< Psalm 74 >
1 Ein Lehrgedicht von Asaph. Warum hast du uns, o Gott, für immer verworfen,
MAIN Kot, da me kom kotin kaje kin kit ala, o da me re onioniki japwilim omui jip akan?
2 Gedenke deiner Gemeinde, die vor alters du erworben, die zum Eigentumsvolk du dir erlöst hast! (Gedenke) des Berges Zion, auf dem du Wohnung genommen!
Kom kotin kupura japwilim omui momodijou, me kom kotin pwaindar maj o, o me komui dorelar, pwen wiala japwilim omui, kotin kupura dol Jion, waja me kom kotikot ia.
3 Lenk deine Schritte hinauf zu den ewigen Trümmern: ach, alles hat der Feind im Heiligtum zerstört!
Kom koti don waja me lijelipin anjau warai; imwintiti me kawelar meakaroj nan im jaraui.
4 Wild brüllen deine Feinde im Innern deiner Versammlungsstätte; haben dort ihre Fahnen als Siegeszeichen aufgestellt.
Me palian komui, kin weriwer nan tanpaj omui o pwilikidi arail dikedik en ani mal akan lole.
5 Es sieht sich an, als ob man die Äxte hoch geschwungen hätte im Dickicht des Waldes.
Irail pwaradar dueta ir, me wia palapal nan wei.
6 Und jetzt zerschlagen sie auch sein Schnitzwerk allzumal mit Beilen und Hämmern.
Re kin kawela did kajelel akan ki jile laud o tikitik.
7 Sie haben dein Heiligtum in Brand gesteckt, bis zum Boden entweiht die Wohnung deines Namens.
Irail karonala tanpaj omui; irail kajaminela o tiakedi waja me mar omui kotikot ia.
8 Sie haben sich vorgenommen: »Wir rotten sie allesamt aus!« und haben alle Gottesstätten im Lande verbrannt.
Irail kin inda nan monion arail: Na, kitail pan kawela! Irail karonalar wajan kaudok karoj nan jap o.
9 Unsre (heiligen) Zeichen sehn wir nicht mehr, kein Prophet ist mehr da, und niemand weiß bei uns, wie lange das dauern soll.
Jolar manaman akai janjal on kitail, o jolar jaukop amen mia, o jota amen re atail me pan aja imwilan mepukat.
10 Wie lange, o Gott, soll der Widersacher noch schmähen, der Feind deinen Namen immerfort lästern?
O Main Kot, arai da me morjued o pan lalaue, o imwintiti o pan mamaleki mar omui?
11 Warum doch ziehst du deine Hand zurück? O zieh deine Rechte hervor aus dem Busen, mach ein Ende!
Da me komui kotiki wei jan lim omui? Kotikida pali maun omui o kaimwijokala.
12 Gott ist ja doch mein König von alters her, Rettungstaten vollführt er inmitten des Landes.
Pwe Kot ai Nanmarki jan maj o. I me jauaj pan meakaroj, me kin wiaui nin jappa.
13 Du hast das Meer durch deine Kraft gespalten, die Häupter der Drachen auf den Fluten zerschellt.
Kom kotin kamueit pajaner madau ki omui manaman, o kom kotin kawelar monan drake nan pil.
14 Du hast Leviathans Köpfe zermalmt, zum Fraß ihn hingegeben dem Volke der Wüstentiere.
Kom kotin kawelar monan walroj, ap kotiki on aramaj nan jap tan, pwen kanala.
15 Du hast Quellen und Bäche hervorbrechen lassen, du hast nieversiegende Ströme trocken gelegt.
Komui kotin kapwaredar parer o pilap akan, o pilap kalaimun akan me kom kotin kanalanaladi.
16 Dein ist der Tag, dein auch die Nacht, du hast den Mond und die Sonne hingestellt.
Ran o pon me japwilim omui; komui kotin wiadar jaunipon o katipin.
17 Du hast der Erde rings die Grenzen festgesetzt, Sommer und Winter, du hast sie gebildet.
Komui wiadar irair en jap akan; komui me kin wia anjaun karakar o kapou.
18 Denke daran: der Feind hat dich, o HERR, gehöhnt, und ein gottloses Volk deinen Namen gelästert!
Kom kotin kupura mepukat: Imwintiti o lalaue komui Main, o aramaj pweipwei kan mamaleki mar omui.
19 Gib nicht den Raubtieren preis die Seele deiner Taube, vergiß nicht für immer das Leben deiner Dulder!
Kom der kotiki on man laualo nen en japwilim omui muroi, o kom der likidmaliela pwin en japwilim omui luet akan.
20 Blick hin auf den Bund! Denn angefüllt sind die Verstecke des Landes mit Stätten der Gewalttat.
Kom kotin tamanda inau o, pwe jap olar waja karoj o im akan pual pajaner.
21 Laß den Bedrängten nicht enttäuscht davongehn, der Arme und Bedrückte müsse deinen Namen rühmen!
Re der kotin mueid on me luet o, en namenok purela, me jamama o luet akan en kapina mar omui.
22 Steh auf, Gott, verficht deine Sache! Gedenke der Schmach, die dich trifft von den Ruchlosen Tag für Tag!
Main Kot, kom kotida o kotin kaimwijokala japwilim omui dodok; kom kotin tamanda kankaurur, me kin wiaui on kmui jan ren me pweipwei kan.
23 Vergiß nicht das Geschrei deiner Feinde, das Toben deiner Gegner, das allzeit aufsteigt!
Kom kotin der maliela weriwer en japwlim omui imwintiti, moronoron en me palian komui kan, me kin lalaudalar karoj.