Psalm 65

1 Dem Musikmeister; ein Psalm Davids, ein Lied. Dir gebührt Lobpreis, o Gott, in Zion,

En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

2 der du Gebete erhörst: zu dir kommt alles Fleisch

Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

3 um der Verschuldungen willen. Wenn uns unsere Sünden zu drückend werden, du, HERR, vergibst sie.

Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

4 Wohl dem, den du erwählst und zu dir nahen läßt, daß er in deinen Vorhöfen weilen darf! Wir wollen reichlich uns laben am Segen deines Hauses, deines heiligen Tempels!

Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

5 Durch Wundertaten erhörst du uns in Gerechtigkeit, du Gott unsers Heils, du Zuversicht aller Enden der Erde und der fernsten Meere,

Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

6 der da feststellt die Berge durch seine Kraft, umgürtet mit Stärke,

Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

7 der da stillt das Brausen der Meere, das Brausen ihrer Wogen und das Toben der Völker,

Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

8 so daß die Bewohner der Enden (des Erdrunds) sich fürchten vor deinen Zeichen; die fernsten Länder des Ostens und Westens bringst du zu lautem Jauchzen. –

Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

9 Du hast das Land gesegnet, es strömt schier über; du hast es gar reich gemacht – der Gottesbach hat Wasser in Fülle gehabt –; du hast ihre Feldfrucht wohl geraten lassen, denn also hast du das Land instand gesetzt;

Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

10 du hast seine Furchen getränkt, seine Schollen geebnet, durch Regen es weich gemacht, sein Gewächs gesegnet.

Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

11 Du hast das Jahr gekrönt mit deiner Güte, und deine Spuren triefen von Fett.

Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

12 Es triefen die Anger der Steppe, und mit Jubel umgürten sich die Hügel;

De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

13 die Auen bekleiden sich mit Herden, und die Täler hüllen sich in Korn: man jauchzt einander zu und singt.

Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.