Psalm 107
1 «Danket dem Herrn, denn er ist gütig, denn seine Gnade währt ewig!»
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 So sollen sagen die Erlösten des HERRN, die er aus der Hand des Feindes erlöst
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat, vom Aufgang und vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer,
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 die irregingen in der Wüste, auf ungebahntem Weg und keine Stadt fanden, wo sie wohnen konnten,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 hungrig und durstig, daß ihre Seele in ihnen verschmachtete.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 und führte sie auf den rechten Weg, daß sie zu einer bewohnten Stadt gelangten,
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 daß er die durstige Seele getränkt und die hungernde Seele mit Gutem gesättigt hat!
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Die in Finsternis und Todesschatten saßen, gebunden in Elend und Eisen,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 weil sie den Geboten Gottes widerstrebt und den Rat des Höchsten verachtet hatten,
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 so daß er ihr Herz durch Strafe beugte, daß sie dalagen und ihnen niemand half.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 und führte sie aus Finsternis und Todesschatten heraus und zerriß ihre Bande,
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 daß er eherne Türen zerbricht und eiserne Riegel zerschlägt!
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Die Toren, die wegen ihrer Übertretung und um ihrer Missetaten willen geplagt wurden,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 daß ihrer Seele vor aller Nahrung ekelte und sie nahe waren den Pforten des Todes.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Er sandte sein Wort und machte sie gesund und ließ sie ihren Gräbern entrinnen,
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 sollen ihm Dankopfer bringen und seine Taten jubelnd erzählen!
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Die in Schiffen sich aufs Meer begaben und Handel trieben auf großen Wassern,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 die des HERRN Werke sahen und seine Wunder auf hoher See,
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen in die Höhe warf,
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 daß sie emporfuhren gen Himmel und hinabfuhren zur Tiefe und ihre Seele vor Angst verging;
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 daß sie wirbelten und schwankten wie Trunkene, und alle ihre Weisheit dahin war.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er führte sie heraus aus ihren Ängsten;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 er stillte den Sturm, daß er schwieg und die Wellen sich beruhigten;
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 und jene wurden froh, daß sie sich legten; und er führte sie an das erwünschte Gestade,
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 und sollen ihn erheben in der Versammlung des Volkes und im Kreise der Ältesten ihn rühmen!
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Er machte Ströme zur Wüste und ließ Wasserquellen vertrocknen;
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 fruchtbares Land wurde zur Salzwüste wegen der Bosheit derer, die es bewohnten.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Er machte aber auch die Wüste zum Wasserteich und dürres Land zu Wasserquellen.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Und er ließ Hungrige daselbst wohnen, und sie gründeten eine bewohnte Stadt;
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 und sie säten Äcker an und pflanzten Weinberge und hatten von den Früchten einen schönen Ertrag;
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 und er segnete sie, daß sie sich stark mehrten, und auch ihres Viehs machte er nicht wenig,
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 nachdem sie vermindert worden waren und gedemütigt durch den Druck des Unglücks und Kummers,
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 als er Verachtung auf die Fürsten goß und sie irregehen ließ in unwegsamer Wildnis;
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 aber er erhob den Armen aus dem Elend und machte die Geschlechter wie Schafherden.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Die Redlichen sollen es sehen und sich freuen, und alle Bosheit soll ihr Maul verschließen!
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Wer weise ist, der beobachte solches und merke sich die Gnadenerweisungen des HERRN!
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
