< Klagelieder 5 >

1 Gedenke, HERR, was uns widerfahren ist! Schau her und siehe unsere Schmach!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Unser Erbe ist den Fremden zugefallen, unsere Häuser den Ausländern.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Wir sind Waisen geworden, vaterlos, unsere Mütter zu Witwen.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Unser Wasser trinken wir um Geld, unser Holz kommt uns gegen Bezahlung zu.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Unsere Verfolger sind uns beständig auf dem Hals; werden wir müde, so gönnt man uns keine Ruhe.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Wir haben Ägypten die Hand gereicht und Assur, um genug Brot zu erhalten.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Unsere Väter, die gesündigt haben, sind nicht mehr; wir müssen ihre Schuld tragen.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Knechte herrschen über uns; niemand befreit uns aus ihrer Hand!
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Wir schaffen unsere Nahrung unter Lebensgefahr herbei, weil uns in der Wüste das Schwert bedroht.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Unsere Haut ist schwarz wie ein Ofen, so versengt uns der Hunger.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Frauen wurden in Zion vergewaltigt, Jungfrauen in den Städten Judas.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Fürsten wurden durch ihre Hand gehängt, die Person der Alten hat man nicht geachtet.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Jünglinge müssen Mühlsteine tragen und Knaben straucheln unter Bürden von Holz.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Die Ältesten bleiben weg vom Tor, und die Jünglinge lassen ihr Saitenspiel.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Die Freude unsres Herzens ist dahin, unser Reigen hat sich in Klage verwandelt.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Die Krone ist uns vom Haupte gefallen; wehe uns, daß wir gesündigt haben!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Darob ist unser Herz krank geworden, darum sind unsere Augen trübe:
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 weil der Berg Zion verwüstet ist; Füchse tummeln sich daselbst.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du aber, o HERR, bleibst ewiglich, dein Thron besteht für und für!
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Warum willst du uns für immer vergessen, uns verlassen auf Lebenszeit?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Bringe uns zu dir zurück, o HERR, so kehren wir um; laß es wieder werden wie vor alters!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Oder hast du uns gänzlich verworfen, bist du allzusehr über uns erzürnt?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

< Klagelieder 5 >