Psalm 107
1 «Danket dem Herrn, denn er ist gütig, denn seine Gnade währt ewig!»
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 So sollen sagen die Erlösten des HERRN, die er aus der Hand des Feindes erlöst
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat, vom Aufgang und vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer,
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 die irregingen in der Wüste, auf ungebahntem Weg und keine Stadt fanden, wo sie wohnen konnten,
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 hungrig und durstig, daß ihre Seele in ihnen verschmachtete.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 und führte sie auf den rechten Weg, daß sie zu einer bewohnten Stadt gelangten,
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 daß er die durstige Seele getränkt und die hungernde Seele mit Gutem gesättigt hat!
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Die in Finsternis und Todesschatten saßen, gebunden in Elend und Eisen,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 weil sie den Geboten Gottes widerstrebt und den Rat des Höchsten verachtet hatten,
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 so daß er ihr Herz durch Strafe beugte, daß sie dalagen und ihnen niemand half.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 und führte sie aus Finsternis und Todesschatten heraus und zerriß ihre Bande,
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 daß er eherne Türen zerbricht und eiserne Riegel zerschlägt!
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Die Toren, die wegen ihrer Übertretung und um ihrer Missetaten willen geplagt wurden,
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 daß ihrer Seele vor aller Nahrung ekelte und sie nahe waren den Pforten des Todes.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Er sandte sein Wort und machte sie gesund und ließ sie ihren Gräbern entrinnen,
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 sollen ihm Dankopfer bringen und seine Taten jubelnd erzählen!
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Die in Schiffen sich aufs Meer begaben und Handel trieben auf großen Wassern,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 die des HERRN Werke sahen und seine Wunder auf hoher See,
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen in die Höhe warf,
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 daß sie emporfuhren gen Himmel und hinabfuhren zur Tiefe und ihre Seele vor Angst verging;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 daß sie wirbelten und schwankten wie Trunkene, und alle ihre Weisheit dahin war.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er führte sie heraus aus ihren Ängsten;
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 er stillte den Sturm, daß er schwieg und die Wellen sich beruhigten;
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 und jene wurden froh, daß sie sich legten; und er führte sie an das erwünschte Gestade,
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 und sollen ihn erheben in der Versammlung des Volkes und im Kreise der Ältesten ihn rühmen!
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Er machte Ströme zur Wüste und ließ Wasserquellen vertrocknen;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 fruchtbares Land wurde zur Salzwüste wegen der Bosheit derer, die es bewohnten.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Er machte aber auch die Wüste zum Wasserteich und dürres Land zu Wasserquellen.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Und er ließ Hungrige daselbst wohnen, und sie gründeten eine bewohnte Stadt;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 und sie säten Äcker an und pflanzten Weinberge und hatten von den Früchten einen schönen Ertrag;
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 und er segnete sie, daß sie sich stark mehrten, und auch ihres Viehs machte er nicht wenig,
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 nachdem sie vermindert worden waren und gedemütigt durch den Druck des Unglücks und Kummers,
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 als er Verachtung auf die Fürsten goß und sie irregehen ließ in unwegsamer Wildnis;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 aber er erhob den Armen aus dem Elend und machte die Geschlechter wie Schafherden.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Die Redlichen sollen es sehen und sich freuen, und alle Bosheit soll ihr Maul verschließen!
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Wer weise ist, der beobachte solches und merke sich die Gnadenerweisungen des HERRN!
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
