< Job 18 >

1 Da antwortete Bildad, der Schuchiter, und sprach:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Wie lange wollt ihr doch Jagd auf Worte machen? Besinnet euch zuerst, redet dann!
När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
3 Warum werden wir dem Vieh gleichgeachtet und sind so dumm in euren Augen?
Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
4 Du, der sich in seinem Zorne selbst zerfleischt, soll um deinetwillen die Erde verlassen werden und der Fels von seinem Orte wegrücken?
Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
5 Ja, des Gottlosen Licht erlischt, und die Flamme seines Feuers leuchtet nicht.
Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
6 Das Licht verfinstert sich in seinem Zelte, und seine Leuchte erlischt über ihm.
Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
7 Seine Schritte treiben ihn in die Enge, und sein eigener Ratschlag wird ihn stürzen.
Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
8 Denn er wird mit seinem Fuß im Netz verstrickt und wandelt auf Fallgruben dahin.
Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
9 Eine Schlinge wird seine Ferse ergreifen, und ein Fallstrick hält ihn fest.
En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
10 Ein Garn ist für ihn auf dem Boden versteckt und eine Falle auf seinem Pfad.
Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
11 Von allen Seiten überfallen ihn Schrecknisse und verfolgen ihn auf Schritt und Tritt.
På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
12 Es hungert nach ihm sein Verderben, und sein Unglück steht neben ihm bereit.
Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
13 Es frißt die Glieder seines Leibes; der Erstgeborene des Todes zehrt seine Glieder auf.
Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
14 Er wird vertrieben aus seinem Zelte, seinem Zufluchtsort, und man führt ihn zum Könige der Schrecken.
Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
15 Sein Zelt wird von einem bewohnt, der ihm nicht zugehört, auf seine Wohnung wird Schwefel gestreut.
Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
16 Unter ihm werden seine Wurzeln verdorren und über ihm seine Zweige verwelken.
Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
17 Sein Gedächtnis wird verschwinden von der Erde, und sein Name wird auf den Straßen nicht genannt werden.
Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
18 Man stößt ihn aus dem Licht in die Finsternis, er wird aus der Welt gejagt.
Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
19 Kein Sproß noch Schoß bleibt ihm unter seinem Volk, und kein Entronnener wohnt in seinen Zelten.
Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
20 Über seinen Tag entsetzen sich die Abendländer, und die Morgenländer ergreift Schrecken darob.
De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
21 So geht es der Wohnung des Ungerechten und so der Stätte dessen, der Gott nicht kennt!
Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.

< Job 18 >