Psalm 144

1 Von David. Gelobt sei der HERR, mein Fels, der meine Hände geschickt macht zum Streit, meine Finger zum Krieg;

En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

2 meine gnädige und sichere Zuflucht, meine Burg und mein Erretter, mein Schild, der mich schützt, der mir auch mein Volk unterwirft!

Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

3 HERR, was ist der Mensch, daß du ihn berücksichtigst, des Menschen Sohn, daß du auf ihn achtest?

Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

4 Der Mensch gleicht einem Hauch, seine Tage sind wie ein Schatten, der vorüberhuscht!

Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

5 HERR, neige deinen Himmel und fahre herab! Rühre die Berge an, daß sie rauchen!

Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

6 Laß blitzen und zerstreue sie, schieße deine Pfeile ab und schrecke sie!

Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

7 Strecke deine Hand aus von der Höhe; rette mich und reiße mich heraus aus großen Wassern, aus der Hand der Söhne des fremden Landes,

Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

8 deren Mund Lügen redet und deren Rechte eine betrügliche Rechte ist.

Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

9 O Gott, ein neues Lied will ich dir singen, auf der zehnsaitigen Harfe will ich dir spielen,

Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

10 der du den Königen Sieg gibst und deinen Knecht David errettest von dem gefährlichen Schwert!

Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

11 Errette mich und reiße mich heraus aus der Hand der Söhne des fremden Landes, deren Mund Lügen redet und deren Rechte eine betrügliche Rechte ist,

Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

12 daß unsre Söhne wie Pflanzen aufwachsen in ihrer Jugend, unsre Töchter wie Ecksäulen seien, gemeißelt nach Bauart eines Palastes;

Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

13 unsre Speicher gefüllt, Vorräte darzureichen aller Art; daß unsrer Schafe tausend und abertausend werden auf unsern Weiden;

Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

14 daß unsre Rinder trächtig seien, ohne Unfall noch Verlust, daß man nicht zu klagen habe auf unsern Straßen!

Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

15 Wohl dem Volk, dem es also geht; wohl dem Volk, dessen Gott der HERR ist!

Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.