< Job 23 >

1 Da antwortete Hiob und sprach:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Auch heute noch ist meine Klage bitter; seine Hand preßt mir schwere Seufzer aus!
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 O daß ich wüßte, wo ich Ihn fände! Ich würde zu seinem Throne gehen.
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 Ich würde ihm die Streitfrage vorlegen und meinen Mund mit Beweisen füllen;
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 ich möchte wissen, was er mir antworten, und gerne sehen, was er zu mir sagen würde.
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Würde er heftig mit mir streiten? Nein, er würde mich gewiß anhören.
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 Da würde der Redliche bei ihm Recht finden, und ich würde auf ewig frei ausgehen von meinem Richter.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Wenn ich aber schon nach Osten gehe, so ist er nirgends; wende ich mich nach Westen, so werde ich seiner nicht gewahr;
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 begibt er sich nach Norden, so erspähe ich ihn nicht, verbirgt er sich im Süden, so kann ich ihn nicht sehen.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 Er aber kennt meinen Weg; er prüfe mich, so werde ich wie Gold hervorgehen!
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 Mein Fuß hat seinen Pfad innegehalten; seinen Weg habe ich bewahrt, ich bog nicht davon ab;
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 vom Gebote seiner Lippen wich ich nicht; in meinem Busen bewahrte ich die Reden seiner Lippen.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 Doch Er bleibt sich gleich, und wer will ihn davon abbringen? Was er will, das tut er.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 Er vollführt, was mir bestimmt ist, und dergleichen hat er viel im Sinn.
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Darum schrecke ich zurück vor ihm, und wenn ich daran denke, so fürchte ich mich davor.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 Ja, Gott hat mein Herz verzagt gemacht, und der Allmächtige hat mich erschreckt.
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 Daß ich [aber] nicht vergehe vor dem Anblick der Finsternis, hat er vor meinem Angesicht das Dunkel verdeckt.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

< Job 23 >