2 Samuel 22
1 Und David redete zu dem HERRN die Worte dieses Liedes, am Tage, als der HERR ihn aus der Hand aller seiner Feinde und aus der Hand Sauls errettet hatte.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Er sprach: Der HERR ist meine Felsenkluft, meine Burg und meine Zuflucht;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 mein Gott ist mein Fels, darin ich mich berge, mein Schild und das Horn meines Heils, meine Festung und meine Zuflucht, mein Erretter, der mich von Gewalttat befreit.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Den HERRN, den Hochgelobten, rief ich an und wurde von meinen Feinden errettet.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Todeswehen umfingen mich, Bäche Belials schreckten mich;
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 In meiner Angst rief ich den HERRN an und schrie zu meinem Gott; er hörte in seinem Tempel meine Stimme, mein Schreien kam vor ihn zu seinen Ohren.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Die Erde bebte und erzitterte, die Grundfesten des Himmels wurden erschüttert und bebten, weil er zornig war.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Rauch stieg auf von seiner Nase und verzehrendes Feuer aus seinem Mund, Feuerglut brannte daraus hervor.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Er neigte den Himmel und fuhr herab, und Dunkel war unter seinen Füßen;
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 er fuhr auf dem Cherub und flog daher, er schwebte auf den Fittichen des Windes.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Er machte Finsternis um sich her zu seinem Gezelt, dunkle Wasser, dichte Wolken.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Vom Glanz vor ihm brannte Feuerglut;
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 und der HERR donnerte vom Himmel, der Höchste ließ seine Stimme erschallen;
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 er schoß seine Pfeile und zerstreute sie, [schleuderte] Blitze und schreckte sie.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Da sah man die Betten des Meeres, und die Gründe des Erdbodens wurden aufgedeckt von des HERRN Schelten, von dem Schnauben seines grimmigen Zorns!
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Er langte herab aus der Höhe und ergriff mich, er zog mich aus großen Wassern;
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 er rettete mich von meinem mächtigen Feind und von meinen Hassern; denn sie waren mir zu stark;
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 sie hatten mich überfallen zur Zeit meines Unglücks; aber der HERR ward mir zur Stütze
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 und führte mich heraus in die Weite, er befreite mich; denn er hatte Wohlgefallen an mir.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Der HERR vergalt mir nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände lohnte er mir;
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 denn ich habe die Wege des HERRN bewahrt und bin nicht abgefallen von meinem Gott,
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 sondern ich hatte alle seine Rechte vor mir und stieß seine Satzungen nicht von mir,
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 und ich hielt es ganz mit ihm und hütete mich vor meiner Sünde.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Darum vergalt mir der HERR nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände vor seinen Augen.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Gegen den Frommen erzeigst du dich fromm, gegen den Redlichen redlich,
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 gegen den Reinen erzeigst du dich rein, aber den Hinterlistigen überlistest du.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Denn du rettest alles elende Volk, aber du erniedrigst die Augen aller Stolzen.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Denn du, HERR, bist meine Leuchte; der HERR macht meine Finsternis licht;
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 denn mit dir kann ich Kriegsvolk zerschmeißen und mit meinem Gott über die Mauern springen.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Dieser Gott! Sein Weg ist vollkommen, die Rede des HERRN ist geläutert; er ist ein Schild allen, die ihm vertrauen.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Denn wer ist Gott, außer dem HERRN, und wer ist ein Fels, außer unserm Gott?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Gott umgürtet mich mit Kraft und macht meinen Weg unsträflich,
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 er macht meine Füße den Hirschen gleich und stellt mich auf meine Höhen;
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 er lehrt meine Hände streiten und meine Arme den ehernen Bogen spannen;
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 du gabst mir den Schild deines Heils, und deine Herablassung machte mich groß;
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 du machtest mir Raum zum Gehen, daß meine Knöchel nicht wankten.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Ich jagte meinen Feinden nach und vertilgte sie und kehrte nicht um, bis sie aufgerieben waren;
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 ich rieb sie auf und zerschmetterte sie, daß sie nicht mehr aufstehen konnten; sie fielen unter meine Füße.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Du hast mich gegürtet mit Kraft zum Streit, du hast unter mich gebeugt, die sich wider mich setzten.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Du wandtest mir den Rücken meiner Feinde zu, und meine Hasser habe ich vertilgt.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Sie schrieen, aber da war kein Retter; zu dem HERRN, aber er antwortete ihnen nicht.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Und ich zerrieb sie wie Erdenstaub, zertrat sie wie Straßenkot und warf sie hinaus.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du rettetest mich aus den Zänkereien des Volkes und bewahrtest mich auf zum Haupt der Heiden; ein Volk, das ich nicht kannte, dient mir;
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 die Kinder der Fremden schmeicheln mir, sie folgen mir aufs Wort;
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 die Kinder der Fremden verzagen und kommen zitternd hervor aus ihren Schlössern.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Es lebt der HERR, und gepriesen sei mein Fels, und erhoben werde der Gott meines Heils!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Der Gott, der mir Rache verlieh und mir die Völker unterwarf;
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 der mich meinen Feinden entrinnen ließ und mich trotz meiner Widersacher erhöhte, mich errettete von dem gewalttätigen Mann!
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Darum will ich dich, o HERR, loben unter den Heiden und deinem Namen singen,
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 der seinem Könige große Siege verliehen hat und seinem Gesalbten Gnade erweist, David und seinem Samen bis in Ewigkeit!
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
