Psalm 77

1 Dem Vorsänger. Nach Jedutun. Ein Psalm Asaphs. Ich rufe zu Gott und will schreien, zu Gott rufe ich, und er wolle auf mich hören!

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Zur Zeit meiner Not suchte ich den Herrn; meine Hand war des Nachts unablässig ausgestreckt, meine Seele wollte sich nicht trösten lassen.

Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 Dachte ich an Gott, so mußte ich seufzen, sann ich nach, so ward mein Geist bekümmert. (Pause)

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Du hieltest meine Augenlider offen; ich warf mich hin und her und konnte nicht reden.

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

5 Da gedachte ich der alten Zeit, der vorigen Jahre;

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 ich erinnerte mich wieder an mein Saitenspiel, betete in meinem Herzen, und mein Geist fing an zu forschen:

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Wird denn der Herr auf ewig verstoßen und fortan nicht mehr gnädig sein?

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Ist's denn ganz und gar aus mit seiner Gnade, und hat sein Reden für immer aufgehört?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Hat denn Gott vergessen, gnädig zu sein, und im Zorn seine Barmherzigkeit verschlossen? (Pause)

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Und ich sprach: Ich will das leiden, die Änderungen, welche die rechte Hand des Höchsten getroffen hat.

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

11 Ich will rühmen die Taten des HERRN; denn ich gedenke deiner vorigen Wunder

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 und besinne mich aller deiner Werke und ziehe deine großen Taten in Betracht:

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 O Gott, dein Weg ist heilig! Wer ist ein so großer Gott wie du?

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Du bist der Gott, der Wunder tut; du hast deine Macht bewiesen an den Völkern!

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Du hast dein Volk erlöst mit deinem Arm, die Kinder Jakobs und Josephs. (Pause)

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Als dich, o Gott, die Wasser sahen, als dich die Wasser sahen, da brausten sie und das Meer ward aufgeregt;

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

17 die Wolken gossen Wasser, es donnerte in den Lüften, und deine Pfeile fuhren daher;

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 deine Donnerstimme erschallte im Wirbelwind, die Blitze beleuchteten den Erdkreis, daß die Erde in Zittern und Beben geriet;

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 dein Weg war im Meer und deine Bahn in großen Wassern, und deine Fußstapfen waren nicht zu erkennen;

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 du führtest dein Volk wie eine Herde durch Mose und Aaron.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.