Psalm 90

1 Ein Gebet Moses, des Mannes Gottes. O Allherr, eine Zuflucht bist du uns gewesen

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Ehe die Berge geboren waren und die Erde und die Welt von dir geschaffen wurden, ja von Ewigkeit zu Ewigkeit bist du, o Gott.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Du läßt die Menschen zum Staub zurückkehren und sprichst: »Kommt wieder, ihr Menschenkinder!«

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

4 Denn tausend Jahre sind in deinen Augen wie der gestrige Tag, wenn er vergangen, und wie eine Wache in der Nacht.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Du schwemmst sie hinweg; sie sind wie ein Schlaf am Morgen, dem sprossenden Grase gleich:

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 am Morgen grünt es und sprießt, am Abend welkt es ab, und es verdorrt.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Denn wir vergehen durch deinen Zorn und werden hinweggerafft durch deinen Grimm.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Du hast unsre Sünden vor dich hingestellt, unser geheimstes Denken ins Licht vor deinem Angesicht.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Ach, alle unsre Tage fahren dahin durch deinen Grimm; wir lassen unsre Jahre entschwinden wie einen Gedanken.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Unsre Lebenszeit – sie währt nur siebzig Jahre, und, wenn’s hoch kommt, sind’s achtzig Jahre, und ihr Stolz ist Mühsal und Nichtigkeit; denn schnell ist sie enteilt, und wir fliegen davon.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Doch wer bedenkt die Stärke deines Zorns und deinen Grimm trotz deines furchtbaren Waltens?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Unsre Tage zählen, das lehre uns, damit ein weises Herz wir gewinnen!

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Kehre dich wieder zu uns, o HERR! Wie lange noch (willst du zürnen)? Erbarm dich deiner Knechte!

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Sättige früh uns am Morgen mit deiner Gnade, daß wir jubeln und uns freun unser Leben lang!

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Erfreue uns so viele Tage, wie du uns gebeugt hast, so viele Jahre, wie Unglück wir erlebten!

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Laß deinen Knechten dein Walten sichtbar werden und ihren Kindern deine Herrlichkeit!

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Und es ruhe auf uns die Huld des Allherrn, unsres Gottes, und das Werk unsrer Hände segne bei uns! Ja, das Werk unsrer Hände wollest du segnen!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.