Sprueche 7
1 Mein Sohn, bewahre meine Rede und birg meine Gebote in dir!
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Beobachte meine Gebote, so wirst du leben, und bewahre meine Lehre wie einen Augapfel!
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Binde sie an deine Finger, schreibe sie auf die Tafel deines Herzens!
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Sprich zur Weisheit: Du bist meine Schwester! und sage zum Verstand: Du bist mein Vertrauter!
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 daß du bewahrt bleibest vor dem fremden Weibe, vor der Buhlerin, die glatte Worte gibt!
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Denn als ich am Fenster meines Hauses durch das Gitter guckte
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 und die Einfältigen beobachtete, bemerkte ich unter den Söhnen einen unverständigen Jüngling.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Der strich auf der Gasse herum, nicht weit von ihrem Winkel, und betrat den Weg zu ihrem Haus
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 in der Dämmerung, beim Einbruch der Nacht, da es dunkelte.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Siehe, da lief ihm ein Weib entgegen im Hurenschmuck und verschmitzten Herzens,
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 frech und zügellos. Ihre Füße können nicht zu Hause bleiben;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 bald auf der Straße, bald auf den Plätzen, an allen Ecken lauert sie.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Die ergriff und küßte ihn, und mit unverschämter Miene sprach sie zu ihm:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 «Ich war ein Dankopfer schuldig, heute habe ich meine Gelübde bezahlt;
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 darum bin ich ausgegangen dir entgegen, um eifrig dein Angesicht zu suchen, und ich fand dich auch!
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Ich habe mein Lager mit Teppichen gepolstert, mit bunten Decken von ägyptischem Garn;
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 ich habe mein Bett besprengt mit Myrrhe, Aloe und Zimt.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Komm, wir wollen der Liebe genießen bis zum Morgen, uns an Liebkosungen ergötzen!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Denn der Mann ist nicht zu Hause, er hat eine weite Reise angetreten,
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 er hat den Geldbeutel mitgenommen und kommt erst am Tage des Vollmonds wieder heim.»
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Durch ihr eifriges Zureden machte sie ihn geneigt und bewog ihn mit ihren glatten Worten,
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 so daß er ihr plötzlich nachlief, wie ein Ochse zur Schlachtbank geht und wie ein Gefesselter zum Narrenhaus
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 (bis ihm der Pfeil die Leber spaltet), wie ein Vogel ins Netz hinein fliegt und nicht weiß, daß es ihn sein Leben kostet!
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 So schenkt mir nun Gehör, ihr Söhne, und merkt auf die Reden meines Mundes!
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Dein Herz neige sich nicht ihren Wegen zu, und verirre dich nicht auf ihre Pfade;
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 denn sie hat viele verwundet und zu Fall gebracht, und gewaltig ist die Zahl ihrer Opfer.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
