Psalm 77

1 Dem Vorsänger. Nach Jedutun. Ein Psalm Asaphs. Ich rufe zu Gott und will schreien, zu Gott rufe ich, und er wolle auf mich hören!

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 Zur Zeit meiner Not suchte ich den Herrn; meine Hand war des Nachts unablässig ausgestreckt, meine Seele wollte sich nicht trösten lassen.

Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

3 Dachte ich an Gott, so mußte ich seufzen, sann ich nach, so ward mein Geist bekümmert. (Pause)

När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

4 Du hieltest meine Augenlider offen; ich warf mich hin und her und konnte nicht reden.

Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

5 Da gedachte ich der alten Zeit, der vorigen Jahre;

Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

6 ich erinnerte mich wieder an mein Saitenspiel, betete in meinem Herzen, und mein Geist fing an zu forschen:

Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

7 Wird denn der Herr auf ewig verstoßen und fortan nicht mehr gnädig sein?

Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

8 Ist's denn ganz und gar aus mit seiner Gnade, und hat sein Reden für immer aufgehört?

Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

9 Hat denn Gott vergessen, gnädig zu sein, und im Zorn seine Barmherzigkeit verschlossen? (Pause)

Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

10 Und ich sprach: Ich will das leiden, die Änderungen, welche die rechte Hand des Höchsten getroffen hat.

Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

11 Ich will rühmen die Taten des HERRN; denn ich gedenke deiner vorigen Wunder

Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

12 und besinne mich aller deiner Werke und ziehe deine großen Taten in Betracht:

Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

13 O Gott, dein Weg ist heilig! Wer ist ein so großer Gott wie du?

Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

14 Du bist der Gott, der Wunder tut; du hast deine Macht bewiesen an den Völkern!

Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

15 Du hast dein Volk erlöst mit deinem Arm, die Kinder Jakobs und Josephs. (Pause)

Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

16 Als dich, o Gott, die Wasser sahen, als dich die Wasser sahen, da brausten sie und das Meer ward aufgeregt;

Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

17 die Wolken gossen Wasser, es donnerte in den Lüften, und deine Pfeile fuhren daher;

De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

18 deine Donnerstimme erschallte im Wirbelwind, die Blitze beleuchteten den Erdkreis, daß die Erde in Zittern und Beben geriet;

Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

19 dein Weg war im Meer und deine Bahn in großen Wassern, und deine Fußstapfen waren nicht zu erkennen;

Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

20 du führtest dein Volk wie eine Herde durch Mose und Aaron.

Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.