Sprueche 8
1 Ruft nicht die Weisheit laut, und läßt nicht die Klugheit ihre Stimme vernehmen?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Oben auf den Höhen, draußen auf dem Wege, mitten auf den Straßen hat sie sich aufgestellt;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 zur Seite der Tore, am Ausgang der Stadt, beim Eingang der Pforten ruft sie laut:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 An euch, ihr Männer, ergeht mein Ruf, und meine Stimme an die Menschenkinder!
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Ihr Einfältigen, werdet klug, und ihr Toren, brauchet den Verstand!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Höret, denn ich habe Vortreffliches zu sagen, und meine Lippen öffnen sich für das, was gerade ist.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Denn mein Gaumen redet Wahrheit, aber meine Lippen verabscheuen loses Geschwätz.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Alle Reden meines Mundes sind gerecht, es ist nichts Verkehrtes noch Verdrehtes darin.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Den Verständigen sind sie ganz recht, und wer Erkenntnis sucht, findet sie richtig.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Nehmet meine Zucht an und nicht Silber, und Erkenntnis lieber als feines Gold.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ja, Weisheit ist besser als Perlen, und keine Kleinodien sind ihr zu vergleichen.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ich, die Weisheit, wohne bei dem Scharfsinn und gewinne die Erkenntnis wohldurchdachter Pläne.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Die Furcht des HERRN ist ein Hassen des Bösen; Stolz und Übermut, schlechten Wandel und ein verdrehtes Maul hasse ich.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Von mir kommt Rat und Tüchtigkeit; ich bin verständig, mein ist die Kraft.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Durch mich herrschen die Könige und erlassen die Fürsten gerechte Verordnungen.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Durch mich regieren die Herrscher und die Edeln, alle Richter auf Erden.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ich liebe, die mich lieben, und die mich frühe suchen, finden mich.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Reichtum und Ehre kommen mit mir, bedeutendes Vermögen und Gerechtigkeit.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Meine Frucht ist besser als Gold, ja als feines Gold, und was ich einbringe, übertrifft auserlesenes Silber.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ich wandle auf dem Pfade der Gerechtigkeit, mitten auf der Bahn des Rechts,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 auf daß ich meinen Liebhabern ein wirkliches Erbteil verschaffe und ihre Schatzkammern fülle.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Der HERR besaß mich am Anfang seiner Wege, ehe er etwas machte, vor aller Zeit.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ich war eingesetzt von Ewigkeit her, vor dem Anfang, vor dem Ursprung der Erde.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Als noch keine Fluten waren, ward ich geboren, als die wasserreichen Quellen noch nicht flossen.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Ehe die Berge eingesenkt wurden, vor den Hügeln ward ich geboren.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Als er die Erde noch nicht gemacht hatte und was außerhalb [derselben liegt], die ganze Summe des Weltenstaubs,
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 als er den Himmel abzirkelte, war ich dabei; als er auf dem Meeresspiegel den Horizont abgrenzte,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 als er die Wolken droben befestigte und die Brunnen der Tiefe mauerte;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 als er dem Meer seine Schranke setzte, damit die Wasser seinen Befehl nicht überschritten, als er den Grund der Erde legte,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 da stand ich ihm als Werkmeister zur Seite und zu seinem Entzücken Tag für Tag und spielte vor seinem Angesicht allezeit;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 ich spielte auf seinem Erdkreis und hatte mein Ergötzen an den Menschenkindern.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Und nun, ihr Söhne, gehorchet mir! Wohl denen, die meine Wege bewahren!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Gehorchet der Zucht und werdet weise und seid nicht zügellos!
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Wohl dem Menschen, der mir also gehorcht, daß er täglich an meiner Pforte wacht und die Pfosten meiner Tür hütet;
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 denn wer mich findet, der findet das Leben und erlangt Gnade von dem HERRN;
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 wer mich aber verfehlt, schadet seiner eigenen Seele; alle, die mich hassen, lieben den Tod!
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
