Psalm 65

1 Dem Musikmeister; ein Psalm Davids, ein Lied. Dir gebührt Lobpreis, o Gott, in Zion,

För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

2 der du Gebete erhörst: zu dir kommt alles Fleisch

Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

3 um der Verschuldungen willen. Wenn uns unsere Sünden zu drückend werden, du, HERR, vergibst sie.

Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

4 Wohl dem, den du erwählst und zu dir nahen läßt, daß er in deinen Vorhöfen weilen darf! Wir wollen reichlich uns laben am Segen deines Hauses, deines heiligen Tempels!

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

5 Durch Wundertaten erhörst du uns in Gerechtigkeit, du Gott unsers Heils, du Zuversicht aller Enden der Erde und der fernsten Meere,

Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

6 der da feststellt die Berge durch seine Kraft, umgürtet mit Stärke,

du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

7 der da stillt das Brausen der Meere, das Brausen ihrer Wogen und das Toben der Völker,

du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

8 so daß die Bewohner der Enden (des Erdrunds) sich fürchten vor deinen Zeichen; die fernsten Länder des Ostens und Westens bringst du zu lautem Jauchzen. –

De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

9 Du hast das Land gesegnet, es strömt schier über; du hast es gar reich gemacht – der Gottesbach hat Wasser in Fülle gehabt –; du hast ihre Feldfrucht wohl geraten lassen, denn also hast du das Land instand gesetzt;

Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

10 du hast seine Furchen getränkt, seine Schollen geebnet, durch Regen es weich gemacht, sein Gewächs gesegnet.

Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

11 Du hast das Jahr gekrönt mit deiner Güte, und deine Spuren triefen von Fett.

Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

12 Es triefen die Anger der Steppe, und mit Jubel umgürten sich die Hügel;

Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

13 die Auen bekleiden sich mit Herden, und die Täler hüllen sich in Korn: man jauchzt einander zu und singt.

Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.