

Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

10 Wirst du an den Toten Wunder tun, oder werden die Schatten auferstehen und dich preisen? (Pause)

Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

11 Wird man im Grabe deine Gnade verkündigen, deine Wahrheit im Abgrund?

Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

12 Werden deine Wunder in der Finsternis bekanntgemacht, deine Gerechtigkeit im Lande der Vergessenheit?

Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

13 Und doch habe ich zu dir, HERR, geschrieen, und am Morgen kommt dir mein Gebet entgegen.

Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

14 Warum, HERR, verwirfst du denn meine Seele und verbirgst dein Angesicht vor mir?

Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

15 Von Jugend auf bin ich elend und siech, trage deine Schrecken und weiß mir keinen Rat.

Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

16 Deine Zorngerichte sind über mich ergangen, deine Schrecknisse haben mich gänzlich vernichtet.

Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

17 Sie umgaben mich wie Wasser den ganzen Tag, sie umringten mich allzumal.

De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

18 Du hast Freunde und Gefährten von mir getan; meine Bekannten sind Finsternis.

Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.